28 februari 2016

Im stuck!

Allmänt

Lördag. Somnade innan tio igår. Inte för att jag va speciellt trött utan mer för att jag mådde dåligt. Jag är verkligen i nån slags kris. Alla andras liv tycks ordna upp sig. Många bekanta är gravida eller har nyss fått barn. Folk är färdigutbildade och skaffar jobb. Jag har ingen utbildning ens. Orkar inte plugga heller. Vad fan kommer det bli av mig? Vill inte vara en sjukpensionär och ensam resten av livet. Får verkligen panik av tanken. Skulle vilja läsa nåt och ev få jobba på 25 %. Men inte många sånna jobb tillgängliga direkt... Inte i den här lilla staden iaf. Att flytta går inte pga ekonomin. Inte till en större stad iaf. Där jobben finns. Känner mig fast här. Livet passerar medan jag väntar på bättre tider typ. Bättre tider kommer inte. Bättre tider SKAPAR man själv. Vet bara inte hur jag ska göra? Fått en tid till psyk i mitten på mars. Ska träffa nån sköterska. Vet inte vad det handlar om. Psyk har aldrig hjälpt förut så har inga förväntningar. Är så ledsen över hur mitt liv blivit. Jag kan ändra det men vet inte hur? Kramar!
Camilla

Känner exakt samma sak. Alla skaffar barn, hus och utbildning. Kvar är jag utan allt det, allt som man önskar sig. Allt gör mig så ledsen, att se andras liv vara så bra. Gemenskap och ett familjeliv. Fullt med saker att göra.
Vad ska vi göra?! Kramar ❤️

Svar: Ja jag kan inte ens glädjas åt andras lycka längre. Blir bara ledsen när jag ser andra skaffa barn o pojkvän o får jobb mm. Ska vi starta ett kollektivboende? :) Du jag o Ellen :) kram
Ida

Anonym

Finns de ingen möjlighet att gå en kurs på folkhögskola? Så kan du träffa lite folk. Kram

Svar: Vet inte om man kan läsa bara en kurs på folkhögskola? Distans finns ju men då träffar man ju inga.. kram
Ida

anorexiresan.blogg.se

Jag önskar så otroligt mycket att jag ska bli frisk nog och stark nog att klara av en psykologutbildning. Det är något jag verkligen vill men som jag aldrig varit tillräckligt frisk för. Jag vill också bli kär, just nu verkar den förmågan att känna dom känslorna vara helt borta. Min förra terapeut sa att i svält prioriterar hjärnan och kroppen inte sådana saker som kärlek men att det kommer tillbaka när man mår bättre. Jag hoppas det. Just nu känner jag inget behov av det men som du säger så ser man alla omkring sig bilda par, flytta, dom har pluggat klart, får bra jobb, skaffar barn och jag har bara spenderat alla dessa år på sjukhus, behandlingshem och som sjukskriven. Hur kul är det på en skala? Inte alls, och det påminns man extra mycket om när man ser vad alla andra gör. Men du är inte ensam, inte jag heller, jag tror vi är många som känner på det här sättet. Att alla andra gör så mycket saker och vi gör ingenting, bara ser livet passera och inte på ett bra sätt utan i en mörk och tung värld. Men jag tror inte någon av oss är dömda att ha det så här, vi kommer klara att vända på det. Vi kommer klara oss igenom det här också. Har vi klarat allt vi gjort hittills klarar vi det här med. Kram

Svar: Ha det som en morot! Något att kämpa för. Önskar jag hade ett mål och brann för något. Du KAN bli frisk och orka plugga och sen jobba med att hjälpa andra. MEN du behöver må bra i dig själv först. Det är svårt men det ska gå! Vi får inte ge upp!Kram
Ida

ellen

Jag är lätt på med kolektivboeende!;) känner också så att alla andras liv liksom är så mkt mer levande och innehållsrikt med egna familjer, socialt kontaktnät, fast jobb mm. Visst att jag nästan har en färdig utbildning men har katastroftankar varje dag om att jag varken kommer fixa slutpraktiken eller att jobba sen...och precis som du skrev i något tidigare inlägg, utan min mamma skulle jag knappt prata eller umgås med någon...men vi får försöka ta en dag i taget ida och heller inte glömma att man oftast både ser det man vill se och även att det som syns utåt är långt ifrån hela sanningen. Stor, stor styrkekram! <3

