30 april 2016

Ensam valborg

Allmänt

Trevlig valborg på er alla! Vad gör ni ikväll? Brukar ni fira valborg? Jag sitter ensam hemma som vanligt. Många är iväg på fester och grillning vid brasor mm denna kväll. Önskar faktiskt att jag slapp sitta ensam. Vill inte festa eller stå och frysa vid nån brasa men en middag med vänner hade varit nice. Men nu är det som det är. Sysselsätter mig med att måla och äta godis. Det blev min valborg det...
Morsan är på middag hos några bekanta till oss. När jag nämnde för henne igår att jag funderat på att följa med men att jag va rädd att känna mig utanför (alla skulle ha sina respektive med) så sa hon att "ja det kommer du nog känna dig". Inte det jag hade velat/önskat höra. Hade önskat hon sa "va kul att du vill följa med och komma hemifrån lite". Ibland (ofta) förstår jag inte hur hon tänker? Tänkte hälsa på syrran och hennes kille imorgon men dom hade tydligen inte tid. Jag är van vid att vara ensam. Men ibland vore det skönt med sällskap utan krav. Jag har stort behov av att vara själv. Egentid. Men att vara ofrivilligt ensam är smärtsamt. Får va glad över att jag hade lite besök igår kväll iaf. Vi bara låg i sängen och myste och pratade. Inget märkvärdigt men skönt ändå. Stor kram på er. Blir så glad av era kommentarer. Ni är värdefulla. Glöm inte det ❤
How I feel right now...

29 april 2016

skiter i äs!

Allmänt

Jag skiter i äs röster mer och mer. Visst finns dom där men orkar inte bry mig. Orkar inte lyssna. Kör över dom istället. Ärligt talat är inte själva ätstörningen det värsta. Jag står ut med dumma röster. Värre är min trötthet. Min depression. Min apati. Min ångest över ALLT. Har mer ångest över livet än över att ha ätit "för mycket" eller gått upp i vikt. Min existensiella ångest är mycket värre! Så fort jag inte har något att göra (typ jämt) fastnar jag i sjukt jobbiga tankar. Svårt att byta fokus. Svårt att bryta tankegångarna. Blir bara djupare och djupare. Jag kan inte koncentrera mig på en film, bok, tidning eller pod. Tankarna snurrar på i sån enorm fart att jag inte hinner ifatt dom. Får inget grepp om dom. Dom bara irrar runt i huvudet likt vilsna, irriterande knott. Det är aldrig tyst i min skalle. Aldrig. Har just ätit mackor med jordnötssmör och naturgodis och kaffe. Kaffe i glas känns lyxigare på nåt sätt haha! Kommer garanterat få sjukt ont i magen imorgon pga detta bröd. Får alltid det. Borde sluta äta det men tycker det är så sjukt gott. Kommer ångra mig imorgon... Äs avskyr att jag nyss ätit detta men orkar fan inte bry mig. JAG VILLE HA DET OCH DÅ SKA JAG ÄTA DET!
Det finns små saker i vardagen/livet som ger mig glädje. Som lättar upp min mörka tillvaro. Det behöver inte vara något stort eller speciellt egentligen. Några saker jag mår lite bättre av är musik, en solig dag, en god fika som jag verkligen njuter av, nyköpta kläder, att öppna senaste numret av en efterlängtad tidning, att lyckas fånga en känsla i mitt fotograferande, plocka in en bukett med vildvuxna blommor, ta en cykeltur i sommarväder, mysa med mina vovvar. Vad gör dig glad?
Jag har enormt mycket ångest. Har nog ångest över det mesta i livet faktiskt. Föddes som ett oroligt barn och har alltid varit det. Hade mycket ont i magen som barn, åt mediciner redan då. Va rädd att mamma skulle dö. Va rädd att säga vad jag ville även till mina närmaste. Va otrygg om inte syrran va med mig. Var rädd att jag hade aids och cancer. Rädd att dö. Grät mig till sömns ibland. Blev utnyttjad av "vänner". Vågade inte stå upp för mig själv. Hade svårt med andningen ofta vilket inte va astma som mamma o pappa trodde. Nej det va ångest. Minns att mamma satt och andades med mig många kvällar när jag hade panik. Men då visste vi ju inte att det va ångest. Jag visste inte ens att det fanns något som hette så. Numer har jag ångest över livet, existensiell ångest, hypokondriker, rädd att bli ensam, rädd att folk i min närhet ska dö, rädd för döden, rädd för höjder, att flyga, att resa över huvud taget. Rädd att det värsta ska hända. Är tom rädd när jag åker bil med nån annan. Känner att jag inte har kontroll. Jag vill helst köra och gör så ALLTID när jag åker med mamma även om det bara är en kort bit. Är rädd för trånga utrymmen, hissar och är rädd att prata inför folk. Kan fortsätta länge... Så mycket jag har ångest för. Usch! Då kan det hjälpa att ta en cykeltur eller fota eller plocka blommor eller baka. Blir bara värre av att sitta ensam hemma. Ha en fin fredag ❤