
Jag kan ofta känna så, att jag inte är gjord för detta samhälle. Avskyr all press och stress som förstör så mycket. Om man kommer underfund med vad som lugnar en så tror jag att man är på god väg. Jag tycker om att vistas i naturen och bara höra fåglarna kvittra, yoga och meditera i tystnad.
Kraam ❤️
Ja håller med, man måste nog hitta balans så man klarar av att leva och samtidigt må bra. Lägga allt på en bra nivå. Som du säger, fundera vad man vill med sitt liv? Vilka mål har man och hur ska dessa uppnås? Och under vägen dit, vad får en att må bra?
För min del är det att ha en kärleksfull familj där man alltid visar kärlek och uppskattning. Men lika viktigt för mig är min utbildning. Den tar många år och är väldigt pressad, men jag har kommit till insikt att det får ta sin tid bara jag blir klar. Då känns framtiden trygg. Sen är naturen viktig. Att slippa storstadsstressen och kunna gå ut och bara titta och lukta. Känna livet. Men livet är svårt, det gäller bara att göra det bästa av det man har och livet tickar ju på, snart sitter man där på äldreboendet och då vill jag ändå kunna blicka tillbaka med glädje över det.

Jag känner verkligen inte igen mig i det här inlägget, och för det är jag tacksam. För två, tre år sedan hade jag förmodligen känt igen mig i exakt VARJE ord, men nu gör jag inte det längre. Jag vet inte helt vad som gör mig lyckligast och vem jag ska komma att bli, men jag bryr mig inte så mycket heller. Jag har inte försökt passa in på evigheter. Jag är otrevlig och vass vid behov, lycklig nästan alltid, har fått finnar och tappat håret och har en deprimerad man och sådär. Så jag känner att samhällsstrukturer har jag liksom inget till övers för. Betalar mina räkningar och jobbar på jobbet, så jag antar att jag ställer mig i ledet för att vara vanlig medborgare och så, men tack och lov känner jag exakt NOLL stress eller press från någon. Jag hör ibland att folk försöker pressa mig, och de personerna skrattar jag åt bakom deras rygg. I'm done!
Jag känner inte heller igen mig i detta längre. Jag tror man kommer till en viss gräns, eller ålder? När man helt enkelt ger fan i det och är som man är. Man hittar sin lilla klutt med vänner som är som en själv och håller sig till dem.
Misstänker att du som förmodligen spenderar en hel del tid på bloggar, facebook och i internetvärlden snarare än verkligheten. Bilden blir då rätt skev tyvärr. Det märkte jag när jag levde som du. Man antog så mycket om världen utanför. Men när man väl lyckades ta sig ut i den var det inte alls så.
För de flesta är sociala medier och internet något man gör vid sidan av livet. Man lever inte i det och genom det. Det är då det kan bli fruktansvärt fel.
Jag kan hålla med dig lite faktiskt, att det idag är så stor press genom sociala medier och det skapar verkligen en inre stress. Tror heller inte att det riktigt är hållbart i längden, men att ta pauser från sina medier tror jag verkligen är nyttigt! Kram
Jag känner att jag återhämtar mig när ja kör till o från jobbet. Har 3 mil enkel väg så lyssnar på musik o bara tänker på nuet. Superskönt verkligen:) eftersom man inte kan hålla på med mobilen osv så ”tvingar” man sig att bara va i nuet. Kan vara superstressad på jobbet men sen när ja kmr hem så är ja helt lugn så det funkar verkligen ☺️👌