Burr va kallt det bivit ute hörrni! Va tre grader i morse och hörde att folk fått skrapa rutorna på bilen 😮 Igår va det förressten tre månader till julafton 😉 Längtar ni? Redan börjat säljas julmust och skumtomtar här. ALLDELES för tidigt som vanligt. Har knappt fattat att sommaren är över än. Mina fingervantar har åkt fram nu och jag behöver verkligen leta efter en höstjacka. Vill åka någon annanstans för att shoppa för finns så lite här i stan. Skulle vilja ha nåt udda som inte alla andra har. Ska nog kika på secondhand 😊
Dagarna ser likadana ut. En kamp som ständigt pågår. Kämpar som aldrig förr. Bryter ihop, gråter och kör vidare. Bakar äppelkaka och fikar med 😋 Har aldrig tidigare ätit så mycket äppelkaka 😂 Äpplena tar ju aldrig slut. Nu ska jag se "hela Sverige bakar". Stor kram till er 😘

22 september 2018

Flytt eller inte?

Allmänt

Har ni blåst bort i stormen? Här har det blåst storm! Knud hette den och fy satan va det stormat! Inte sovit många timmar i natt då det kändes som balkongen skulle blåsa iväg. Min pelargon med kruka blåste sönder ute så hela balkongen är full av jord och splitter från krukan. Inte orkat ta tag i det... Annars krigat på. Gråtit floder, haft ångest, ätit pasta med köttfärssås och tänkt massa tankar som inte leder mig någon vart.
Kollade på en lägenhet i veckan och kan verkligen inte bestämma om jag ska lägga ett bud eller inte. Legat sömnlös om nätterna och tänkt för och nackdelar. Den är ljus, 13 kvm större än min nuvarande, inglasad balkong (dock morgonsol), nya vitvaror och tvättmaskin. Grejen är att jag är rädd att fatta fel beslut. Att jag inte ska trivas eller ångra mig. Rädd att den ska kännas ödslig då jag är van vid mina 30 kvm. Sen är hyran lite dyrare. Jag vantrivs inte där jag bor nu men ibland känner jag mig instängd. Är liksom bara ett rum med sovalkov. Ingen yta att röra sig på direkt. Men den är ändå mysig. Får verkligen ångest av sånt här. Har ångrat mig tusen gånger redan. Budgivningen fortsätter på måndag och då måste jag bestämt mig. Rädd att ångra mig om jag INTE flyttar och rädd att ångra mig OM jag flyttar. Här är en del störande ljud jag önskar slippa. Ett företag våningen under mig och därifrån ljuder det alltid. Sen ett café där de börjar jobba tidigt samt grannar över och vägg i vägg. Den nya lägenheten känns lugnare. Men kommer behöva nya möbler och allt sånt kostar vilket ger ångest då jag inte har gott ställt. Sen måste jag ORKA med en flytt med allt vad det innebär... Vet inte hur jag ska göra? Här kan jag aldrig ha gäster som syrran och Otto och mamma för det ryms knappt. Å andra sidan har jag aldrig besök. Kommer inte kunna bestämma mig. Så stort och svårt beslut att fatta!
Vågen. Den där vågen. Plattan med siffror som avgjort mitt värde som människa i 18 år. Jag hatar att kliva upp på dig. Hatar att bli vägd. Att få sin "dom". Känns så förnedrande att bli vägd på nåt sätt. Önskar det kändes som att mäta sin längd men nej. Att få reda på att en gått upp i vikt är jobbigt även om det är det jag strävar efter. Trots det så åkte jag till stan för en ensamfika (fikat är inte med på bilden så ingen tror att jag bara drack kaffe) efter vägandet och samtalet med terapeuten. Hon va så stolt över mig och alla förändringar jag gjort!
Firar min framgång och uppgång med godis och serien "kroppshets" med Mia Skäringer! Ska ni se det? Kunde inte komma mer lägligt känner jag. Det får fan va nog nu. Livet är så mycket mer än vikt, kropp och mat. Livet går fort och jag har redan lagt över halva mitt liv på att hata mig själv, slå på mig själv, misshandla mig själv och inte låtit mig vara den jag är och acceptera den personen. Vill att resten av mitt liv ska kretsa kring annat. Vill lägga fokus på annat än att noja över vikt, kropp, träning och vad en borde eller inte borde äta. Vill leva ett liv JAG mår bra av. Strunta i alla normer, ideal och kostråd. Jag vet vad jag behöver och inte. Jag kommer aldrig kunna gå på en diet eller banta. Kommer inte kunna hoppa över måltider. Det triggar igång monstret. Jag behöver äta av allt och äta ordentliga mängder och inte ligga på gränsen till undervikt. Kommer inte kunna ha aktivitetsarmband eller appar som räknar steg, kalorier osv. Är allergisk mot siffror. Jag behöver lyssna inåt. Lita på mig själv. Vara stark i mig själv. Inte jämföra mig med andras livsval. De har kanske inte samma sårbarhet som jag. Inte en trasig kropp som inte kan springa. Inte ett urkalkat skelett. Inte en genetisk sårbarhet. Alla är vi olika och har olika förutsättningar i livet. Så snälla, sluta jämföra dig med andra ❤