Jag har verkligen tid att tänka. Och dagdrömma. För mycket tid. Har ni någon gång känt att ni inte är gjorde för att leva i denna tid? Jag känner så ganska ofta. Att jag inte mår bra av denna tid vi lever i med sociala medier, att all handlar om prestation och yta, stress, höga krav, ljud runtomkring en hela tiden mm. Tror att många drabbas av psykisk ohälsa just pga av detta. Utvecklingen går framåt i rasande fart och människan hänger inte med. Vi är inte gjorda för att leva i ett samhälle som detta. Det är egentligen mer konstigt att INTE påverkas negativt på vårt sätt att leva än att faktiskt må dåligt över det. Jag tror det är en sund reaktion. Att något måste hända. Vi behöver backa, sakta ned, stanna upp. Vårt sätt att leva här i väst är inte sunt alls och inte hållbart. Folk är ständigt på jakt efter mer prylar, mer pengar, mer likes, en mer välpolerad yta att visa upp. Men bakom fasade mår många dåligt men få vågar visa upp den sidan. Varför? För de är rädda att ses som svaga. Rädda att hamna utanför flocken. Rädda att inte passa in. Förr va det livsviktigt att passa in för att överleva. De som va udda blev lämnade av flocken och hade svårare att överleva. Ensam är inte stark. Idag är det inte så. Vi kan överleva ensamma. Vi måste inte hålla oss till flocken för att inte dö. Men den där överlevnadsmekanismen finns kvar i oss än idag. Vi människor vill känna samhörighet med andra. Vi vill inte bli utstötta. Så vi gör allt för att passa in och göra som alla andra gör. Även om det går emot vår inre känsla. Att gå emot vårt inre skapar ohälsa. Stress. Ångest. Det är så lätt att tappa bort sig själv i allt. Vad vill DU med ditt liv? Vad är viktigt för just DIG? Mår du verkligen bra av att följa John? Göra som alla andra. Jag ser verkligen upp till dem som vågar lyssna inåt och agera efter det. Våga gå mot strömmen. Inte för att man "ska" göra det utan för att hen VILL göra det för att må så bra som möjligt. I vikla situationer mår du bra? Gör mer av sådant. I vilka situationer mår du dåligt? Gör mindre av sådant. Våga bryta mönster. Du måste inte leva som dina vänner och familj gör. Livet är ändå DITT!
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill med livet. Jag är vilsen. Jag känner bara att jag just nu mår bra av lugn och ro, natur, det jordnära, minimalistiska. Tror det är en kontrast till mitt inre som är kaos, stress och inte jordnära alls. Är det kaos inuti tror jag en behöver lugn och ro runtomkring som balanserar upp det. Vill inte bo ensam i ett torp i skogen men skulle vilja bort från stan då och då. Ha en tillflyktsort där jag kan ladda batterierna. Tror många skulle behöva det. Återhämtning är en bristvara idag. Det är okej att stressa så länge en återhämtar sig emellanåt. Men utan återhämtning kan det bli förödande konsekvenser. När är du lugn? Hur laddar du batterierna?
 
Nu blev detta ett djupt inlägg. Hoppas någon orkade läsa och att det gav något :-)
Anna

Jag känner att jag återhämtar mig när ja kör till o från jobbet. Har 3 mil enkel väg så lyssnar på musik o bara tänker på nuet. Superskönt verkligen:) eftersom man inte kan hålla på med mobilen osv så ”tvingar” man sig att bara va i nuet. Kan vara superstressad på jobbet men sen när ja kmr hem så är ja helt lugn så det funkar verkligen ☺️👌

Svar: Perfekt ju 😃
Ida

Camilla

Jag kan ofta känna så, att jag inte är gjord för detta samhälle. Avskyr all press och stress som förstör så mycket. Om man kommer underfund med vad som lugnar en så tror jag att man är på god väg. Jag tycker om att vistas i naturen och bara höra fåglarna kvittra, yoga och meditera i tystnad.
Kraam ❤️

Svar: Försök gör mer av det som gör dig lugn vännen 💕
Ida

Anonym

Ja håller med, man måste nog hitta balans så man klarar av att leva och samtidigt må bra. Lägga allt på en bra nivå. Som du säger, fundera vad man vill med sitt liv? Vilka mål har man och hur ska dessa uppnås? Och under vägen dit, vad får en att må bra?
För min del är det att ha en kärleksfull familj där man alltid visar kärlek och uppskattning. Men lika viktigt för mig är min utbildning. Den tar många år och är väldigt pressad, men jag har kommit till insikt att det får ta sin tid bara jag blir klar. Då känns framtiden trygg. Sen är naturen viktig. Att slippa storstadsstressen och kunna gå ut och bara titta och lukta. Känna livet. Men livet är svårt, det gäller bara att göra det bästa av det man har och livet tickar ju på, snart sitter man där på äldreboendet och då vill jag ändå kunna blicka tillbaka med glädje över det.

Svar: Ja balans är viktigt men svårt. Skönt du funnit vad som är viktigt i DITT liv 💕 Relationer är viktiga. Familjen betyder mycket men alla har inte en familj som förstår en och som finns där. Tyvärr. Naturen är helande 💕
Ida

ajlimullersandvik.blogg.se

Jag känner verkligen inte igen mig i det här inlägget, och för det är jag tacksam. För två, tre år sedan hade jag förmodligen känt igen mig i exakt VARJE ord, men nu gör jag inte det längre. Jag vet inte helt vad som gör mig lyckligast och vem jag ska komma att bli, men jag bryr mig inte så mycket heller. Jag har inte försökt passa in på evigheter. Jag är otrevlig och vass vid behov, lycklig nästan alltid, har fått finnar och tappat håret och har en deprimerad man och sådär. Så jag känner att samhällsstrukturer har jag liksom inget till övers för. Betalar mina räkningar och jobbar på jobbet, så jag antar att jag ställer mig i ledet för att vara vanlig medborgare och så, men tack och lov känner jag exakt NOLL stress eller press från någon. Jag hör ibland att folk försöker pressa mig, och de personerna skrattar jag åt bakom deras rygg. I'm done!

Anonym

Jag känner inte heller igen mig i detta längre. Jag tror man kommer till en viss gräns, eller ålder? När man helt enkelt ger fan i det och är som man är. Man hittar sin lilla klutt med vänner som är som en själv och håller sig till dem.
Misstänker att du som förmodligen spenderar en hel del tid på bloggar, facebook och i internetvärlden snarare än verkligheten. Bilden blir då rätt skev tyvärr. Det märkte jag när jag levde som du. Man antog så mycket om världen utanför. Men när man väl lyckades ta sig ut i den var det inte alls så.
För de flesta är sociala medier och internet något man gör vid sidan av livet. Man lever inte i det och genom det. Det är då det kan bli fruktansvärt fel.


Svar: Tänkte mer i allmänhet. Att många upplever det som jag beskrev. Inte alla såklart men det påverkar alla mer eller mindre. Jag lever inte mycket i cybervärlden. Följer ett par bloggar bara och är nästan aldrig inne på Facebook. Men känner ibland att jag skulle passa bättre in i en annan era.
Ida

Emma Engström

Jag kan hålla med dig lite faktiskt, att det idag är så stor press genom sociala medier och det skapar verkligen en inre stress. Tror heller inte att det riktigt är hållbart i längden, men att ta pauser från sina medier tror jag verkligen är nyttigt! Kram

Svar: Ja att detoxa emellanåt är klokt. Att rensa bort sånt man mår dåligt av o blir stressad av. Svårt att finna en balans ibland. Men steg ett är ju att man blir medveten. Kram 😍
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress