Jag är lika rädd som dig för själva viktökningen. Kommer bli så sjukt jobbigt 😔 Men det är något vi MÅSTE ta oss igenom. Det går inte att vara underviktig och bli frisk, det är helt omöjligt! Ska till capio på fredag för bedömningssamtal och studiebesök, sen verkar jag få komma dit rätt omgående. Skrämmande men ändå det jag behöver. Kramar
Ja!!!!! Ida! Ja! Du kommer att klara detta!!
Det här kommer du att klara! Precis som du skriver är viktuppgång bara en del i tillfrisknandet, men en viktig sådan då det påverkar såväl kropp som psyke. Även om man inte tror det så blir psyket automatiskt friskare av viktuppgång då hjärnan får energi till att fungera som den ska.
Skrämmande, men det kommer att bli bra, det lovar jag. Jag själv låg på dödsbädden då min ätstörning var som värst, jag har en väldans tur som fortfarande lever. Nu har jag förvisso smalnat av något men utav helt andra anledningar än ätstörning, mitt psyke är (thank god) fortfarande friskt. Jag blev friskförklarad för lite mer än ett år sedan och jag kan lova dig att det är så mycket bättre än att vara sjuk.
Heja heja! Som du skriver så går det inte att leva med en underviktig kropp, hur gärna man än skulle vilja. I allafall inte ett värdigt liv. Jag har ofta upplevt det som att viktuppgång är värre i tanken än när det väl sker. Alltså att man målar fan på väggen om hur hemskt det kommer vara, hur ful man kommer bli, hur jobbigt det kommer kännas och bla blabla, men sen när man väl är i *processen* är det inte exakt så farligt. Tycker jag :) kram!
lilliskutt.blogg.se
Jag kan av egen erfarenhet säga att det är så totalt värt det att gå upp till normalvikt. Jag har varit normalviktig ca 5-6 månader och min kropps ork och styrka går inte att jämföra med hur det var innan. Man tror att man vet när man tagit sig upp ur det djupaste till en lite bättre nivå men det blir ännu bättre när man faktiskt har en helt frisk vikt. Jag gick upp väldigt fort i vikt och hade därför svårt att vänja mig vid den större kroppen, den kändes inte som min och jag var så arg och ledsen över att jag blev tjock av att gå upp i vikt medan alla andra blev normala och fortfarande var smala. Men jag vet nu att jag inte är tjock, jag kan tycka det fortfarande men jag inser att jag inte kan vara det och jag kan ibland till och med se att jag är normal. Så det kan ta tid att vänja sig men det innebär inte att det blir lättare av att dra ut på tiden. Det är bäst att försöka komma upp i normalvikt någorlunda snabbt så att man kan jobba med acceptansen för hur man ser ut som frisk. kram
Jag tror på dig och du är stark ❤️ Svar på din kommentar: Jaa men det är verkligen jätte bra 😃 Du är säker på att det inte finns något sånt i närheten av dig? För jag tycker det är väldigt dåligt om det inte finns i närheten med tanke på att det är många som behöver sånt. Dock kan inte vem som helst få det, anledningen till att jag fick det från hela första början är för att jag även har funktionshinder ❤️
Word! 😊💪🏻
Får jag fråga en sak? Du är ju också ensam med inte så bra ekonomi.
Och äter man eftwr matschema går det ju en hel del mat!
Har du tips på rätter som inte är så dyra? Vad brukar du laga till digsjälv?
Tack! Storkok är inte min grej då jag hatar att vara i köket..ärtsoppa tål jag inte.
Men blodpudding köper jag ibland. Superbilligt!
Försök inte att grubbla allt för mycket över vad som ska hända. Sätt upp dina mål (som du gjort) och fundera ut hur du vill uppnå dessa. Ta det sedan bit för bit. Lev i stunden.
Påminn dig själv om vad som är sunt och bra för dig själv. Sen är jag helt övertygad om att din kroniska trötthet har en eller flera orsaker som inte direkt är knutet till ÄS, men indirekt kanske (medicinreaktion?). Där behöver du mer hjälp, bättre stöd, nya experter som kan hitta vad det är.
Stora kramar!