Lördag kväll. Strålande sol. Jag sitter inne och kollar på "bachelor in paradise" (säkert felstavat) och äter tantgodis i form av punchpraliner och romerska bågar med apelsinsmak. Haha, äter folk ens sånt godis nu för tiden? 😉 Har tillbringat eftermiddagen hos mamma där syrran och Otto också var. Satt ute och fikade på kanelgifflar som jag ALDRIG tröttnar på! Dom är så goda och saftiga :) Det åkte ner några stycken men stackars Otto fick nöja sig med bitar av torrt rån 😂 Jag sjöng tre låtar för Otto som han ÄLSKAR och blir så glad av. De är "jag trodde änglarna fanns", "imse vimse spindel" och "i ett hus vid skogens slut". När han gråter och skriker blir han alltid på bra humör när vi sjunger dessa för honom. Så häftigt tycker jag 😃
Åter till mig. Jag har extrem ångest över min kropp. Vet att jag behöver upp i vikt och försöker acceptera det. Att jag inte kan ha en platt mage och ben som syns som äs vill att jag ska ha. Känns som jag tappar fotfästet när min kropp förändras och lägger på sig kilon. Känns som jag tappar kontrollen. Allt blir luddigt och kaos inom mig. Hur fan handskas man med viktuppgången? Jag stoppar huvudet i sanden och blundar just nu. Vet inte om det är en bra strategi eller inte? Kan inte se på min kropp eller ta på den utan att må dåligt så jag försöker undvika det vilket är ganska svårt nu på sommaren... Hur gör NI för att hantera en viktuppgång? Tips!
Lina

Håller med dig om att det är jättesvårt att handskas med viktuppgången, jag deppar oftast ihop efter varje möte när jag har gått upp i vikt. Men sedan kommer jag på mig själv och försöker tänka på allt roligt jag får göra när jag blir frisk och går upp i vikt, vilken livskvalité och frihet det kommer ge mig, för ett liv i en ätstörning ger ingenting, art däremot ta sig ur en ätstörning ger så extremt mycket till både dig och livet. Du är så stark och jag vet att du kommer bli frisk, fortsätt kämpa för DU är värd ett friskt liv!!❤ Massa kramar, du är grym!❤

Lina

Håller med dig om att det är jättesvårt att handskas med viktuppgången, jag deppar oftast ihop efter varje möte när jag har gått upp i vikt. Men sedan kommer jag på mig själv och försöker tänka på allt roligt jag får göra när jag blir frisk och går upp i vikt, vilken livskvalité och frihet det kommer ge mig, för ett liv i en ätstörning ger ingenting, art däremot ta sig ur en ätstörning ger så extremt mycket till både dig och livet. Du är så stark och jag vet att du kommer bli frisk, fortsätt kämpa för DU är värd ett friskt liv!!❤ Massa kramar, du är grym!❤

Svar: Ja man får se det positiva med att öka i vikt. Allt man kommer orka göra 😃 Sen betyder inte en viktuppgång att man blir tjock utan att vi eliminerar undervikten som är skadlig för oss ❤❤
Ida

Anonym

Jag tycker du ska se det ur annat perspektiv. Vad är viktigt i ditt liv? Att vara smal (aka noll energi, vara sjuk, se sjuk ut, se ut som ett barn, vara svag, deprimerad, inget jobb, osv) eller vara större (NORMAL! men ha energi, kunna få vänner och umgås, ha en fritid, orka med intressen, jobb, skola, få energi till hjärnan så den orkar tänka)? Vill man vara smal men ensam och nedstämd, eller vill man vara normal och ha energi så man kan umgås oc kanske hitta drömprinsen och få en familj? smal vs normal. ensam vs familj och lycka.

Svar: Självklart vill jag hellre ha ork och va med vänner och kunna bilda familj mm. Försöker tänka så heela tiden. Tänker dock ibland att jag aldrig kommer få allt det där ändå men försöker skjuta bort den tanken.
Ida

Becca

Varje kilo upp tar dig ett steg närmre frihet. Försök se det så istället. Fokusera inte på hur kroppen ser ut utan fundera på vad du klarar och försök tänka dig den dagen då du kan äta allt helt ångestfritt. Det är ju dit du ska! Något som verkligen hjälpte mig i mitt tillfrisknande var "se kroppen som ett redskap, inte ett utställningsföremål". Massa styrkekramar <3

