onlyonewaytogo.blogg.se - Vet inte riktigt vad som hände

Gårdagen va en av de mest känslosamma dagar jag upplevt på länge. Blev en oerhört lång dag med massa tårar och panikångest. Orkar inte gå in på exakt vad som hände men jag körde iaf till skolan igår förmiddag för kände mig bättre. Va inte yr eller speciellt trött. Va med på klassens egna lilla avslutning och det blev känslosamt för mig. Började gråta när jag skulle berätta hur jag upplevt året på Livslinjen. Intyg delades ut och vi fick varsin present från vår lärare. Än så länge va allt bra och min plan var att stanna kvar tills idag eller imorgon. Vara med på hela skolans skolavslutning som var idag, umgås med vännerna och bara ha det gött. Men så blev det inte. Efter ett samtal med eb person så bröt jag ihop totalt. Allt blev svart, kunde inte andas, började skaka, må illa... Fick hemska tankar. Tankar på att skada mig själv. Jag kunde inte vara med på några aktiviteter skolan anordnade på eftermiddagen. Jag bara skrek och grät. Bestämde mig för att åka hem. Ville bara bort därifrån. Stod inte ut en sekund till där. Mina känslor svämmade över. Så i två timmar packade jag i allt jag hade i rummet in i bilen och sen städade jag och tömde frys, kyl och förråd. Vet inte varifrån min kraft kom. Sa inte hejdå till någon utom en person samt min lärare. Jag kunde inte tänka klart. Körde hem. Stannade dock redan efter 10 min för att gå ut och gråta och lugna ner mig. Satt i gräset på nån parkeringsficka och storgrät. Mådde så dåligt! Satt där tills jag kände mig kapabel att köra vidare.

Trots allt så åt jag när jag kom hem och sen slocknade jag. Låg dock vaken i natt och tänkte en massa. Sovit kass. Är fortfarande supertrött efter gårdagen. Allt känns tomt och sorgset just nu. Va inte så här jag hade hoppats att det skulle sluta. Men hade aldrig klarat att vara kvar igår. Nu är jag hemma och nu börjar ett nytt kapitel.

Anonym

Oj så du åkte bara därifrån en sista gång utan att ta adjö till alla klasskompisar? Eller kommer du gav kontakt med några senare? Förlåt om jag är trög men blev bara chockad om så var fallet. Häll nämligen tummarna för att du skulle få en härlig avslutning och få ha vänner för livet. Inte avsluta året med att vara osams. ❤❤

Svar: Inte osams med någon. Jag va med på klassens avslutning men inte hela skolans. Vissa kommer jag fortsätta ha kontakt med o andra inte. Kram

Ida

Jenny

StyrkeKramar ❤️

Svar: Kram kram ❤

Ida

Anonym Z

Men vad hände? Blev inte folk rädda och oroliga när du började gråta och skrika? Var det bråk?

Svar: Nej jag har gråtit förr i skolan. Många som gjort. Inget konstigt. Är inte osams med någon. Inte bråk.

Ida

Camilla

Många styrkekramar 💖💖

Svar: Kramar tillbaka ❤

Ida

Anonym

Har du haft en relation med någon på skolan? Kram

Svar: Relation har man med alla människor på nåt vis men inte varit i ett förhållande om det va det du menade. Kram

Ida

Anonym

Känner du att skolan har gett dig något?
Vet att detta är din ventil men ibland känns det som det mest har varit en jobbig upplevelse?
Ångrar du att du hoppade på skolan?

Svar: Ja skolan har gett mig mycket! Är så stolt över mig själv att jag tog det steget och fullföljde året. Jag skriver mest när jag mår skit så därför kan det verka så men jag har upplevt såå mycket glädje, kärlek och vänskap ❤

Ida

Bella

Panikångest är fruktansvärt. Kram på dig!

http://nouw.com/bellss

Svar: Ja verkligen! Kram

Ida

AnnaPanna

<3 Vet inte vad som hänt men ångestattacker är fruktansvärda. Tycker det var modigt av dig att ändå sätta dig och äta. Maten löser inget den ger dig bara värre problem och gör det svårare att hantera det du går igenom utan mat.
Har du någon att prata med om det?
Kram och kämpa på!

Svar: Ja det va hemskt! NEJ att hoppa över eller minska på maten hjälper inte. Löser inget. Ska träffa en terapeut nästa vecka.
Kram o tack ❤

Ida

Mia

Massa kramar paniken är hemsk men det var starkt av dig att ändå vara med på avslutningen

Svar: Tack och kramar tillbaka 😊

Ida

Anonym

Har en liten fråga..
Kom dina muskler tillbaka när du började äta efter anorexin?
Jag har verkligen inte en muskel kvar!
Det är som att kroppen har ätit på sig själv och jag är som en mjuk Vattenbalong. Aldrig varit med om nått liknande.

Mina vader hänger o slänger som på en gamling:p Som att det inte är nån styrsel i dem alls..
kul med sommar när man ser ut såhär.

Svar: Musklerna kommer tillbaka men krävs mycket näring under lång tid. Ät allsidigt o regelbundet o tillräckligt så kommer det med tiden. Ge inte upp!

Ida

Tisa

Men usch vännen. Det du gick igenom låter fruktansvärt jobbigt, som om det blev alldeles för mycket för dig! Fast du kanske behövde tömma ur dig totalt för att ladda om "batterierna" och verkligen få ur dig allt? Hade du varit orolig/nervös inför avslutningarna? Jag själv har ofta en stark separationsångest när jag ska säga hejdå till personer som jag förmodligen aldrig kommer att träffa igen.

Var räddom dig <3
Kram

Svar: Detta skedde pga en viss sak jag inte vill gå in på. Hade inget att göra med nervositet eller oro. Kramar

Ida

Anonym

Tack för svaret ovan!
Antar att det år så..ett helvete ibland.
Bor i göteborg och önskar jag hade någon att äta med:(
Om så bara en gång varje vecka..
Men alla mina vänner försvann och levde vidare sina liv.

Svar: Tyvärr blir man ensam när man drabbas av äs... Har du inget syskon eller förälder eller granne du kan äta med ibland? Stor kram

Ida

Anonym

Fast man kan nog kanske inte räkna med att få tillbaka muskler av att ligga i sängen. Även om man äter..
Vet inte..
men orkar inget annat:(

Svar: Musklerna finns där men de behöver byggas upp långsamt. Behöver inte träna för det. Räcker med att röra sig i vardagen tids nog men låt det ta tid. Jag satt länge i rullstol och va sängliggandes. Stressa inte med musklerna. Det kommer.

Ida