Sedan min sjukdom blev värre har jag blivit väldigt begränsad i livet. Kan inte göra sådant jag brukade göra. Är väldigt begränsad rent fysiskt. Även trötthet och IBS hänger ihop med min sjukdom. Jag hade drömmar om att vandra i Norge, lära mig åka skidor, att cykla downhill eller landsväg, att paddla, skaffa barn mm. Men allt detta är hopplöst nu. Det som skapar smärta för mig gör det inte för dig. Det kan vara en kram, massage eller en klapp på axeln. Mitt smärtcentra är ur balans. ALLT gör ont. Är så rädd att aldrig klara av en graviditet tex. Kan bli värre med smärtan då men kan även bli bättre. Vissa gravida med min sjukdom reagerar positivt på alla hormoner som bildas iom en graviditet. Men vissa får värre smärta och tvingas sitta i rullstol eller vara sängliggandes. Är man två om en graviditet är det en sak men är man ensam så blir det sjukt tufft. Även efteråt när barnet är fött. Jag kan tex inte bära runt på barnet, sitta på golvet, sömnen är superviktig att få med min sjukdom och alla med små barn vet att sömnen inte är bra alls, en får inte stressa och hur lätt är det med småbarn? Sen är det ofta svårt att få igång amningen och massa annat. Jag VILL ha barn men det känns helt orealistiskt just nu. Alla mina drömmar har slocknat. Jag är en människa som ÄLSKAR att vara aktiv men kan inte längre vara det. Jag är en människa som längtat efter att skaffa barn sedan jag själv var ett men nu känns även den drömmen släckt. De flesta med min problematik är sjukskrivna. Vad har jag kvar? Inget jobb, inga barn, inga aktiva resor eller aktiviteter. Depression går hand i hand med min sjukdom. Så även ångest. Kan säga att ångesten över hur mitt liv blivit saknar proportioner. Befinner mig i ett avgrundsdjupt hål där inget ljus kommer in. Vad har jag kvar att leva för? Alla dagar är bara smärta och trasiga drömmar.
 

15 januari 2019

Paus från vuxenpsyk

Allmänt

Vet inte vad jag ska skriva längre. Än mindre vad jag ska göra. Jag är helt utmattad! Orkar inte mer. Orkar inte ta tag i att jaga läkare, ringa och fråga om min egenremiss kommit fram, ringa och fråga var min betalningsförbindelse till mhe kliniken tagit vägen som jag skickade in i höstas (mhe har inte fått den), ringa vårdcentralen, kontakta kliniken för botox mm. Jag orkar inte! Satt och storgrät en timme på psyk idag. Orkade knappt ta mig dit. Blir en paus därifrån i en månad nu. Min terapeut ska till Kap Verde två veckor och sen känner vi båda att vi inte kommer nånvart med våra samtal så ska ta ett break. Ska ses i mitten av februari och se hur läget är då. Under tiden ska jag fokusera på att ta tag i min smärta o hitta nån läkare som tar mig på allvar plus att jag ska jobba med min viktuppgång. Frågan är bara hur jag ska orka allt ensam? Jag vet varken ut eller in just nu. Är bara utmattad. Vill bara att min fot ska bli bra igen så jag kan gå ut! Får panik av att inte kunna gå ut. Att bara ligga hemma dagarna i ända gör mig ännu mer deprimerad och aptiten minskar. Längtar ut! Min rygg är värre än någonsin nu pga att jag bara ligger i sängen hela dagarna. Blir så ledsen när jag ser andra va ute och gå, cykla, träna när jag inte kan. Vem som helst skulle bli deprimerad i min situation sa terapeuten och det stämmer. Detta är botten. Blir det inte bättre snart får jag börja med antidepressiva. För detta dödar mig långsamt. Nån kör blev det inte ikväll 😔 All yrsel och matthet och illamående har tagit över. Hoppas medicinen är ur kroppen imorgon. Nu ska jag sova och hoppas kunna drömma mig bort till en värld utan smärta och mörker. 
 
Tusen tack för ert stöd och pepp🌸 Är ovärderligt med er omtanke just nu. Känner mig SÅ ensam och utan hopp. 

15 januari 2019

Botox nästa?

Allmänt

Tisdag.
 
Jag är fortfarande helt utslagen pga medicinen. Det tar tydligen 60 timmar för den att gå ur kroppen så är ett dygn kvar. Bara att härda ut och hoppas må bättre imorgon. Jag är SÅ less på att va en försökskanin gällande mediciner. Jag är egentligen anti mediciner och vill knappt ta alvedon. MEN har liksom känt sån enorm smärta att jag gjort vad som helst för att få bort den. Men min kropp kan inte hantera mediciner just nu. Min kiropraktor som jag träffade igår sa att vi inte ska testa fler mediciner ju. Min kropp kan tydligen inte förbränna dem. Vet att min förbränning/metabolism är nedsatt för det visade mina prover. Och kan kroppen inte förbränna medicinen så stannar den kvar i kroppen längre och en får då fler och starkare biverkningar. Kanske kan jag prova att äta mediciner längre fram när min kropp mår bättre och har en normal metabolism. Nästa steg är att prova botox. Injisera det i rygg och nacke till att börja med. Behöver göra det regelbundet, var tredje månad typ. Varje behandling kostar 1000 kr och jag behöver bekosta botoxen själv vilket är SVINDYRT!!! Men högkostnadsskyddet ska gälla så vet inte vad det kommer gå på då? Hur fungerar högkostnadsskyddet? Betalar man halva priset? Skulle inte ha råd med halva priset ens :-( FAN!! Hatar detta!! Får katastroftankar om att det aldrig kommer bli bättre. Tål inte medicin och har inte råd med botox. Kan nån ge mig pengar tack så jag kan få en behandling? Behöver hålla på med botox under ett eller två år, kanske mer. Går inte rent ekonomiskt.
 
Va hos kiropraktorn igår som sagt och det tog 70 minuter för han hade aldrig haft någon patient med SÅ mycket smärta under alla hans 12 år som kiropraktor. Han sa att min smärttröskel är hög för hade aldrig klarat av detta annars. Låg där och skrek och grät av smärta. Fy fan!!  Nu måste jag göra mig iordning för ska till psyk snart.
 
Ha en fin dag och va tacksamma över det fina  ni har i ert liv <3