Godmorgon mina solstrålar! Idag har jag ÄNTLIGEN kunnat äta min gamla hederliga frukost med diverse tillbehör som nötter, fröer, kokos och jordnötssmör, ostmacka samt min första kopp kaffe på fem dagar! Så underbart :-) Magen känns bättre även om jag fortfarande är HELT slut rent kroppsligt. Det får ta den tid det tar att återhämta mig.
Solen lyser och det är vitt av snö ute så jag hoppas verkligen jag orkar gå runt kvarteret sen. Behöver sol, D-vitamin och frisk luft efter att ha legat instängd här sedan i tisdags. Apropå frisk luft och att få komma ut så läste jag om ett spa och hotell som ska öppna i år. Det ligger i Luleälven, flytande. Så jävla häftigt!!! Anläggningen kommer bland annat att bestå av kallbad, spa, restaurang, bar, lounge och sex separata hotellrum. Hotellet är cirkelformat och i mitten ligger en pool där man kan bada under bar himmel. På vintern fryser hotellet fast i älven men annars är det flytande. Finns endast sex hotellrum som även dessa flyter. Asså hur coolt vore det inte att besöka Arctic Bath? Nån mer än jag som är på? :-D Synd bara att det ligger så långt bort... Men för er som bor i närheten av Luleå så måste ni bara testa detta!!!
Det här med att drabbas av maginfluensa är verkligen pest för ALLA! Men för de som lider av ätstörningar är det ÄNNU värre. Det kan vara livsfarligt faktiskt. Ibland behövs sjukhusvård för att klara en sådan pärs. Beror såklart på vilket skick man är i men är man redan underviktig och redan har dålig motståndskraft så är det allt annat än bra. Det tär enormt på kroppen och på psyket att vara sjuk i magsjuka när man har ätstörningar. Nu är jag såpass "stark" att min kropp klarar av ett par dagar av kräkningar/diarreèr utan att jag bryts ner totalt. Annat var det förr. Då var en maginfluensa förrädisk. Sen påverkas ens psyke av att inte kunna behålla maten man äter. Tankar väcks till liv som kanske inte funnits där på ett tag. Sjuka tankar som att det är skönt att man inte kan behålla maten. Jag har själv varit drabbad av bulimi och det va ett helvete. Att spy flera gånger om dagen tog musten ur mig. Allt blev en ond spiral. Efter att jag spytt kom hungern tillbaka och jag åt ännu mer för att sedan spy igen osv. SÅ stolt över att jag lyckades bryta det. Nu minns jag inte senast jag spydde med flit. Flera år sedan. Men nu när jag varit sjuk och spytt så har tankar väckts igen. Det är så lätt att trilla tillbaka i gamla mönster. Så lätt att börja spy igen när jag gjort det några dagar. Men jag har varit stenhård mot mig själv. Har klarat att inte spy mer. Har behållit ALL mat jag ätit det senaste dygnet även om tankarna på att vilja spy funnits där.
I natt var jag uppe tre gånger och åt för jag va så hungrig. Hade det varit för ett tag sedan hade jag aldrig klarat det. Äs hade nekat mig. Inser hur långt jag kommit. Jag lyssnar på kroppen nu. Försöker vara snäll mot min kropp och samarbeta med den. MEN det är svårt nu efter maginfluensan. Jag äter så stora mängder, nästan vräker i mig mat eftersom kroppen är hungrig såklart men det känns såå jobbigt!!! Livrädd att hetsäta och sen vilja spy. Äter fan hela tiden och stora portioner. Dessutom orkar jag inte gå utanför dörren utan bara ligger i sängen eller soffan vilket skapar ångest. Men jag kämpar på. Försöker stå ut. Tänker att det inte alltid kommer vara så här. Det är JUST NU efter magsjukan. Sen kommer jag kunna äta som vanligt igen. Dvs inte om nätterna och varannan timme.
Så nu ska jag gå och lägga mig igen tror jag. Vill bara få må bra igen. Stor kram <3
Nu kommer jag att spy ur mig massa galla för jag har ingen annan stans att göra det på. Och nej jag har noll lust att ens försöka vara positiv just nu för detta har fan varit några av de värsta dagarna i hela mitt liv. Jag har gråtit av smärta och illamående, har spytt och haft diarrè samtidigt, värk i hela kroppen, frusit och svettats om vartannat och känt mig så jävla ensam och ynklig. Har saknat någon som baddat min panna, någon som hållit om mig och sagt att allt kommer bli bra, någon som serverat mig blåbärssoppa vid sängen och någon som stoppat om mig när jag frusit. Mamma har lämnat kassar med soppa utanför dörren och är tacksam för det men saknat den där känslomässiga närheten. Inte bara den praktiska biten. Går in på dag fyra nu. Det känns bättre men långt ifrån bra. Jag orkar sitta upp nu och har orkat duscha. Även ätit två stora portioner med ris och fiskpinnar för det är det enda som jag är sugen på. Mår illa efteråt och magen bullrar och känner mig spyfärdig.
Längtar SÅ efter att kunna äta igen utan att må illa. Längtar efter att få aptiten tillbaka. Längtar efter att få min ork tillbaka. Just nu orkar jag verkligen ingenting för benen viker sig på mig. Vill bara gå och lägga mig och sova och vakna pigg och kry imorgon men så lär det inte bli... Hoppas ni har en trevligare fredagskväll än jag har <3