Jag hade velat följa med till Skövde för att passa Otto ikväll men mamma fick åka själv. Min utmattning sätter stopp för mig. Är sååå ledsen för allt jag missar. Att umgås med nära och kära är nåt jag värderar högt och jag blir så ledsen och frustrerad när jag inte kan delta. Vill så mycket mer än jag orkar. 

Jag tål inte ljud. Inte det minsta stress. Inga måsten. Inga krav. Inte massa intryck. Det är verkligen ljud ÖVERALLT! Musik spelas konstant i dagens samhälle. I affärer, på restauranger, cafén och på offentliga toaletter tom. Det är aldrig tyst. Jag får panik av det. Kan inte längre gå på café el restaurang pga detta. Igår gick jag och höll för öronen inne i mataffären. Det är ett handikapp att ha det så. Längtar tills man kan sitta ute och äta. Ute i en stor trädgård eller innergård utan musik. Jag älskar musik annars men tål det inte just nu. 

Varit en tuff period för mig. Målat om hemma och då bott hos mamma där det är ljud konstant iom två skälliga hundar. Mycket stress, ångest och sömnproblem. Trötthet som inte går att beskriva. Mått bättre några dagar nu men så idag slog det till igen. Sängliggandes med huvudvärk och gråter och gråter. Vill inte må så här. Försöker vistas i skogen och gör andningsövningar och är inte alls lika aktiv på sociala medier längre. Snittar på 7 min per dag på instagram. Det är väl lite? Hur mycket tid lägger ni på instagram?

 

Sen hände en sak som gjorde mig så ledsen och förbannad idag. Min granne möter mig i trappuppgången och säger då "jävla socialfall" och går sen vidare. Asså va? Blev så chockad. Han vet inte ett jävla skit om mitt liv och vad jag kämpar med. Hur fan kan man säga så? Idiot! Jag lever inte ens på socialbidrag och även om jag gjort det så har han ingen rätt att uttala sig så. Alla har vi samma värde oavsett. Usch för såna personer 😣

 

Stor kram till er och ta hand om er 💖