Kan inte beskriva HUR trött jag är på att må såhär dåligt både kroppsligt och mentalt. Tänk va denna sjukdom förstört för mig. Den har tagit hela mitt liv ifrån mig. Saboterat min kropp och skapat men för livet. Jag kämpar verkligen på för att ta mig ett steg längre upp på stegen. Ett steg i taget. Gråter, har ångest, ont i magen och ryggen och känner mig så jävla ensam. Önskar jag orkade göra saker men min utmattning gör att ALLT känns stressigt och jobbigt. Kämpar iaf på och dricker nu näringsdrycker frivilligt för att ge kroppen extra näring. Försöker se det som en gåva till mig själv. Inte som något dåligt eller negativt. Näringsdrycker har alltid varit ångestladdat för mig. Mycket pga hemska minnen från när jag varit inlagd. Mycket tvång och hot och ångest kring dessa näringsdrycker. Jag har gjort ALLT för att slippa ta dem. Hällt ut dem i smyg osv. Nu sitter jag här och dricker dem helt ensam och frivilligt. Mackor och godis till det och ätstörningen fick sig en rejäl snyting! Ångest? Ja! Tårar? Ja! Men jag måste göra detta för alternativet är värre. Fuck this shit!