31 juli 2016

För mycket?

Allmänt

Sitter med en hemsk ångest ikväll. Tror det blivit lite för mycket av det goda det senaste... Eller jag vet inte? Har iaf ångest. Fikat en hel del med glass, sockerkaka, rulltårta, choklad och jordnötssmör. Får smått panik när jag tänker på det. Fikade med sockerkaka och glass hos mamma förut. Känns för mycket. Men är det kanske inte?
Tankarna säger att jag borde börja träna. Jag får ju träna men väljer att inte göra det. Det skapar ångest. När jag va så dålig att jag inte fick träna så hade jag inget alternativ liksom. Va lättare då. Känner mig plufsig. Provade kläder i helgen. Såå jobbigt att stå i en provhytt med speglar i alla vinklar. Usch! Ena delen av mig saknar att vara mager. Drn andra delen är glad över att min kropp fungerar så jag tex kan skaffa barn. Men känslan av att vara tom och kunna känna mina ben som stack ut är saknad på nåt sjukt sätt. Fattar inte varför? Varför sakna ett helvete? Varför sakna något som va fruktansvärt? Varför sakna att vara nära döden? Jag brottas ständigt med tankarna om att gå ner i vikt. Jag VÄLJER att inte lyda dom. Jag VÄLJER det friska. Det går att välja att bli frisk. Välja att göra friska val. Tankarna finns där men en måste inte lyda dom. Du väljer.
Asta

Du tror inte att det är så att det är stressen och oron för skolan som kommer ut som ÄS tankar? Min hjärna går automatiskt dit när jag är orolig över något.

Svar: Jo säkert... Hur ska jag klara skolan?? :(
Ida

Anonym

Samma för mej! Som om ett återfall kan kompensera något annat som är svårt.. Fetare lögn finns inte!! Skönt du inser det i alla fall och inte lyssnar. Gå nervigt vikt KAN man alltid göra men det är ju bara en själv som väljer vägen. Du låter klok! /Lisa

Svar: Ja man väljer själv. Hur vill du ha ditt liv? Vad är viktigt? Kämpigt som fan! Kram o tack Lisa
Ida

Alex

Kämpar också med det varje dag...så in i helvete jobbigt att det aldrig kan bli tyst i skallen.


Svar: Ja det är sååå tröttsamt! Undrar om det blir tyst nån gång?
Ida

Alex

Vet faktiskt inte. Men alla vuxna kvinnor kanske har det så idag? När kroppen är så viktig.

Svar: Nej tror inte alla har det så. Eller VET att alla kvinnor inte har det så.
Ida

Jannica

Känner igen mig, i den där saknaden. De senaste dagarna har jag gått runt och tänkt alldeles för mycket, och haft en stor saknad av att vara underviktig, tom i magen och ja, sjuk. Blä, det låter ju helt galet, att man kan sakna något sådant. Vet inte varför, hoppas att den saknaden och dom dumma tankarna försvinner snart!

Bara att fortsätta kämpa, och välja den rätta vägen! KRAM

Svar: Ja visst är det konstigt? Vad är det vi saknar liksom? Gäller att välja det friska trots att det andra lockar. Vi vet ju var vi hamnar då och det är inget att eftersträva! Kämpa på😍
Ida

Rebecca

Fina Ida, det är inte för mycket. Du förtjänar att ge din kropp det den vill ha och unna dig av livets goda. Ibland behöver man ge sig själv lite extra och man ska tillåta sig att äta det man är sugen på utan att följa ätstörningens regler. Det är helt okej. För det är bara ätstörningen som säger till dig att det blivit för mycket.
Jag förstår känslan av att sakna den avmagrade kroppen. MEN kom ihåg alla nackdelar som viktuppgången bar med sig. Hur dåligt du mådde innan. Kanske behöver du göra en lista med för- och nackdelar för det friska och det ätstörda livet? Försök hitta motivationen någonstans till att fortsätta kämpa. Var stolt över hur långt du har kommit och hur hårt du kämpar. Du är så himla stark och jag hoppas att ångesten lämnar dig. Kramar

