Varning för osammanhängande inlägg. I skrivande stund har jag sjukt mycket ångest och mår inte bra alls. Vet inte hur jag ska klara natten. Kommentarer om att jag ska va tacksam för det jag har och tänka positivt avböjes tack! 

 

Jag är SÅ TRÖTT PÅ MITT LIV!!! Min existens. Har så sjukt ont ÖVERALLT och det tar bort all glädje, energi och lust. Har ont i allt från ögonmuskulaturen till tårna. Finns ingen position som inte gör ont och allt har eskalerat under julen. Då är kiropraktorn stängd så kan inte få hjälp där ens. Har haft panikångestattacker varje dag sedan den 19e december nu. Kan inte gå fortfarande och inte cykla. Önskar det fanns EN aktivitet jag kunde göra smärtfri. En ynka. Men nej! Nätterna är hemska med smärtor i ryggen jag inte kan beskriva samt ångest. Tar ändå ångestdämpande. 

 

Jag orkar inte mer nu. På riktigt. Önskar såå det fanns nån bredvid mig nu. Nån som bara höll min hand och torkade bort tårarna på mina kinder. Nån som strök mig över ryggen och sa "jag finns här, vi andas ihop". Men sitter ensam som alla kvällar. Önskar jag kunde bo hos nån ett tag men tål inte mammas hundar både pga allergi och deras skällande. Blir superstressad! Jag har bara mig själv. Försöker lugna mig själv. 

På spåret står på tv :n men hör inte va de säger. Det bara susar i öronen. Känner mig dessutom sjuk IGEN. Va nyss sjuk i 2 veckor och hann precis bli frisk till jul. När är det min tur att få må bra och leva livet? Jag får panik! Känner mig fången i min egen kropp. Jag är egentligen en aktiv, social, framåt, glad och positiv tjej men hon är borta nu och jag HATAR DET!!! Hatar hur livet blivit. Ser ingen framtid längre.