18 mars 2019

update

Allmänt

Hej på er!
 
Känns som en evighet sedan jag bloggade nu. Jag har verkligen behövt en paus från allt. Inte orkat tänka på bloggen eller läsa andras bloggar. Jag har haft/har fullt upp med att ta mig igenom dagarna. Mitt liv har vänts upp och ned. Jag har behövt krasha. Haft hemsk ångest som inte går att beskriva. Panik, hjärtskärnade skrik, tårar som aldrig tar slut, smärta i hela kroppen, fötter som inte gått att använda på tre veckor. Jag har varit hos smärtläkare, gjort min första botoxbehandling, gått hos sjukgymnast, röntgat fötterna, varit på ortopedservice, ringt och tjatat på psyk för att få prata med nån, kämpat som en idiot med allt. Helt ensam. Jag är utmattad. Slutkörd. Körd i bott. Känt att livet och mina drömmar gått i kras. Att jag inte har nåt att leva för längre.
 
Det kommer ta tid för mig att acceptera min sjukdom. Det är ett stort handikapp och många av de saker andra tar för givet är en utmaning för mig. Som att diska, bädda, städa, tvätta. Det skapar smärta och jag behöver vila efteråt. Sedan jag drabbades av krossade fettkuddar under fötterna har jag inte kunnat gå alls vilket gjort att smärtan blivit värre då promenader är det bästa för mig. Moment 22.
 
Vad gör en när det som motiverat en att bli frisk tas ifrån en? Hamnar i chock. Kris. Jag bröt ihop. Gråter varje dag. Är SÅ ledsen över att ha drabbats av detta. Till 99% beror min diagnos på att jag lidit av psykisk stress under SÅ många år. Att ha en allvarlig ätstörning under 20 år sätter spår i kroppen. Kroppen befinner sig ständigt i stress. Stress kan skapa smärta. I mitt fall en allvarlig form av generell myofaciellt smärtsyndrom. Det jag behöver göra är att undvika all form av stress, press och krav. Stressen triggar smärtan nåt enormt. Jag behöver finna lugn och ro i mig själv. Sänka kraven. Jag kan inte längre leva som jag gjort. Att prestera och va "duktig" och pressa sig själv så till den grad att en blir sjuk är INTE ett liv jag kan fortsätta ha. Jag behöver skapa mig ett liv där jag mår så bra som möjligt. Jag kan inte träna, jobba eller pressa mig själv alls just nu. Jag skulle behöva flytta till landet, en stuga, va nära naturen, sätta mig själv i första rummet, sätta gränser utan dåligt samvete, bara göra sånt jag mår bra av och orkar med. Jag skulle behöva semester. Åka iväg nånstans. Spa. Massage. Värme. Skulle även vilja testa att ändra min kost för att se om det kan hjälpa mot smärtan. Vet att många med smärta undviker socker, gluten och laktos. Många äter veganskt eller lchf. En diet som passar en passar inte den andre så en får testa sig fram. Detta ligget längre fram för mig. Orkar inte ta tag i kosten just nu. Det är inte prio ett. Skulle gärna testa att äta rawfood eller vegetariskt utan socker och gluten men har fan inte råd med sådan mat. Glutenfritt är dyrt och rawfood med... Hade jag haft en lön hade det varit annorlunda...
 
Jag är tacksam för ert stöd och att ni hört av er här <3 Kanske kommer blogga lite mer framöver, beror helt på mitt mående. Men får som sagt inte pressa mig själv just nu. Jag ska vara nöjd över att ta mig upp på dagen och klara av alla utmaningar en vardag innebär för mig. Just nu önskar jag inget hellre än att jag ska kunna gå igen men det ser mörkt ut :-( Jag försöker vara stark. Reser mig upp efter varje fall. Slutat läsa vissa bloggar som inte ger mig nåt längre. Jag mår inte bra av att läsa om andra som lever det liv jag hade önskat. Med barn, resor, vänner, träning osv. Klarar inte det just nu. Och varför göra nåt som inte är bra för mig?
 
Det va en liten uppdatering. Hoppas ni fortsätter kika in här även om jag inte kommer blogga lika ofta <3 Massa kärlek till er!