31 januari 2016

svek

Allmänt

Extremt många känslor inom mig just nu. Är ledsen, besviken, förbannad på en och samma gång. Känner mig lurad. Blåst. Igen! Förstår inte att det ska vara så svårt att berätta sanningen? När en människa bara tiger blir jag galen. Säg NÅT iaf! Jag orkar inte med lekar. Jag vill tas på allvar. Försöker lita på folk trots alla svek jag varit med om men börjar fan tvivla på att det finns ärliga och godhjärtade människor. Jag tycks inte möta dom iaf. Detta är inte vad jag behöver nu. Tar så mycket energi. Började hoppas igen men precis då hugger nån mig i ryggen.

30 januari 2016

vill vidare men hur?

Allmänt

Varför får jag ångest av mättnad? Av att äta sötsaker? Det är så sjukt. Ångest kan man få om man blir jagad av en björn typ. Men av mättnad? Näe. Äter trots min ångest massa smågodis just nu. Vill kunna göra det UTAN ångest men går fan inte! Jag vill kunna tycka om mig själv oavsett hur jag ser ut eller vad jag gör eller äter. Kan inte beskriva den sorg och ilska jag känner över allt som äs tagit ifrån mig. Gjort är gjort och jag vill ha en bättre framtid. Men är så rädd för att lämna det jag levt med i 17 år. Skulle behöva samtala med någon nu mer än någonsin. Större behov av det nu än när jag gick i behandling. Skulle behöva en coach lång tid framöver. Kollat på en del alternativ bla psykosyntesterapi men är ju så SATANS dyrt! Hade jag pengar skulle jag inte tveka en sekund. Så fel att hälsa ska bero på ekonomi. De som är sjukskrivna eller sjukpensionärer och behöver hjälp har inte råd. Jag vill förändra mitt liv. Min syn på mig själv. Jag måste göra radikala förändringar vilket skrämmer skiten ur mig. Vet fan inte vem jag är? Allt handlar om kontroll. Tänk om jag vågade hoppa och se vad som händer? Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Behöver jobba på att tycka om /acceptera min kropp som den är när jag inte pressar den till sånt den inte vill. Många lyfter på ögonbrynen när jag säger att jag behöver gå upp mer i vikt för att må bra. Eller bättre iaf. Känns jobbigt att höra att jag ser sund ut nu. Orkar inte med detta fokus på kroppen! Vill bara vara fri och låta kroppen bli som den blir. Det är ju bara en kropp. Hatar kriget i mitt huvud. Hatar piskan. Hatar demonerna. Hatar mitt kroppshat. Hatar ångesten. Vill bara ha ett liv utan detta. Orkar inte mer. På riktigt.
Jag vet inte hur jag ska vända detta ensam? Vet inte hur jag ska göra för att komma vidare? Är inte EN sak som behöver förändras, utan många. Min ångest är hemsk! Har svårt att få luft och koppla av. Andas med axlarna. Va hos kiropraktorn i tisdags och jag hade låsningar och muskelknutar i hela ryggen. Inte konstigt jag har ont. Mycket beror nog på stress och att jag spänner mig dygnet runt. Ska tillbas imorgon igen för ytterligare en behandling. Synd att det ska vara så satans dyrt bara... Ibland önskar jag att jag va inlagd på behandlingshem. Vore så skönt med kunnig personal som stöttar en genom helvetet. Att slippa ta allt ansvar själv. Låta nån annan ta över ett tag. Jag svimmade i morses. Är så trött. Helt slut. Skulle behöva en plan. Ett kostschema. Har aldrig blivit trygg i att kunna äta vad jag vill när jag vill. Har aldrig hamnat på en stabil vikt. Antingen ätit för mycket och varit överviktig eller ätit för lite och varit underviktig. Det dumma nu är att alla tror att maten går bra bara för att jag inte är så mager längre. Men jag är inte frisk. Känner mig ändå för frisk för att söka behandling. Vill ha hjälp med att hitta balansen. Att inte få ångest över viss mat och mättnad. Att bli fri. Jag vill bara skita i den här jävla ätstörningen men det går inte. Eller det kanske går om jag "bara" bestämmer mig för att gå all in. Så läskigt utan stöd. Utan nån att bolla tankar och känslor med. Vill bara släppa kontrollen. Alla dagar kan inte se likadana ut. Är inte friskt att bestämma på morgonen hur många mackor man ska äta till kvällsmaten. Det är inte friskt att bestämma att man ska promenera x antal minuter per dag oavsett hur man mår eller vad det är för väder. Vill kunna lyssna på kroppen och vara trygg i det. Det är inte friskt att tvinga sig att äta lika mycket/lite som igår och promenera minst lika mycket som igår. Alla dagar ser olika ut. Man är olika trött olika dagar. Man är sugen på olika mat olika dagar. Man är mer hungrig vissa dagar. Vill kunna vara FRI! Göra och äta det JAG känner för UTAN dåligt samvete eller ångest eller rädsla för att bli tjock. Hatar denna kontroll. Men sååå läskigt att släppa den. Vad händer då? Får panik av bara tanken.