Torsdag.

Det känns som detta blivit en blogg om krämpor och sjukdomar. Det va verkligen inte meningen att det skulle bli så. 2019 skulle ju bli MITT år men det har verkligen inte blivit en bra start. Tvärtom. Alla dessa problem som min kropp råkat ut för har verkligen sänkt mig TOTALT! Minns inte senast jag hade en dag då jag inte grät. Har nog gråtit minst en gång om dagen hela detta året. Det är obeskrivligt tufft att må dåligt både fysisk OCH psykiskt. Jag orkar inte. Vill bara somna.

 

Våren brukar vara min årstid. Älskar att vara ute och gå längs vattnet, leta efter vårtecken, ta cykelturer mm. Bara en sån sak som att jag inte kunde gå ut med Otto igår gjorde ont i själen. Att få stanna inne medans han gick ut med syrran i solen gjorde mig SÅ ledsen och ångestfylld. Känns som när jag va inlagd på sommaren och satt i fönstret och tittade ut på alla som njöt av sommaren dä utanför.

Mina fötter har blivit så onda att jag inte kan gå inomhus en. De värker om nätterna och nu nära jag sitter i soffan. Förmodligenhar de blivit inflammerade så jag ringde vårdcentralen men fick till svar att väntetiden va upp till ÅTTA veckor! Asså va? Va är det för jävla vård vi har? Jag kan inte gå med denna smärta i åtta veckor! Ska ringa igen imorgon men tror inte de kommer ge mig en akuttid. OM jag får en tid om åtta veckor så ska remiss skrivas till ortopeden vilket tar ännu några veckor. Det betyder att vi är inne i sommaren innan jag ev kan få hjälp. Det är fan SJUKT!! Jag kommer inte stå ut tills dess. Att inte kunna använda sina fötter på x antal månader är ett helvete. Kan inte gå på stan eller handla eller nåt. Kan knappt sova pga värken. Varför ska detta komma nu? Har redan ont i hela kroppen ju. Kan jag inte få vara smärtfri NÅGONSTANS?

 

Hade iaf två fina dagar med syrran och Otto. Vi myste, dansade till Arvingarna, gungade och jag lagade hans favoriträtt köttbullar och han är hela TIO stycken :-o Gott betyg ;-)