Jahapp, då är man 34 år då. Kan inte ta in den siffran. 34. Så jävla stor siffra och jag känner bara ångest över hur gammal jag är men att jag inte befinner mig där jag vill vara i livet. Vet att det inte är mitt fel. Det har kommit sjukdomar i vägen. Jag är inte sämre än någon annan bara för att jag är sjuk. Men känslan säger nåt annat... Detta året har varit bland det värsta jag varit med om någonsin. Minns inte att jag någonsin mått så dåligt.
Tänk va lite smink och ett fejkat leende kan lura. Psykisk ohälsa har inget utseende. Det syns inte alltid utanpå hur en mår inuti. Tänk på det!
Ville äta frukost på café med mamma i morse för att fira lite men hon ville träna så blev en fika på stan i eftermiddags istället. Inget märkvärdigt. Önskar nån kom hit och sjöng för mig med en tårta med 34 ljus i. En sån där marängtårta med ricecrisp i och fylld med hemgjord smörkräm och toppad med grädde och hallon och kiwi. Men jag sjöng för mig själv, tände ett ljus och låtsades att det va som när jag va barn.