Svar: Tack för pepp! Försöker verkligen se kroppen som ett verktyg och inte ett objekt som ska synas och bedömas. Vill ta hand om kroppen. Känner mig dock normalviktig nu vilket skrämmer mig. Vet inte min vikt just nu o vågar inte väga mig. Tack snälla du !
Ida

ninna

http://www.thediaryofadebutante.com/strategies-for-coping-with-weight-gain/

Svar: Tack!
Ida

Bella

Hm, alltså det där är otroligt svårt. Av mina egna erfarenheter så gör man bäst i att inte studera, jämföra och osv gällande kroppen utan att bara låta den vara. Kroppen ser likadan ut oavsett liksom, och att överanalysera resulterar bara i ångest. Försök att värdera dig själv utifrån annat än kropp! När man sedan når sin normalvikt så börjar man därifrån allt mer att acceptera kroppen och kan på riktigt börja uppskatta den för allt fantastiskt den är kapabel till.

Svar: Ja att spegla mig och klämma på kroppen skapar enorm ångest! Känner att jag blivit mjukare och mer "rund". Tankar som "hur stor kommer jag bli?" ekar i huvudet. Kan inte släppa kontrollen helt som sist för då började jag äta okontrollerat och blev överviktig. Hur finna balans?
Ida

Camilla

Det är jäkligt tufft med en viktuppgång men att acceptera att vi behöver gå upp tror jag är en viktig del i det hela. Kan du få någon hjälp med vägning en gång i veckan? Så att någon har koll på din vikt? Att dina tankar säger att du är normalviktig stämmer inte och därför kan det vara bra att få det svart på vitt genom att väga sig.
Kämpa på ❤️ Kramar

Svar: Ja att acceptera det är a och o. Man behöver inte tycka om det men acceptera att det krävs för att kunna må bättre. Nej jag har ingen som kan väga mig.
Kämpa på du med ❤
Ida

lilliskutt.blogg.se

Att sluta väga mig är det bästa jag gjort. Om man inte ger vikten och vågen lika mycket fokus kommer det med tiden minska och kontrollbehovet blir också mindre eftersom man inte ger siffrorna samma makt. Att kroppen förändras är svårare tycker jag. Jag tror att jag gått upp i vikt senaste månaden, trots att jag är normalviktig och det är jobbigt för nu behöver jag ju inte gå upp. Jag vet ju inte eftersom jag inte väger mig men jag känner det i kroppen och på kläderna. Ätstörningen har massa tankar kring det, att jag ska väga mig och se hur mycket det rör sig om, att jag måste dra ner på något osv men jag väljer att inte agera på några av dom tankarna. Man kan inte bestämma vilka känslor och tankar som kommer men vi kan bestämma hur vi agerar på dom och till slut påverkas även tankarna av hur vi agerar. Men det tar lång tid innan man är helt i mål. Även om man inte känner att tankarna blir snällare tänker jag att det ändå är värt att ha en förändrad kropp och alla hemska tankar men klara så mycket mer än när jag vägde mindre för jag hade hemska tankar då också. Men jag lever med ett ständigt kroppshat trots att jag verkligen inte lyssnar på anorexin längre. Jag försöker se det här som en prövotid, att jag låter kroppen hitta någon balans och att jag hittar en balans med maten, jag skäms för hur jag ser ut och hur jag känns, hatar att se mig själv i spegeln, på kort och att känna min kropp. MEN jag jobbar på att fokusera på annat. Det som är bra i livet. Så att bara få bort tankarna direkt tror jag är omöjligt men man kan som sagt välja hur man agerar på dom och förhåller sig till dom och hur man förhåller sig till kroppen. Jag försöker att inte lägga några värderingar i hur jag ser ut men oj vad svårt det är. Jag tränar och tränar på att tänka snälla saker eller i alla fall neutrala saker om min kropp, känns som mitt största projekt just nu. Ser det som en sport och jag tänker inte ge upp.

LV

Skaffa en jävla hobby för helvete!!! Om du äter som kroppen behöver så orkar du med livets tempo! Sluta spegla dig, släng vågen. Sånt skapar bara fixering. Du har alldeles för mycket fritid att stå o glo på skavanker, klämma o känna. Ät, lev och var glad! Imorgon kanske är ens sista dag... Livet e kort, gör något konstruktivt för dig. Använd dig av mental träning och tänk positivt. Adoptera ovanstående persons tänkesätt. Allting börjar inifrån och med sig själv. Sedan faller resten på plats. Nyttigt att inte ta det hela på för stort allvar, kunna skratta åt sig själv när man ser tillbaka

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress