Sitter och äter frukost. Regn och 14 grader ute. Ruggigt men mysigt. Har varit hemma från bildterapin denna vecka då jag inte mått bra alls. Trodde jag var på väg att bli sjuk men är nog "bara" min kropp som är helt utmattad. Hela hjärnan går på högvarv och får aldrig vila. Sover kasst och har mardrömmar. Ständig ångest. Trött är bara förnamnet. Låg i sängen och soffan hela dagen igår. Grät. Mamma ringde och hörde hur dåligt jag mådde så hon tittade förbi. Jag grät och grät. Känner mig så ensam i allt detta. Sökt vård både i Uddevalla och Skövde men finns ingen hjälp att få. De har lagt ned all dagvård och psykologer finns inte. Är psyk här i stan som gäller men har känt att det inte är tillräckligt. Mamma håller med. Så idag ska hon följa med till min terapeut. Skulle få träffa en dietist men hon hör aldrig av sig. Skulle få träffa en fysioterapeut men står fortfarande i kö sedan i våras. Min livlina just nu är böcker. Läser "från självsvält till ett fullvärdigt liv, kbt-metod i 6 steg" och "mattillåtet". Dessa böcker är SÅ bra!! Tips för er som behöver stöd ❤ Känns som jag inte blir tagen på allvar. Som att ingen på psyk fattar hur jobbigt jag har det. Mina prover är bra, ekg är bra och vikten går inte ner. Men en kan må piss trots det!!! Måste en hota med att ta livet av sig eller svälta sig till ett benrangel för att få bra hjälp? Vill tacka personen bakom "återhämtningsbloggen" för allt stöd ❤ Du vet vem du är 😘 Kram!
