31 augusti 2018

På botten

Allmänt

Godmorgon!
Sitter och äter frukost. Regn och 14 grader ute. Ruggigt men mysigt. Har varit hemma från bildterapin denna vecka då jag inte mått bra alls. Trodde jag var på väg att bli sjuk men är nog "bara" min kropp som är helt utmattad. Hela hjärnan går på högvarv och får aldrig vila. Sover kasst och har mardrömmar. Ständig ångest. Trött är bara förnamnet. Låg i sängen och soffan hela dagen igår. Grät. Mamma ringde och hörde hur dåligt jag mådde så hon tittade förbi. Jag grät och grät. Känner mig så ensam i allt detta. Sökt vård både i Uddevalla och Skövde men finns ingen hjälp att få. De har lagt ned all dagvård och psykologer finns inte. Är psyk här i stan som gäller men har känt att det inte är tillräckligt. Mamma håller med. Så idag ska hon följa med till min terapeut. Skulle få träffa en dietist men hon hör aldrig av sig. Skulle få träffa en fysioterapeut men står fortfarande i kö sedan i våras. Min livlina just nu är böcker. Läser "från självsvält till ett fullvärdigt liv, kbt-metod i 6 steg" och "mattillåtet". Dessa böcker är SÅ bra!! Tips för er som behöver stöd ❤ Känns som jag inte blir tagen på allvar. Som att ingen på psyk fattar hur jobbigt jag har det. Mina prover är bra, ekg är bra och vikten går inte ner. Men en kan må piss trots det!!! Måste en hota med att ta livet av sig eller svälta sig till ett benrangel för att få bra hjälp? Vill tacka personen bakom "återhämtningsbloggen" för allt stöd ❤ Du vet vem du är 😘 Kram!

29 augusti 2018

Två år har gått

Allmänt

Idag fyller Otto 2 år! Kan inte ta in att han är två år redan. Känns som han föddes nyss men samtidigt känns det som det var jättelängesen han inte fanns här hos oss. Minns dagen då syrran o hennes kille berättade att de väntade barn. Känns som igår. Hänt mycket i Ottos liv och i syrrans o hennes killes liv umder dessa två år. Jag vet inte vad som hänt i mitt? Eller jo, jag minns året på Dalslands folkhögskola och det året är jag stolt över 😀 Ska försöka att inte trycka ned mig själv och se mig som misslyckad. Sjukdomen jag lider av och kämpar med varje dag är svår och allvarlig. Har ändå sökt hjälp och börjat dbt. Fått nya insikter. Så nåt har väl hänt för mig med under dessa två år även om det inte känns så.
Firat Otto med besök på en stadsnära lantgård med getter, grisar, åsna, hästar, kaniner, får och sedan tårta hos mamma ❤ Marängtårta med smörkräm, grädde och kiwi 😋 Så gott!!
Godmorgon! Jag känner så starkt att jag inte vill eller kan leva som jag gör. Jag vill bara härifrån. Känner att mitt liv inte motsvarar MIG. Känner att mitt yttre inte stämmer överens med mitt inre. Känner mig instängd. Längtar ut i naturen, till skog, fjäll, sjöar, morgondimma och hög klar luft. Längtar efter doften av timmerstuga och att känna värmen av en öppen brasa. Lugnet. Men mest längtar jag nog efter det där lugnet inombords. Visst uppskattar jag att befinna mig lugna, vackra omgivningar men samtidigt vill jag ha liv omkring mig. Vill kunna sätta mig på ett cafè och titta på folk, vill kunna gå till biblioteket och utforska böcker, vill kunna slinka in på affären för att köpa godis när jag känner för det och inte behöva åka 10 mil till närmsta affär. Jag vill ha båda delarna. Går det? Var ska en bo då? Jag vill vakna och äta frukost med utsikt över natur och inte över en parkeringsplats eller massa hyreshus. Jag vill gå barfota på ett knarrande trägolv, dricka mitt morgonkaffe ur en kantstött kopp jag fyndat på loppis, jag vill gå ut och lyssna på tystnaden, baka bröd i en gammal vedspis, läsa böcker istället för att scrolla igenom instagram som ändå inte ger mig något (jo, vissa konton ger mig massor så vill ändå inte ta bort instagram). Känner att jag inte passar in i mitt eget liv. Jag är inte gjord för att vara där jag är. Nu vet jag inte om mina drömmar/tankar på ett annat liv endast är en illusion. Kanske skulle jag vantrivas med att leva så. Det lockar mig ändå att testa. Svårt att få till i verkligheten dock. Vill ju ha nära till min familj. Inte flytta till Lappland (även om det lockar då och då).
(bilder från pinterest) Gråter nu när jag skriver. Jag vill vidare. Vill skaffa mig ett annat liv. Igår började jag förändra vissa delar. Det är tufft. Men vet att jag måste göra förändringar för att ta mig vidare. För att jag inte ska förmultna. Det är så mycket jag inte skriver om här. Min livsstil är ohållbar. Känner att både psyke och kropp förfaller. Det finns inget alternativ längre. Det är förändring som krävs. Inte EN utan MÅNGA! Jag behöver skapa ett helt nytt sätt att leva, tänka och agera. Jag behöver finna mig själv, våga tro på min egen förmåga och satsa allt. Alla ska vi dö. Det vet vi alla. Så varför inte leva medans vi kan? Livet kan verka läskigt och det finns massor att oroa sig för men gäller att försöka vara här och nu och göra val idag som jag kommer tacka mig för i framtiden. Strunta i att kolla på nyheterna om det skapar oro hos dig, ta bort alla konton på instagram som bara stressar dig och får dig att känna dig misslyckad, radera appar som stressar dig, välj bort personer i ditt liv som tar energi. Fokusera på sånt som får dig att må bra. Bry dig inte om vad andra tycker. Gå DIN väg. Alla är vi olika och behöver olika saker i livet för att blomma ut. Fråga dig själv hur du vill leva ditt liv? Försök att inte påverkas av hur andra lever sina liv. Det är deras val. Bara för att nån är lycklig av att leva på ett visst sätt betyder det inte att du kommer bli lycklig av att leva så. Det är så lätt att "smittas" av andra och tappa bort sig själv på vägen. Att bara följa med strömmen. Vad vill du egentligen? Vad är viktigt i DITT liv? Jag ska försöka se min resa som ett äventyr istället för något läskigt och ångestfyllt. Jag vet inte vad som kommer att ske framöver eller var jag kommer hamna eller hur jag kommer må. Vet bara att jag inte kan vara kvar där jag är idag. Det är lika med döden för mig. Och eftersom jag ändå kommer dö om x antal år så kan jag nu testa att leva istället. Har levt som halvt död i SÅ många år nu. Det är ett helvete. Tror ibland att livet också kommer vara ett helvete. Nåt jag inte kommer klara av. Men värt att testa. Kan knappast bli värre än det är nu.