Känner mig så fruktansvärt ensam ikväll. Gör jag iof de flesta kvällarna men extra mycket ikväll. Tårarna rinner och ryggen värker som fan. Känns så typiskt att när ätstörningen är mindre så kommer smärtan istället. Aldrig får jag bara må bra. Minns inte ens hur det känns att må bra vare sig i kroppen eller mentalt. När jag gick från mamma förut så såg jag in i många fönster där det satt sällskap och åt mat vid dukade bord. Mötte par som va ute och gick. Ungdomar som skulle på fest. Fy fan va ont det gör att se sånt. Mötte en gammal klasskompis tidigare idag och hon gick där med sin man och två barn varav den ena en liten bebis. Allt det jag drömmer om. Gör så ont att se alla andra ha det där som jag också vill ha. Kan inte se att jag någonsin kommer få det där. Jag orkar inte dejta. Har så ont hela tiden vilket gör mig utmattad. Vill bara må bra och ha ett värdigt liv. Ett liv som inte går ut på att kämpa och härda ut dagarna. Detta blir en kväll då jag somnar med tårar på kinderna. Godnatt.