Jag bryr mig inte alls om all hälsohets, äter när jag är hungrig och det jag är sugen på. Rör på mig genom att gå, cykla osv, men går aldrig på gym lr ”riktiga” träningspass. Är 175 cm lång o väger 63 kg, så är ju inte supersmal men trivs med min kropp:) tänker ju att den ska hålla hela livet så tycker det känns viktigt att ge den näring och känna att den är stark nog. Tror det handlar om att hitta ett lugn i att man mår så mkt bättre när man känner hur bra man mår av att ge kroppen näring och att röra på sig.
Jättebra skrivet Ida! Hälsa är ju att må bra både fysiskt och psykiskt, det gör man ju inte om man mår dåligt över minsta kcal. Kram
Jag håller helt med om det där med att det blir som en jäkla fortsatt hets inom äs vården. Jag tror inte alls på det och är glad att jag slapp den vården. För mig har det hjälpt att ta tag i grundorsaken, alltså trauman och självkänslan. Får man bukt med synen på sig själv tror jag att annat faller på plats, men ibland kanske det behövs scheman, jag vet inte. Kram till dig <3
Jag gillar träning och gå långa promenader mm. Men jag har dock lärt mig skilja på hets och glädje. Förut var det ett tvång vilket bröt ner och förstörde min kropp, men nu tränar jag av glädje och ser till att äta tillräckligt och mer därtill. Jag tror man helt enkelt måste komma till insikt om det man gör kroppsligt (träningen) är ett tvång eller ger glädje. Är det gjädje så fortsätt, men är det tvång så är det bara att sluta och börja omprioritera om man ska bli frisk.
Bra skrivet. Hoppas innerligt att du själv också börjar följa de goda råd du skriver, och att det inte stannar som skrivna ord❤ skulle va så kul att titta in här om några år och läsa uppdateringar om att du njuter av det värdefulla livet tillsammans med man och barn. Hur ni spenderar soliga dagar vilandes på stranden och regniga dagar uppkrupna i soffan med lite spel. Ångest över att ha varit totalt inaktiv, vad är det undrar du? Och så bakar ni och smakar både deg och massa färdiga kakor doppandes i kaffe och mjölk. Äter så mycket att ni nästan spricker men du och dina barn njuter av godsaker och den härliga doften. Matångest, vad är det undrar du? Kroppsvikt är det minsta du bryr dig om och mat är gott och ger samhörighet. Detta är ett scenario som är fullt möjligt. Det är vanligt sk svenssonliv och absolut inget ouppnårligt.❤
Om några år tror jag dock inte att att jag bloggar längre. Hoppas jag lever ett liv jag mår bra av då utanför sociala medier. Mest nu när jag mår mindre bra jag har behov av att skriva. Men vem vet😉
Den lät intressant, har låtit bli att läsa om hälsa och ev. Ätstörningsböcker, men ska kika på denna 👍. Kram Mia
Missförstå mig inte vännen! Men det här gör mig så ledsen att läsa. Varför kan inte bara det här nå fram till dig till 110% så du kan kicka monstrets arsle en gång för alla? Du tänker ju rätt, och du skriver det så fantastiskt bra, nu ska det bara slå in med <33