Mina tankar går verkligen på högvarv. Det är ALDRIG lugnt i mitt hjärnkontor. Kan inte stänga av. Önskar det fanns en off-knapp. Kanske borde jag testa yoga/meditation för att försöka lugna ned mitt sinne? Länge tänkt att jag ska börja yoga men aldrig blivit av då jag har svårt för att ta mig iväg ensam. Har inga kläder att yoga i heller. KAN inte yoga. Finns massa hinder jag skapar för mig själv. Sen kostar det ju en del också :/
Nu när hösten snart är här (är långt kvar till den "riktiga" hösten men skolorna börjar ju nästa vecka) så reflekterar jag över hur min sommar var. Vad hände egentligen? Hur kom det sig att jag föll under sommaren? Att jag nu mår sämre än i våras? Min ångest har blivit SÅ mycket starkare den senaste tiden. Kan inte minnas när jag hade sån här ångest senast. Minns inte att det kunde kännas så här jobbigt. Jag vaknar med krypningar/att det kliar i kroppen och med gråten i halsen VARJE morgon. Aldrig känt den där känslan av att det kliar i kroppen förut. Nån som känner igen det? Jag blir arg över ingenting, gråter över minsta lilla, har NOLL tålamod, skrattar inte längre, ler inte, orkar inte vara social eller delta i samtal, är trött men kan inte sova osv.
Jag känner så starkt att jag inte kan ha det så här. Att jag inte står ut. Men vad ska jag göra? Mycket blev sämre den månad då psykiatrin hade semesterstängt. Hade ingen att prata med eller få stöd av. Ville bli inlagd flera gånger men blev rekommenderad att INTE göra det för den miljön skulle inte gynna mig. Så kämpade vidare hemma. Gråtit i solstolen vid sjön många gånger denna sommar. Fått utbrott. Varit på vårdcentralen säkert fem gånger pga yrsel, svimningskänslor, matthet, svaghet, ben som viker sig. Tagit prover som inte visar nåt. Röntgat hjärnan som visade normala fynd. Varit på ätstörningskliniken på bedömning och blev mest irriterad över hur de såg på mig. Endast som en diagnos. Väntar nu på att de ska höra av sig i slutet av kommande vecka för att meddela vad de ev kan erbjuda mig. Denna väntan... Usch! Pratat med mamma och syrran och min terapeut om ätstörningskliniken. Ingen är väl jättepositiv till att jag ev ska börja där. Lutar åt att jag kommer fortsätta med min terapeut på hemmaplan istället men vet inte säkert ännu. Att inte veta säkert skapar ännu mer ångest hos mig. Behöver en plan. Gå all in i EN behandling.
Mitt liv är ohållbart. Mår så dåligt att något drastiskt behöver ske NU! Kan inte vänta. Min kropp ger upp. Mitt psyke likaså. Jag har ringt psyk och bett om att få komma dit tidigare än på fredag då jag egentligen har en tid. Men orkar inte vänta tills dess. Längre fram när jag mår bättre (förhoppningsvis) kan jag berätta mer om hur jag mår just nu. Men för tillfället orkar jag inte gå in på det då det gör så ont. Funderar ibland på att ta en paus härifrån och endast fokusera på mig själv och att må bättre. Men gillar ju att skriva. Kan iof skriva ändå men inte här. Får se hur allt blir. Ta hand om er och ha en fin söndag <3
En god frukost är verkligen bästa sättet att starta dagen på! Kan inte förstå de som inte äter frukost. Det är pga frukosten jag orkar ta mig upp på morgonen 😂 Utan den som lockbete skulle det gå trögt. Idag blev det en skål med fjällfil (naturell med 4% fett är sååå god), müsli, nötter, frön, russin, kokoschips, äpple toppat med kanel. Bästa blandningen 😋
Till detta mitt hembakta bröd som jag slängde ihop igår då jag hade gamla morötter och banan som behövde användas till något så mixade ned det i brödet. Smör och ost som pålägg. STARK ost ska det vara annars kan det kvitta 😉
Kaffe och småkakor som grädde på moset😊
Detta är ett av skälen till att jag inte vill följa matscheman. En blir så låst. Inget utrymme för spontanitet. Går inte att lyssna på kroppen utan man äter det som står på pappret oavsett vad kroppen säger. Tänker ALDRIG mer mäta mängden smör på mackan, räkna ostskivor, mäta fil med dl-mått och frön och nötter med matsked. Står att jag ska äta EN mjuk macka men min kropp vill ha två. Står inte att jag ska äta tre småkakor som en del av frukosten men JAG va sugen på det. Min kropp är i stort behov av energi just nu. Att våga lyssna på den är sjukt svårt och jobbigt. Men gör hellre det än lever efter en förutbestämd mängd mat. Gröt tex. Står 1dl gryn som en portion men jag blir inte nöjd efter den mängden. Jag behöver 2dl gryn. Mitt mål är att kunna äta fritt utan ångest eller tankar på att jag nog " ätit för mycket ". Ett matschema ger mig sjuk ångest då jag oftast vill äta mer än det står. Det får mig att känna mig glupsk. Har alltid varit stor i maten och har skämts över det redan som barn. Så tragiskt att en ska behöva skämmas över att vara glad i mat. Speciellt nu när jag har diagnosen anorexia. De ska ju äta pyttelite. Därför jag helst äter ensam. Slipper andras blickar och slipper "leva upp till" min diagnos. Kan äta så mycket jag vill när ingen ser och dömer mig. Skulle skämmas ihjäl om jag berättade hur min frukost såg ut för de på Helenakliniken tex. Usch! Har ni tankar och funderingar kring detta? Kram ❤
Hänt mycket idag. Är så fruktansvärt ledsen 😢 Orkar inte skriva om det just nu så tänkte dela med mig av ett recept jag hittade på bloggen myhappydays. Ett recept på fisksoppa med saffran i. Jag ÄLSKAR alla former av saffran i både bakverk och mat och godis. Speciellt gott tillsammans med fisk. Nu när hösten är på ingång så passar det utmärkt med soppor. Ett gott bröd till (helst hembakt) och middagen/lunchen är komplett 😋 Gillar ni saffran i mat? Vad är er favoritsoppa? Fisksoppa med saffran är på min topp tre lista. Även blomkål/broccolisoppa, gul ärtsoppa och gulaschsoppa är favoriter.