31 december 2016

Sista dagen 2016

Allmänt

Det smäller ute och glittrar på himlen. Ser folk som dukar fint och lagar mat i fönstren. Möter tjejer som sminkat sig och tagit på sig klänning och stylat håret. Det vankas snittar, skumpa och tillbakablickar i teverutan. Jag har sminkat mig och målat naglarna men ligger i myskläder i min säng och är ganska ledsen faktiskt. Visst, jag hade en möjlighet att fira i Färgelanda men orkade verkligen inte köra dit och sen hem imorgon igen... Saknar dom och tänker på dom alla. Önskar jag slapp all skit med lägenheten så jag kunde åka tillbaka till internatet NU. Mår inte bra av att vara ensam så mycket som jag är nu. Är jävligt deprimerad och ångestfylld. Blir en nyårsafton i myskläder för min del. Kommer hänga i soffan och se på TV. Vill bara att kvällen ska va över. Önskar er alla ett gott nytt år! Hoppas det blir lugnare än 2016 ❤
Näst sista dagen på 2016 är här. Var har detta år tagit vägen? Gått såå fort och nästa lär gå minst lika fort. Usch, det ger mig sån hemsk ångest! Tiden går för fort för mig. Jag hinner inte med. Kan vi snälla pausa en stund så jag hinner ifatt? Det mest frustrerande och stressande är att jag fortfarande inte mår bra. Att jag fortfarande är sjuk. Detta har pågått så länge nu att det blivit vardag för mig och för alla runtomkring. Att jag mår dåligt har blivit mitt "normalläge". Jag har blivit min sjukdom. Det är så tragiskt. Nu har jag kommit till den punkt där jag är beredd att göra nästan vad som helst för att få en förändring. Jag skiter i om jag blir tjock (som om det är det värsta som kan hända), vill bara må bättre. Säger inte att jag kommer må bra bara för att kilona ökar men det finns en större chans att jag KAN må bättre då iaf. I dagsläget är det omöjligt att må bra. Ingen mår bra av en undervikt. Kroppen är inte gjord för det.
Jag är så nära en kollaps just nu. Är såå trött att jag knappt orkar prata. Orkar inte duscha eller bädda. Jag är helt slut! Känner mig svimfärdig och har extremt mörka tankar. Mejlade med Korallen igår och beskrev läget. Hon kunde inget göra såklart, bad mig kämpa på. Dessutom rekommenderade hon mig att INTE köra bil i dagsläget. Inga längre sträckor iaf. Har nedsatt reaktionsförmåga, svårt att koncentrera mig och är extremt trött. Ingen bra kombo om jag ska köra bil... Hade tänkt åka till Färgelanda imorgon och fira nyår där men ser inte ut som det blir så nu. Det tar mer energi än det ger. Måste åka hem igen dagen efter för att röja i lägenheten. Blir så stressigt! Vet inte om jag vågar sätta mig bakom ratten heller. Saknar mina vänner på skolan. MASSOR! Men hälsan behöver gå före. Vill inte riskera att somna bakom ratten. Jag bryr mig inte så mycket om att fira nyår egentligen. Aldrig gjort. Är som vilken dag som helst för mig. Hur känner ni för nyår? Har ni nåt planerat eller ska ni va ensamma?
Det är jobbigt nu. Har sjukt mycket ångest. Mer än på länge. Blivit mer påtagligt sedan jag kom hem från skolan. Har tryckt undan mycket under höstterminen tror jag. Inte känt efter utan bara kört på. Nu kommer allt ifatt mig på en gång. Både tröttheten och insikten om att jag verkligen behöver göra en livsstilsförändring. Inser ju att min livsstil är ohållbar. Känns som väggen inte är långt bort om jag säger så. Har kämpat i sååå många år nu. Till slut orkar man inte längre. Varken fysiskt eller psykiskt. Jag är så trött. Trött på ALLT! Skulle behöva en paus. Slippa stressen över min lägenhet. Slippa stressen över min ekonomi. Slippa stressen över att vara social. Bara åka bort och vara ensam i en stuga. Läsa böcker, tända ljus, sova hur mycket jag vill. Tänka över mitt liv. Komma fram till bra lösningar. Jag trivs på skolan, verkligen! Men frågan är hur mycket jag kan ta åt mig när jag är i den process jag är? Har så mycket att ta tag i. Svårt att fokusera på mental träning när jag behöver lägga allt fokus på att överleva dagen. Känner stress kring måltiderna i skolan. Att alltid äta i en matsal full av folk och med hög ljudvolym och stress. Att alltid ha en viss tid på sig att äta. Sånt stressar mig.
Om jag kunde hade jag velat ha kvar min lägenhet här hemma under våren också. Önskar att mamma eller syrran m fam kunde hjälpa mig med hyran under de sista fem månaderna. Skulle underlätta enormt. Men det går inte. Vet inte hur jag ska orka köra till Färgelanda imorgon och fira nyår där och sen köra hem dagen efter igen. Vet inte hur jag ska orka tömma lägenheten. Vet inte hur jag ska orka med vårterminen. Vet inte ens hur jag ska orka ta mig från soffan till sängen...