Känner mig så fruktansvärt ensam ikväll. Gör jag iof de flesta kvällarna men extra mycket ikväll. Tårarna rinner och ryggen värker som fan. Känns så typiskt att när ätstörningen är mindre så kommer smärtan istället. Aldrig får jag bara må bra. Minns inte ens hur det känns att må bra vare sig i kroppen eller mentalt. När jag gick från mamma förut så såg jag in i många fönster där det satt sällskap och åt mat vid dukade bord. Mötte par som va ute och gick. Ungdomar som skulle på fest. Fy fan va ont det gör att se sånt. Mötte en gammal klasskompis tidigare idag och hon gick där med sin man och två barn varav den ena en liten bebis. Allt det jag drömmer om. Gör så ont att se alla andra ha det där som jag också vill ha. Kan inte se att jag någonsin kommer få det där. Jag orkar inte dejta. Har så ont hela tiden vilket gör mig utmattad. Vill bara må bra och ha ett värdigt liv. Ett liv som inte går ut på att kämpa och härda ut dagarna. Detta blir en kväll då jag somnar med tårar på kinderna. Godnatt.
 
Anna

Har följt din blogg ett bra tag nu och det känns som att det alltid är nåt du mår dåligt över... det bästa kanske vore att försöka acceptera att du inte kmr få allt det där som du ser andra har. Kanske först då du kan uppskatta det du har i ditt liv, tänker på Otto och den där Hunden du går ut med tex 😊 finns säkert mkt fint du har i ditt liv, och lovar att du kmr få ett fint liv även utan egen familj osv...

Svar: Asså nej!! Tänker inte ge upp mina drömmar om en familj. Varför ska man sluta drömma o hoppas? Stagnera? Nej det är inte min stil. Är tacksam för Otto o min familj men måste samtidigt få drömma om en egen. O ja jag mår dåligt över många saker och det är helt okej. Inte konstigt att må dåligt över sjukdom, ensamhet mm. Jag tar mig framåt men måste tillåta mig att få sörja. Är en viktig del. Kram
Ida

Pernilla

Fina Ida! Vad jag egentligen mest vill poängtera är att allt du tar för givet kanske inte nödvändigtvis är sant. Par som är ute och går måste inte nödvändigtvis vara superförälskade i varandra, föräldrarna i familjerna du avundas kanske har andra drömmar och bara överlever vardagen som det ekorrhjul den många gånger är. Självklart finns det människor som är oerhört lyckliga med det liv de lever, men många gånger undrar jag hur många det egentligen är! Däremot är det sjukt enkelt att lägga över sina drömmar och förhoppningar på andra och ta för givet att de har allt det man själv inte har. Jag vet exakt hur det är att vara ensam och en sak är säkert, det är tusen gånger värre att vara ensam i ett sällskap än på egen hand. Ta hand om dig och kom ihåg att dörren här nere i Ystad alltid är öppen! Kramar

Svar: Jag tar inte för givet att alla är lyckliga och mår bra. Jag saknar bara gemenskap och att slippa vara ensam jämt (nästan jämt). Tack för inbjudan ❤❤
Ida

Nathalie

Jag vet att det absolut inte hjälper, men jag förstår verkligen du menar eftersom jag känner ganska lika. Alltid ensam och känner att åren bara rinner iväg. Det är som att livet helt saknar mening. När folk säger att det "bara är yta" hos folk som har familj, vänner osv blir jag fan irriterad för JA, klart de också har problem precis som alla andra, men det är ju inte det det handlar om! Våra liv blir ju knappast mindre ensamma för att andra har problem.
Kram ❤️

Svar: Jag önskar jag hade såna "vardagliga problem". Ensamhet som är ofrivillig är fruktansvärd!! Fattar att alla andra också har problem men det hjälper inte oss som är ensamma liksom. Kram ❤
Ida

Anonym

Tror också du behöver hjälp med att ändra inställning.
Vi utifrån ser ju att du kan få mycket av detdär.
Det är liksom inte omöjligt?
Det låter som att du tänker att det är det.

Svar: Nej det är inte omöjligt. Men jag måste ju få skriva av mig och mina tankar. Vissa dagar känns allt hopplöst och så känner nog alla ibland.
Ida

Asta

Klart du får skriva av dig! Kram

Svar: Kram 💛
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress