18 mars 2019

update

Allmänt

Hej på er!
 
Känns som en evighet sedan jag bloggade nu. Jag har verkligen behövt en paus från allt. Inte orkat tänka på bloggen eller läsa andras bloggar. Jag har haft/har fullt upp med att ta mig igenom dagarna. Mitt liv har vänts upp och ned. Jag har behövt krasha. Haft hemsk ångest som inte går att beskriva. Panik, hjärtskärnade skrik, tårar som aldrig tar slut, smärta i hela kroppen, fötter som inte gått att använda på tre veckor. Jag har varit hos smärtläkare, gjort min första botoxbehandling, gått hos sjukgymnast, röntgat fötterna, varit på ortopedservice, ringt och tjatat på psyk för att få prata med nån, kämpat som en idiot med allt. Helt ensam. Jag är utmattad. Slutkörd. Körd i bott. Känt att livet och mina drömmar gått i kras. Att jag inte har nåt att leva för längre.
 
Det kommer ta tid för mig att acceptera min sjukdom. Det är ett stort handikapp och många av de saker andra tar för givet är en utmaning för mig. Som att diska, bädda, städa, tvätta. Det skapar smärta och jag behöver vila efteråt. Sedan jag drabbades av krossade fettkuddar under fötterna har jag inte kunnat gå alls vilket gjort att smärtan blivit värre då promenader är det bästa för mig. Moment 22.
 
Vad gör en när det som motiverat en att bli frisk tas ifrån en? Hamnar i chock. Kris. Jag bröt ihop. Gråter varje dag. Är SÅ ledsen över att ha drabbats av detta. Till 99% beror min diagnos på att jag lidit av psykisk stress under SÅ många år. Att ha en allvarlig ätstörning under 20 år sätter spår i kroppen. Kroppen befinner sig ständigt i stress. Stress kan skapa smärta. I mitt fall en allvarlig form av generell myofaciellt smärtsyndrom. Det jag behöver göra är att undvika all form av stress, press och krav. Stressen triggar smärtan nåt enormt. Jag behöver finna lugn och ro i mig själv. Sänka kraven. Jag kan inte längre leva som jag gjort. Att prestera och va "duktig" och pressa sig själv så till den grad att en blir sjuk är INTE ett liv jag kan fortsätta ha. Jag behöver skapa mig ett liv där jag mår så bra som möjligt. Jag kan inte träna, jobba eller pressa mig själv alls just nu. Jag skulle behöva flytta till landet, en stuga, va nära naturen, sätta mig själv i första rummet, sätta gränser utan dåligt samvete, bara göra sånt jag mår bra av och orkar med. Jag skulle behöva semester. Åka iväg nånstans. Spa. Massage. Värme. Skulle även vilja testa att ändra min kost för att se om det kan hjälpa mot smärtan. Vet att många med smärta undviker socker, gluten och laktos. Många äter veganskt eller lchf. En diet som passar en passar inte den andre så en får testa sig fram. Detta ligget längre fram för mig. Orkar inte ta tag i kosten just nu. Det är inte prio ett. Skulle gärna testa att äta rawfood eller vegetariskt utan socker och gluten men har fan inte råd med sådan mat. Glutenfritt är dyrt och rawfood med... Hade jag haft en lön hade det varit annorlunda...
 
Jag är tacksam för ert stöd och att ni hört av er här <3 Kanske kommer blogga lite mer framöver, beror helt på mitt mående. Men får som sagt inte pressa mig själv just nu. Jag ska vara nöjd över att ta mig upp på dagen och klara av alla utmaningar en vardag innebär för mig. Just nu önskar jag inget hellre än att jag ska kunna gå igen men det ser mörkt ut :-( Jag försöker vara stark. Reser mig upp efter varje fall. Slutat läsa vissa bloggar som inte ger mig nåt längre. Jag mår inte bra av att läsa om andra som lever det liv jag hade önskat. Med barn, resor, vänner, träning osv. Klarar inte det just nu. Och varför göra nåt som inte är bra för mig?
 
Det va en liten uppdatering. Hoppas ni fortsätter kika in här även om jag inte kommer blogga lika ofta <3 Massa kärlek till er!
 
Therese

Vad skönt att höra från dig, skickar massa styrkekramar <3

Svar: Tusen tack fina ❤❤
Ida

Camilla

Så fint att du skriver och berättar hur du mår <3
Jag hoppas att du kan uppfylla något av dina önskningar. Iallafall att du prioriterar dig själv och sätter dig själv i första rummet och struntar i alla måsten och krav du har på dig själv. Stress under lång tid gör en så sjuk. Det är helt okej att släppa allt och bara vila och äta, sitta ute och läsa i vårsolen, lyssna och andas in alla underbara dofter.
Tids nog kommer du att må bättre.
Många styrkekramar ❤️

Svar: Jag prioriterar mig själv nu för att jag MÅSTE! Kan inte längre stressa, motionera, ha krav på mig mm. Men det är SÅ tråkigt och jobbigt att bara va hemma med min värk :-( Kram
Ida

Nathalie

Fint att höra från dig ❤️ Förstår att du har det jättetufft och att livet är piss just nu, inte konstigt alls! Jag hoppas att du får den hjälp du behöver och som du verkligen kämpar för! Det är tufft att må som du gör och samtidigt behöva kriga när man egentligen bara behöver lugn och ro för att kunna slappna av.
KRAM ❤️

Svar: Tack vännen <3 Ja jag behöver lugn och ro men det går ju fan inte att få när en ska flänga runt till olika vårdinstanser och ligga på om remisser mm. KRAM
Ida

Anonym

Full fart framåt nu. Även om du har svårt att acceptera din situatuon så är det ju ett första steg att acceptera och inse att det är som det är. Miljoner människor lever med kronisk, hemsk smärta dagligen och många helt ensam. Men de krigar på. Gör det bästa av situationen. Hittar små ljusglimtar i vardagen. Och det kommer och ska du också göra❤ för du har så mycket fint ändå i ditt liv. Familj, lägenhet, nära naturen, djur, massa tid osv. Förstår om det är svårt att se, men lek med tanken att du skulle vara född fattig i indien: inget tak över huvudet, övergiven utan familj, ingen hygien eller rätt till sjukvård, ingen härlig ren luft, ingen mat för dagen osv. Då ser du va rikt liv du har. Jag tror att skillnaden mot de som ändå inser det, är att de är psykiskt stabila. Så skulle du få ett stabilare psyke skulle du ha lättare att inse allt det fina. Kramar

Svar: Handlar inte om att jag är otacksam. Mår inte bättre av vetskapen att folk svälter o lever i krig heller. Är tacksam för det jag har men mår skit ändå. Går inte att jämföra olika personers smärta o misär. Gör så gott jag kan med de förutsättningar jag har. Mvh ida
Ida

Sadine

Go du är som skriver om hur det går för dig. Bra att det händer lite nu inom vården så att du får bättre hjälp. Det är jättesvårt för andra att förstå hur begränsande det är att leva med kronisk smärta av alla dess slag. Tycker du gör ett jättebra jobb med dig själv och saker och ting får ta sin tid. Hur gick det med botoxen? Många kramar<3

Svar: Ja det är omöjligt för andra att förstå hur det är att leva med värk och smärta varje sekund. Botoxen gick bra men har inte hjälpt mot min smärta i rygg/nacke tyvärr :-( Känns bättre i käkarna dock. Vet inte om en behöver göra några behandlingar och öka dosen innan det ger full effekt? Får se om jag kommer fortsätta med det. Kram <3
Ida

Sadine

Go du är som skriver om hur det går för dig. Bra att det händer lite nu inom vården så att du får bättre hjälp. Det är jättesvårt för andra att förstå hur begränsande det är att leva med kronisk smärta av alla dess slag. Tycker du gör ett jättebra jobb med dig själv och saker och ting får ta sin tid. Hur gick det med botoxen? Många kramar<3

Anonym

Ta väl hand om dig fina Ida 💚🌿🌱💐

Svar: Tack 💛
Ida

Matilda Berlin

Underbart att se dig tillbaka, om än lite! Tänker massor på dig vännen och skickar alla världens kramar <33

Svar: Kul att vara tillbaka :-) Tack vännen <3
Ida

Johanna

Får du ingen hjälp av kommunen eller vad det är med stödperson som kan komma hem till dig och hjälpa dig med olika sysslor? Förstår att det är en jobbig situation och jobbigt att låta nån annan hjälpa men det kanske kan avlasta dig lite så du kan få lite andrum.
Följer dig och jag tycker du är så jvla STARK som berättar,kämpar och står ut(även om det inte känns så just nu) Ville bara att du ska veta att jag önskar dig så smärtfri dag som möjligt !
Mvh
Ps trots smärtan och ångesten så har du kommit så långt mentalt att du klarat sånt du inte gjorde innan,tex maten tänker jag på

Svar: Nej det får jag inte. Eller jag har inte ansökt om hjälp. Vill klara mig själv så mycket jag kan. Sen får jag hjälp av mamma med tvätt tex. Åh tack snälla fina du <3 Blir så glad av att höra detta!! Jag är stark och stolt över hur långt jag kommit mentalt. Stor kram
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress