31 december 2015

nyårsafton

Allmänt

Sittet och äter mellis nu. Ska snart hoppa i duschen och bege mig till syrran och hennes kille och ett par till. Där vankas det välkomstdrinkar och jordgubbar. Sen trerätters middag. Har ångest, skulle ljuga om jag sa att jag inte hade det. Äs anser att jag borde låta bli mellis eftersom jag ska äta så mycket sen men jag går emot... Hoppas kvällen blir trevlig. Sover nog över där i natt. Önskar er alla ett gott nytt år 😀 Kom ihåg att det är DU som sitter vid ratten i ditt liv! DU styr. Kram ❤

30 december 2015

ringde psyk..

Allmänt

Har inte mått bra idag. Inte mått bra på länge. Alla som känner mig vet att jag har telefonfobi. HATAR att prata i telefon. Får verkligen ångest av det. Den enda jag kan prata med utan problem är mamma. Annars ingen. Men idag tog jag tag i att ringa till psyk. Visste inte vad jag skulle säga egentligen. Sa att jag vill ha en läkartid och fick till svar att jag står på kö. Är tydligen prio 3. Så får väl nån tid i vår/sommar... Sa att jag inte mår bra och att jag inte vet vad jag ska göra? Har nåt speciellt hänt frågade hon då? Nej det har det väl inte förutom att jag inte har NÅGON hjälp eller stöd alls numera. Finns ingen hjälp att få iaf. Man måste va självmordsbenägen för att komma intill typ. Skämdes lite för det finns dom som mår sämre än jag. Dom ska självklart ha prio 1 till läkaren. Men samtidigt blir jag förbannad. Bara för att jag inte ser ut som en anorektiker längre eller för att jag inte skär mig så får jag ingen hjälp. Är för frisk. Men samtidigt för sjuk för att klara allt som friska ska klara. Om en person som mår skit ska vänta ett hakvår på läkartid så kan vad som helst hinna hända... Är det inte bättre att fånga upp de som mår skit INNAN dom börjar skära sig, fundera på självmord eller svälta sig? Om ett halvår kan det va för sent.

29 december 2015

fastnat

Allmänt

Vet inte vad jag ska göra längre? Nåt måste hända för jag står inte ut mer! Dagarna går ut på att "stå ut" tills det är kväll och jag ska lägga mig. Jag vill träffa nån men känns svårt när jag mår som jag gör och vem orkar med nån som inte mår bra? Kanske skulle jag må bättre av att träffa nån men har så svårt att tro att det finns nån där ute som jag skulle falla för och som skulle falla för mig. Nån som förstår mig och accepterar mig. Nån jag kan va mig själv med till 100 %. Skulle behöva en utredning. Behöva stöd. Är inte frisk än även om kroppen ser friskare ut och jag har mens osv. Hatar att ligga på gränsen. Behöver vidare. Inte stanna här. Visst, jag klarar mig utan vård men jag vantrivs med livet. Vet inte vad jag ska göra? Hur tar jag mig vidare? Så lätt att fastna här som sjukpensionär och ensam. Jag vill ju mer. Men orkar inte kämpa för mig själv. Är så trött.