31 oktober 2015

deprimerad

Allmänt

Nyss käkat lunch och nu blir det chill i soffan tills jag ska dra till morsan. Mår verkligen inte bra psykiskt. Känner mig extremt deprimerad och lättirriterad. Blir arg för ingenting typ. Att gå på kalas när en egentligen bara vill gråta och ångesten äter upp en är INTE kul! Jag skulle va glad om nån bara bjöd mig på frukost eller fika på stan för att fira mig. Kalas med släkten, middag och tårta känns sådär. Men blir nog bra när jag väl är där. Har beställt den här tårtan till ikväll. Hoppas den blir god :)
Känns som inget går min väg i livet. Jag försöker och försöker men det blir aldrig bra. Är så ledsen över min situation och över de relationer som gått isär. Saknaden är stor. Jag pallar inte att personer jag tycker om bara försvinner ur mitt liv. Det är så smärtsamt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Vill ha nåt positivt i mitt liv. Nåt att se fram emot. Nån att umgås med som ger energi. Träffa nån som älskar mig. Nån att planera livet med. Nån att göra resor med. Nån som ger mig frukost på sängen när jag fyller år. Ger mig en kram utan att be om det. Nån som alltid finns där och accepterar mig som jag är. Nu spårar detta inlägg ur igen... Ha en fin lördag ♡

31 oktober 2015

lördag morgon

Allmänt

Godmorgon lördag! Gick till sängs halv nio igår... Va helt utslagen och nere. Mår inte bra idag heller. Absolut inte sugen på kalas med massa folk ikväll. Vill bara gråta men kan inte beskriva varför. Mår bara inte bra inombords. Känner att jag måste va glad för att det ska bli bra stämning ikväll. Kan inte sitta i soffan och glo liksom. Måste socialisera med alla och ha koll på maten och Turbo (händer att han tuggar sönder skor/mattor eller snor mat från bordet). Har svårt för mycket ljud och stimmiga tillställningar. Men får gilla läget.
Jag saknar x. Saknar våra diskussioner om universum och livets mening. Saknar att kunna va mig själv. Arg eller ledsen eller glad. Han förstod och accepterade. Behövde aldrig förklara nåt för vi snackade samma språk. Saknar att ligga och mysa på morgonen i hans famn. Nu är det bara knäpptyst och tomt. Det gör så jävla ont.
Ångesten är inte rolig idag. Mår illa och är skakig. Svårt att andas. En del beror nog på att vi ska fira min och mammas födelsedag imorgon kväll. Jag blir 30 på onsdag och mamma fyller på tisdag. Skulle gärna fira med att åka bort med en vän eller partner. Men nu går ju inte det så blir släktkalas hos mamma imorgon. Tycker mest det könns jobbigt faktiskt. Känner mig alltid så "udda" och utanför. Har inget att berätta om. Alla andra har resor att berätta om och jobb och vad dom gör med sin partner. Jag har inget. Ska samtidigt låtsas vara glad och social. Orkar inte spela, ha en mask. Sa att jag inte ville fira min födelsedag men då blev mamma ledsen...
Känner mig mest ledsen. Sorgsen. Svart. Tom. Men ändå full av könslor som jag inte får ut. Känslor jag inte kan sätta ord på. Försökt prata med mamma men det blir bara missförstånd och höjda röster. Ingen förstår vad jag går igenom VARJE dag. Ingen idé att försöka förklara heller. Blir bara fel. Skulle inte tacka nej till några shots nu. Dricka och glömma allt för en stund. Äga dansgolvet. Skratta och inte tänka på vad jag säger eller gör. Vill inte va den perfekta och duktiga flicka som många tycks tro att jag är. Iaf min familj. Så kul att få höra hur andra ser på mig. De som inte tillhör familjen/släkten. Då beskrivs jag som modig, stark, en som tar för sig, rolig, orädd, framåt, social och lättsam. Familjen skulle beskriva mig som duktig, naiv, ambitiös. Jag sticker gärna ut. Går emot strömmen. Men är uppväxt med att vara normal och följa med strömmen. Hate it! Lite rörigt inlägg känner jag. Behövde skriva av mig. Puss!