Fredag.

 

Spenderat 40 min hos kiropraktorn. Min smärta hade blvit värre och spridit sig. Igen. Nu är det käkarna som får ta mest stryk och nervsmärtan strålar därifrån upp till huvudet, tinningarna och öronen. Därav ständigt sus (tinnitus), lock för öronen, ljudkänslig och en känsla av konstant öroninflammation. Jag kan inte längre tugga maten utan hemska smärtor. Käken är inflammerad och uppsvullen så är rund i ansiktet. Jag grät av smärta när han behandlade mig. Skrek alla fula ord jag kunde komma på. Mest en blandning av kuk, fitta och gud (intressant blandning ändå). Köpt den starkaste varianten av voltaren gel nu och ska applicera den på käkarna under sex veckor. Skulle hämta ut en ny medicin jag ska prova men den fanns inte på något av alla apotek i hela stan. Så typiskt. Beställt hem den till nästa vecka. Är LIVRÄDD för att testa den med tanke på hur jag mådde av den förra men jag har inget alternativ. Min smärta bli bara värre och värre för varje dag som går. Den MÅSTE behandlas med medicin, botox, bränna nervtrådar eller morfin. Jag kan själv inte påverka min smärta. Jag får INTE styrketräna, simma eller göra ovana saker för det triggar smärtan ännu mer. Jag får inte gå på akupunktur då det förmodligen kommer göra smärtan värre. Jag kan knappt gå pga min hälsena. Jag känner mig fången i min egen kropp. Är SÅ begränsad och lider varje dag av smärtan. Sover kasst för har värk även nattetid. Yrsel dygnet runt. Nu sitter smärtan inte bara i käkarna. Nejnej. Den sitter i HELA kroppen men är just nu värst i käkarna.

Att äta mediciner, gå hos kiropraktor, ev få botox kostar pengar. Mycket pengar. Det skapar en enorm ångest hos mig. Jag har liksom inte råd. Men utan behandling blir jag ett paket som inte kan röra mig alls och som har sån smärta att jag inte kommer vilja/kunna leva. Så vad är alternativet? Det finns inget. Jag måste lägga VARJE krona på detta. Det suger kan jag meddela. Får leva på gröt och knäckebröd typ. Inte bra för min ätstörning. Allt blir en ond cirkel. Om jag ändå kunde jobba och tjäna pengar. Då hade en liten del av all ångest lättat. Hade knappt råd med voltaren :-(

 

Det är lätt för andra att säga att jag ska vara mer positiv. Se det ljusa i livet och bla bla. Hur hade DU mått om du va sjukpensionär, ensam, kass ekonomi (leva som fattig), värk dygnet runt, inte kunna  träna/vara aktiv, ångest, depression och ätstörningar. Hade du varit positiv och tacksam för det ljusa i livet? Hade du varit pepp på livet? Jag försöker verkligen ta vara på de fina stunderna. Försöker se det som är fint i livet. Men det är fruktansvärt svårt kan jag meddela. Tårarna rinner ned för mina kinder. Livet är tufft. Motigt. En rejäl utmaning. En kamp. Och jag är trött. SÅ TRÖTT!