Svar: Ja visst ska man tillåta sig äta det man vill. Men med en bakgrund av hetsätning o bulimi o övervikt så är det svårt. Hamnar lätt i tänket att jag är "värd" att äta detta och så vräker jag i mig med följd av ångest! Svårt med balansen. Absolut är det kanon att skriva en lista med för och nackdelar med ätstörningar och friska livet. Önskar jag hade mer stöd.
Jag är stolt. Varit nära dö. Suttit i rullstol. Tvångsinlagd. Så visst har jag kommit långt 😊tack snälla ❤❤
Ida

Alex

Låter ju fantastiskt. Har haft så hela livet så vet inget annat

Svar: Jag hade inte såna tankar som barn. Vet att min mamma inte har sånna tankar. Så alla hat det inte iaf :)
Ida

Anonym

Tycker du borde söka nån ätshjälp så du blir fri från dina tankar en gång föralla. Det märks att du är gravt fast. Önskar du kunde följa de råd du så bra skriver på andras bloggar. Kramar

Svar: Har sökt.
Ida

Anonym

Jag tycker du verkar kämpa jättebra. Du vet hur man blir jättesjuk. Den grejjen kan du, men du väljer det friska varje dag! Fika ingår i det friska livet men det fattar man ju inte när man är sjuk. Då tror man ju inte någon fikar frivilligt, typ.
Men som anonym ovan skriver så skulle du säkert ha god nytta och stöd av riktig terapi. Ingen landstings äs-vård för där är det bara mat mat mat. Det ärviktjgt i början men sen när man ska börja leva igen och hitta nya vägar och fylla att äs-tid med andra aktiviteter. Att leva ut en anorexi gör man ju 24/7 så man behöver skifta fokus. Och det kan man behöva hjälp med, samt hitta sitt Sanna "jag" och förstå hur man fungerar och agerar i kriser. Det är ju tyvärr så dyrt bara.. Går ju i Uddevalla och slänger ut 900:-/gång men sååå värt det. Och vi har råd, men vet ju du kämpar med ekonomin. Vet vissa vårdcentraler erbjuder 10 ggr (ibland mer) kbt. Har ni det så hos dej? Eller psykolog eller psykoterapeut studenter kan erbjuda billigare samtal men dom finns väl bara i Gbg o Sthlm typ..
Hoppas skolan kan hjälpa dej att skifta fokus! Att vara nervös är ju ibte detsamma som att det skulle vara dåligt för dej. Snarare en rätt naturlig känsla i din sits. Tror på dej och på skolan!!
Kram Lisa, igen 😉

Svar: Skulle gärna gå i terapi. Tror inte att ätstörningsvård kan få mig frisk faktiskt. Gått i så många behandlingar. Jag behöver hjälp med annat än mat. Hur ska jag skapa mig ett liv igen? Hur ska jag bli mig själv? Hur komma vidare? Vågar inte tro att jag ska orka med livslinjen. Men hoppas...Kram 😀
Ida

Alex

Underbart för din mamma då!:)

Jag hade det även som ung. Eller..
Det enda jag nånsin gillat med mig själv och varit stolt över är att jag alltid varit smalast.
Men innan anorexin tänkte jag inte alls på samma sätt om mat utan min kropp var så automatiskt.
Sen började jag sakta gå upp vid studenten och blev livrädd att min identitet skulle kapas.
Rasade i vikt o va fast i tänket.

Gud blir tokig på detta..
Tanken på att ha det såhär resten av livet lixom.

morionair.blogg.se

Ätstörning är jag tyvärr inte så fri ifrån men självskadebeteende har jag kommit ifrån. Och där har jag en helt galen längtan tillbaka! Vilket typ känns ännu konstigare för det är bara så knäppt att längta till att göra sig illa så. Men jag stannar vid att det får vara den längtan även om det är jobbigt att stå emot. Jag vet att det inte ger några fantastiska fördelar att börja självskada igen och hoppas att varje vecka utan så ska det ligga längre bort.

Svar: Jag tycker att ätstörningar också är ett självskadebeteende. Man skadar sin hälsa och kropp rejält. Jag har men för livet. Man kan längta men det gäller att tänka ett steg längre. Gynnar detta mig i längden?
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress