Orkade verkligen inte blogga igår. Varit rejält nere sedan i lördags. Åkte dock till mamma igår kväll och berättade hur jag kände mig. Skönt att prata med någon. Jag är både ledsen, uppgiven och förbannad. Har ingen hjälp med att komma tillbaka till livet. Jag är 30 och fortfarande ung. Jag kan klara av att jobba lite eller studera lite tids nog. Jag vill inte ha stämpeln "förtidspensionär" och vara utesluten från arbetsmarknaden. Jag vill ha en plan. En plan och rehabilitering. Hur ska jag komma vidare? Hur ska jag nå mina mål? Jag behöver en coach. Nu får jag en stämpel och blir lämnad därhän. Ska jag bara sitta här hemma och mögla och acceptera att mitt liv blev såhär? Fan heller! Jag är smart, social och har massa erfarenheter. Men jag har inga högskolepoäng eller någon utbildning och då är det typ omöjligt att skaffa ett jobb. Iaf här i denna lilla stad. Finns inte många jobb heller för den delen. Men som "förtidspensionär " får jag inte jobba. Får inte studera. Vad fan ska jag göra? Jag blir galen av att sitta ensam hemma dag ut och dag in. Den enda jag pratar med är Turbo. Hatar mitt liv! Vill ha en förändring men jag vet inte hur jag ska göra? Jag orkar ju inte jobba. Blir stressad och utmattad av ingenting. Men skulle ändå vilja jobba 25%. Det vore drömmen just nu. Finns inte många ställen som vill ha någon på endast 25% bara :( Suck! Vill flytta men har inte råd. Mamma tycker iaf att jag ska skaffa en hund och det har jag ju varit inne på länge. Så jag kikar runt på olika kennlar just nu. Blir en dansksvensk gårdshund som Turbo isf. Älskar den rasen! En hund ger sällskap, kärlek, närhet, mening och man blir social. Kan gå på kurser och agility tex. Nåt måste hända i mitt liv nu för jag går under snart...

28 september 2015

svacka

Allmänt

Jag är inne i en svacka eller nåt. Mår iaf inte bra. Sjukt nedstämd och har ingen lust till något. Skrämmande att det kan vända så snabbt. Blir alltid lika rädd. Rädd att det aldrig ska bli bättre igen. Allt känns mörkt. Tomt. Ensamt. Jag befinner mig i ett stadie där jag inte vill vara men kan inte ta mig ur det. Gäller väl att acceptera läget och hoppas att det vänder snart. För jag mår inte bättre av att åka någonstans, gå ut eller prata med nån. Inget hjälper. Naturen är fantastisk. Försöker ta mig ut något varje dag. Se annat än dessa fyra väggar. Andas. Försöka tänka på annat. Men just nu hjälper inte ens naturen.

27 september 2015

en påse skit!

Allmänt

Mår som en påse skit! Hemsk ångest och nära till tårar. Lyssnar på deppmusik och ligger i sängen. Det gör ont att leva idag. När jag nosat på livet så vill jag ha det så jämt. Men det går inte. Känner att denna ensamhet och sysslolöshet INTE är bra för mig. Jag vill inte få sjukersättning egentligen. Jag vill ju orka jobba eller studera. Ha en vardag där jag möter människor och inte bara ligger innanför dessa fyra väggar och mår skit. Fan va jag hatar det! Detta är inte jag! Jag vill mer. Kan mer. Men ändå så skiter sig allt när jag försöker jobba eller plugga. Slutar med att jag blir supertrött och stressad och måste sluta. Tänk om jag kunde ha som extraknäck att skriva krönikor eller ha nån spalt i mån tidning om ätstörningar dit folk kan vända sig med frågor typ. Jag vill vara bland människor idag. Inte bra att jag ligger här. Solen skiner och det är en underbar höstdag. Men jag kan inte njuta av den för är alldeles svart inombords idag. Alla affärer är stängda på söndagar så kan inte strosa runt på stan. Hatar söndagar. Då alla förbereder sig inför veckan. Men inte jag. Blä!