Vilken förmiddag! Är helt slut nu. Ringde mamma i morse och frågade hur kissen mådde idag. Han har bara blivit sämre och sämre de sista dagarna. Han bara sov och kunde knappt gå. Åt inget och drack ytterst lite. Andades tungt och vinglade fram. Vi beslöt oss för att åka in med honom till veterinären idag för avlivning. Han va så mager så mager. Fick en tid klockan ett idag. När jag och mamma kom hem vid lunch så låg han inte på mattan i badrummet där han alltid ligger... Jag hittade honom under sängen. Död. Jag fick panik och började storgråta så tårarna sprutade. Mamma blev helt chockad och skakade som ett asplöv. Han va helt stel när vi tog i honom. Ögonen va timma, tungan blå och nosen kall. Sååå fruktansvärt hemskt!!!! Älskade kisse <3 Han blev 20 år så han va gammal men det känns inte lättare för det. Vi virade in honom i en filt och la honom på sängen. Jag satt och grät bredvid honom och höll hans tass. I morse levde han men mådde inte bra alls sa mamma. Han hade försökt gömma sig under sängen för han kände på sig att han skulle dö tror jag. Sån tur att Turbo va på dagis när det hände, vet inte hur han hade reagerat annars? Trodde inte att jag skulle bli SÅ ledsen. Men känslorna bara vällde över mig. Jag tog honom invirad i handduken och så körde vi till veterinären med honom. Han kommer kremeras och hamna i en minneslund dit man kan gå om man vill.
Fy fan va jobbigt detta va/är! Hoppas han somnade in lugnt och inte hade ont. Kommer bli tomt nu. Han har varit en del av mitt liv sedan jag va 10 år. Fruktansvärt att mista husdjur. Mitt hjärta blöder. Vila i frid älskade Kasper !
