Orkade verkligen inte blogga igår. Varit rejält nere sedan i lördags. Åkte dock till mamma igår kväll och berättade hur jag kände mig. Skönt att prata med någon. Jag är både ledsen, uppgiven och förbannad. Har ingen hjälp med att komma tillbaka till livet. Jag är 30 och fortfarande ung. Jag kan klara av att jobba lite eller studera lite tids nog. Jag vill inte ha stämpeln "förtidspensionär" och vara utesluten från arbetsmarknaden. Jag vill ha en plan. En plan och rehabilitering. Hur ska jag komma vidare? Hur ska jag nå mina mål? Jag behöver en coach. Nu får jag en stämpel och blir lämnad därhän. Ska jag bara sitta här hemma och mögla och acceptera att mitt liv blev såhär? Fan heller! Jag är smart, social och har massa erfarenheter. Men jag har inga högskolepoäng eller någon utbildning och då är det typ omöjligt att skaffa ett jobb. Iaf här i denna lilla stad. Finns inte många jobb heller för den delen. Men som "förtidspensionär " får jag inte jobba. Får inte studera. Vad fan ska jag göra? Jag blir galen av att sitta ensam hemma dag ut och dag in. Den enda jag pratar med är Turbo. Hatar mitt liv! Vill ha en förändring men jag vet inte hur jag ska göra? Jag orkar ju inte jobba. Blir stressad och utmattad av ingenting. Men skulle ändå vilja jobba 25%. Det vore drömmen just nu. Finns inte många ställen som vill ha någon på endast 25% bara :( Suck! Vill flytta men har inte råd.
Mamma tycker iaf att jag ska skaffa en hund och det har jag ju varit inne på länge. Så jag kikar runt på olika kennlar just nu. Blir en dansksvensk gårdshund som Turbo isf. Älskar den rasen! En hund ger sällskap, kärlek, närhet, mening och man blir social. Kan gå på kurser och agility tex. Nåt måste hända i mitt liv nu för jag går under snart...