Svar: Men bara för att du har en utbildning betyder det ju inte att du måste jobba 100%. Eller hur? Du kan vara sjukskriven. Eller jobba lite bara. Försök att inte tänk katastroftankar. Allt ordnar sig ❤Var ska vi bo då? :)
Kram
Ida

Linda

Hej, blev naglarna fina? Vilken färg målade du? Jag hoppas att din dag vart fin. Jag har precis vart ute en promenad, lite kallt tycker jag att det var. Helt slut nu... Men det gör mycket att komma ut ur lägenheten. Min mage gör verklogen ont idag, blir koko snart på den. Synd att man inte kan byta ut sin mage... som man kan andra delar i kroppen..Kram

Svar: Ja det vore ju nåt, byta tarmar ;) Förstår det är jobbigt med magen. Usch :( Nja naglarna blev sådär haha. Nån rostfärg med glitter i. Bara orkat måla ena handen haha!
Kram
Ida

Gaby

Hej,
När jag hade varit sjukskriven väldigt länge började jag till slut klättra på väggarna och kunde tänka mig att göra vad som helst förutom att vara hemma. Jag fick hjälp via det som heter finsam här, vet inte om det finns hos dig, men det är iaf en sort samarbetsorgan mellan fk, soc och arbetsförmedlingen. Jag fick först en praktikplats på stallet där jag jobbar nu. Från början var jag där bara några timmar i veckan och fick hel aktivitetsersättning. Jag trivdes väldigt bra och började vara där mer och mer och efter ett tag ordnade arbetsförmedlingen så att jag fick en s.k. utvecklingsanställning. Då går arbetsförmedlingen in och betalar upp till 80% av lönen och arbetsgivaren resten. Jag började på 50% och tanken med en utvecklingsanställning är ju att man med tiden ska kunna jobba mer. Du kan ju höra dig för om det finns någon liknande möjlighet för dig? I så fall skulle du ju kunna börja jobba typ 25% eller vad du känner för.
För mig har det iaf betytt otroligt mycket att få en plats att gå till, känna ett sammanhang och framför allt att inte behöva vara ensam! Från början kände jag ingen på mitt jobb och det tyckte jag var jättejobbigt då, men det var också en fördel eftersom dom inte hade några förutfattade meningar om mig och man kunde vara tillsammans med dom som den person man är idag och inte den man en gång varit.

Hoppas att du får någon vettig hjälp snart så att saker ordnar upp sig och du börjar må bättre! :)

Svar: Vet att man kunde göra så förut. När jag hade aktivitetsersättning. Men är andra regler nu när jag fyllt 30 och inte får aktivitetsersättning längre. Att komma ut och va i ett sammanhang är SÅ viktigt!!!
Skönt att du mår bättre nu :
Kram
Ida

anorexiresan.blogg.se

Vad har du för ersättning nu Ida? Jag är 28 och har ju 2 år kvar då jag kan ha aktivitetsersättning om nu bara FK och läkaren anser att jag ska få det (ska ansöka om förlängning nu i april). Och målet är ju att vara igång med studier innan jag blir 30. Men om jag mot all förmodan fortfarande mår dåligt när jag fyllt 30, vad händer då? Är det sjukersättning som typ förtidspension som gäller eller finns det liknande saker som aktivitetsersättning även för äldre än 30?

Svar: Det är sjukersättning som gäller då. Jag vet inte om jag får det än. Utredning pågår.
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress