Sitter med en hemsk ångest ikväll. Tror det blivit lite för mycket av det goda det senaste... Eller jag vet inte? Har iaf ångest. Fikat en hel del med glass, sockerkaka, rulltårta, choklad och jordnötssmör. Får smått panik när jag tänker på det. Fikade med sockerkaka och glass hos mamma förut. Känns för mycket. Men är det kanske inte?
Tankarna säger att jag borde börja träna. Jag får ju träna men väljer att inte göra det. Det skapar ångest. När jag va så dålig att jag inte fick träna så hade jag inget alternativ liksom. Va lättare då. Känner mig plufsig. Provade kläder i helgen. Såå jobbigt att stå i en provhytt med speglar i alla vinklar. Usch! Ena delen av mig saknar att vara mager. Drn andra delen är glad över att min kropp fungerar så jag tex kan skaffa barn. Men känslan av att vara tom och kunna känna mina ben som stack ut är saknad på nåt sjukt sätt. Fattar inte varför? Varför sakna ett helvete? Varför sakna något som va fruktansvärt? Varför sakna att vara nära döden? Jag brottas ständigt med tankarna om att gå ner i vikt. Jag VÄLJER att inte lyda dom. Jag VÄLJER det friska. Det går att välja att bli frisk. Välja att göra friska val. Tankarna finns där men en måste inte lyda dom. Du väljer.
