4 februari 2017

Ett mörker

Allmänt

Igår svepte ett mörker över mig. Började må väldigt dåligt psykiskt. Värre än vanligt. Kände mig så ledsen och fast i mig själv. Kände mig tråkig som avvek från fedagsmyset redan tjugo över åtta. Satte mig ensam i tv rummet och bara glodde på dumburken utan att ens va intresserad av programmet. Drog mig undan. Hade även halvt planerat att en vän skulle komma hit idag och vi skulle åka till Uddevalla och fika men jag mår så fruktansvärt dåligt att jag inte pallar idag. Det ger mig dåligt samvete och ångest. Jag är arg! Arg på denna jävla sjukdom som tar allt fint ifrån mig. Känner mig stressad konstant. Trött konstant. Vill en massa saker men har ingen lust eller glädje i kroppen längre. Är livrädd att jag är på väg ner i en djup depression. Livrädd. Vill inte umgås med nån, skrattar inte längre, ser inte fram emot något och min blick är tom. Vill hen till min lägenhet nu men det går ju inte. Måste va här nu. Eller dra till morsan eller syrran då. Jag vill få må bra. Vill njuta av livet. Vill leva. Vill känna glädjerus, lycka, värme och kärlek. Vill vara social. Är så rädd nu. Rädd för mörkret som parkerat över mig...
Camilla

Här är måendet exakt samma 😔 Känner mig så nere och likgiltig. Ingenting är roligt längre. Känner varken tro eller hopp längre. Vill känna glädje och längtan. Tror att vädret påverkar mycket också.
Ta hand om dig fina Ida <3 kramar

Svar: Usch va jobbigt! Hoppas verkligen att det vänder för oss båda snart ❤
Ida

Nathalie

Känner lika. Så jäkla jobbigt och jag blir också rädd, usch. Hoppas det lättar för dig <3 under hur lång tid har du hyrt ut din lägenhet? Stor kram

Svar: Fy vad jobbigt för dig! Hatar att må såhär, känns som jag aldrig kommer må bra o skratta igen :( Den är uthyrd tom 1 juni. Stor kram till dig ❤
Ida

Anonym

Samma här.
Pms kanske gör det hela lite värre?

Svar: Har inte pms
Ida

Helen

Min erfarenhet är att när jag ansträngt mig och gjort något väldigt energi och känslomässigt krävande så kommer det ofta en dipp i några dagar efteråt. Som jag innan tolkade som att jag gått in i värsta depressionen igen, fast med vila och göra saker JAG tycker om och behöver så har det värsta gått över på några dagar (om jag inte fortsatt pressa mig). Så det kanske är en urladdning pga allt med redovisningen och med flytt osv? Det är kanske inte så att livet plötsligt blev helt svart egentligen, men din hjärna blev tillfälligt extremt överbelastad och behöver vila upp sig. Var snäll mot dig själv och pyssla om dig själv lite extra i helgen. Kramar

Svar: Så kan det säkert vara. Jag får sådana down perioder emellanåt utan att nåt speciellt har hänt. Blir lika rädd varje gång... Försöker va snäll mot mig själv. Kramar!
Ida

ellen

Tänker på dig och håller din hand på avstånd, du är inte ensam vännen<3 känner tyvärr igen mig i det du skriver, haft en tuff vecka av olika anledningar och idag tar nog priset men ny dag imorgon...hoppas verkligen att mående vänder för dig och att det känns lite lättare att andas. Kramar i massor!

Svar: Ja nya tag nu. Varje dag är en ny chans att vinna tillbaka sitt liv ❤
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress