Fy va jobbigt det va igår eftermiddag /kväll. Hatar när det blir så att man liksom "ångrar" att man gått all in mot äs. Ätit mer och brutit andra mönster tre dagar i rad nu och då slår ångesten till med full kraft. Äs skriker "vad fan har du gjort?" Ätit massor och tappat "kontrollen". Magen är utspänd och jag känner mig vilsen. När mitt sätt att hantera livet och ångesten tas bort blir allt kaos och jag mår tusen gånger sämre rent psykiskt. Inte så konstigt. Är som att sparka undan någons kryckor som den hoppat på i 17 år. Klart man känner sig svag och vilsen och rädd! Hur ska jag klara detta utan mina kryckor? Utan äs som varit min trygghet så länge. Vet inte hur en lever utan äs? Jag har inget annat. Allt blir tomt. Jag får panik och blir vilsen. Vad ska jag göra nu? Jag behöver börja om på noll. Har inget utan äs. Men äs är inget att ha. Behöver och vill hitta tryggheten i mig själv nu. Men det är en helvetesresa. Speciellt när jag inte har någon som helst hjälp. Jag har bara mig själv att lita på nu. Det är jag mot äs. Dygnet runt. Ett helvete. Har trots allt ätit en stor frukost och ligger nu illamåendes i sängen och lyssnar på Winnerbäck. Är så ledsen att jag inte kan beskriva med ord smärtan inombords. Men ingen blir ju bättre av att lyssna på äs. Inte på sikt. För stunden ja men inte på sikt. Och jag ska se framåt nu.

30 mars 2016

beslutsam

Allmänt

Jag har verkligen bestämt mig för att jobba aktivt med mina issues nu. Verkligen gå emot sjuka tankar och bryta beteenden som inte tar mig framåt. Jag får må hur dåligt som helst. Men jag ska framåt. Jag är nog mest rädd för att nå en normalvikt men ändå inte vara frisk. Så har det varit förut. Sett frisk och pigg ut men mått skit inombords. MEN. Även om det blir så denna gång också så har jag ju iaf ETT problem mindre, kroppen fungerar även om inte hjärnan gör det. Alltid något. Så försöker jag tänka nu. Bättre en sund kropp och sjukt psyke än sjuk kropp och sjukt psyke. Självklart vill jag må bättre psykiskt också men ja ni förstår nog hur jag menar. Att stanna kvar på en undervikt av rädsla för att psyket ändå inte kommer bli bra om jag går upp i vikt är en lömsk tanke. Kanske en sjuk tanke tom? En ursäkt från äs för att slippa viktuppgång. Men INGET blir bättre av att vara dum och hård mot sig själv. Jag vill börja vara snäll mot mig själv. Tar tid att lära om. Men är på gång iaf. Mådde verkligen piss igår efter att ha utmanat äs. Usch! Ska alla dagar va så här? Hoppas inte. Oavsett behöver jag fortsätta framåt. Jag KAN stå ut i ångesten. Försöker tänka på allt positivt som kommer med en hälsosammare kropp. För att vara underviktig är INTE hälsosamt även om många tycks tro det. Forskning visar faktiskt att det är betydligt bättre för hälsan att ha några extra kilon på kroppen än att väga för lite. Tänk på det!

29 mars 2016

nedslagen äs!

Allmänt

Ångesten är hög nu. Har verkligen gått emot äs idag. Är så less på skiten. Dags att möta ångesten och mina rädslor. Dags att bli mer Ida och mindre äs. Är så mätt nu att jag inte vet var jag ska ta vägen. Men ligger i sängen och andas och väntar på att det ska kännas bättre snart. Jag glider på vågen. Låter den komma och skölja över mig för att sen försvinna. Jag har ätit mer idag än vanligt. Har tagit en kortare och lugnare promenad. Dessutom ätit smågodis för att jag va sugen på det. Jag vill leva och njuta nu. Blir jag mullig så får jag väl bli det då. Det finns faktiskt betydligt värre saker här i världen.