30 juni 2016

Inställd dejt

Allmänt

En sorglig låt spelas på radion, det duggregnar ute och jag ligger i sängen med ångest. Återigen smällt i mig massa jordnötssmör, torkad frukt och choklad. Mår inte bra av det. Men gjort är gjort... Skulle träffat en kille över en fika på stan nu klockan tre. Men jag har avbokat. Känner mig usel som gjort det. Men har NOLL lust att anstränga mig att vara social och trevlig nu när jag mår som jag gör. Känns hopplöst att träffa nån. Mycket pga mig själv och mitt mående. Jag orkar inte dejta. Min terapeut tycker jag ska lägga allt vad dejting heter på hyllan ett tag framöver. Fokusera på MIG. Säkert bäst så. Bokar lätt in dejter men sen när det väl ska äga rum så drar jag mig ur. Så typiskt mig! Får skylla mig själv att jag är ensam. Har typ blivit skygg känns det som. Social fobi. Att umgås med andra kräver en enorm ansträngning för mig. Blir helt slut efteråt. Hur ska jag kunna träffa kärleken? Orkar ju inte. Därför jag planerar att skaffa barn på egen hand. Känns lättast så. Men innerst inne vill jag såklart ha en man/kvinna att dela livet med. Känns bara så hopplöst eftersom jag aldrig orkar ta mig ut.
Teven är avstängd och fönstren står på vid gavel. Jag sitter ihopkrupen i soffan och lyssnar på fåglarna, bilar som kör för fort och på en störande fläkt som susar utanför. Jag känner mig tom, ensam och ledsen. Har ångest. Det är verkligen ett helvetesjobb att bli fri från sina sjuka tankar och invanda beteenden. Det tar enormt med kraft. Jag umgås mest med mamma och gosar med hundarna om dagarna. Önskar det vore annorlunda. Önskar att jag hade ett eget liv. Livet är här och nu och man ska njuta av livet. Men om man vantrivs med livet då? Jag kämpar för en förändring men sånt tar tid. Lång tid. Och att tiden går ger mig ångest. Blir stressad. Vill leva. Men det går inte. Inte i dagsläget. Jag försöker le och skratta. Försöker va positiv. Jag tar mig upp och jag äter. Men mer är det inte. Livet är innehållslöst. Vill så gärna må bättre men vet inte hur? Vad ska jag göra? Är så himla nere. Är så himla trött. Nu är denna dagen avklarad. Längtar tills jag kan säga att jag önskar att denna dagen inte skulle ta slut... Godnatt!
Hej hopp! Jag har egentligen massor att skriva om men har inte fått det ur mig. Så frustrerande. Samma sak när det gäller känslor, känner massor men får det inte ur mig. Jag tänker mest på skolan nu. Tvivlar ofta. Väldigt ofta. Hur ska det gå? Kommer jag orka? Kommer jag tycka att det känns meningsfullt? Kommer jag ha nytta av det? Kommer jag träffa några nice människor eller bli ensam? Ibland vill jag bara skita i det. Tacka nej. Börja i DBT här hemma istället. Men har lovat alla och mig själv att iaf testa skolan.
Har inte varit lika aktiv på andas bloggar det senaste. Har slutat/minskat ned på att läsa bloggar som bara kretsar kring hur mycket dom promenerat/sprungit och vad de ätit. Såå ointressant! Så icke givande för mig! Stör mig även på vissa som ska vara friska men som skyltar med att "titta jag äter vitt bröd" "titta jag äter glass". Är man frisk behöver man inte visa upp sånt och tagga med #jagäterkolhydrater. Det är inte friskt i mina ögon. Önskar fokuset på mat kunde minska. Att en inte ska behöva förklara sig oavsett vad man äter. Ät vad du vill och låt andra äta vad de vill utan att kommentera eller värdera det. Chatta med en kille härom dagen och när jag skrev att jag va på promenad så skrev han "aha är du ute och bränner kalorier?". Gah!! Blev så irriterad att jag inte visste vad jag skulle svara. Eller som när jag skrev att jag åt choklad och får tillbaka "du är en riktig gottegris". Jaha, ja det kanske jag är? Så trött på såna kommentarer. Kanske överreagerar jag men är allergisk mot sånt.