Jag är med på att öppna ett kollektivboende med dig och Ellen 😊 Skulle vilja träffa er så! 💖 Vi skulle stötta och hjälpa varandra framåt. Få må som vi mår utan att något är konstigt.
Stor styrkekram!
Jag skulle verkligen sakna dig ida och även om det låter knäppt att skriva eftersom vi aldrig har träffats så tänker jag ofta på dig och blir alltid glad för dina kloka och fina kommentarer <3
Ett lagom stort hus med fin trädgård och med cykelavstånd in till en mellanstor stad kanske?;)
Lägenhet känns liksom bäst när man är själv men bor man flera är det ju inte lika mkt jobb med att städa och renovera;). Stor, stor kram!!
Hej, skickar en stor kram till dig. Jag känner verkligen med dig. Jag har samma tankar varje dag. Jag har ju min fd man men han är ju mer en vårdare o hjälper mig med mina barn. Jag har inga vänner el någon kontakt med någon i min familj,släkt. Mycket känns meningslöst att bara leva o inte riktigt leva som man ska göra. Dagarna är desamma typ. Men jag hoppas att du känner dig lite gladare av alla som läser din blogg o tänker på dig. Du har många av "oss" som bryr sig om dig, då vi inte känner dig. Kram
Nej.. det är fasen inte lätt här. Jag hade stått i kö till en hyresrättsförening i 17 år nästan och fick en tvåa långt ute i förorten. I stockholms stads bostadskö är det nu efter elva år i kö fortfarande svårt att få något som helst vettigt och att köpa är ju bara ett enda asgarv om man inte vill vara skuldsatt resten av livet. Det är ju blocket och vidriga andrahandshyror som är det lättaste men det är inte heller direkt att bara välja och vraka.
Hade jag bott aningen närmare hade jag klampat in och så hade vi kunnat ta en kaffetermos eller två och gå ut. Tyvärr är det här lilla landet ibland förjävla stort. Mina vänner är utspridda och jag har ingen här utom min man (inte så bara men han jobbar ju). Dom jag vill umgås med finns utspridda i hela landet och även norge och finland. Önskar det vore billigare och gick fortare att resa inom landet.
Kram.