Godmorgon!

 

Det har varit två dygn av tårar, ångest, sorg, ilska och total frustration. Jag var hos min smärtläkare i torsdags och jag är klassificerad för multimodal rehabilitering vilket innebär behandling för patienter med smärta. En kombinaton av psykologiska insatser och fysisk aktivitet/träning. Vårdpersonalen arbetar i team där patienten ingår. MEN. Eftersom jag har sjukersättning (sjukpension som det kallades förr) så får jag inte denna behandling. Allt pga att jag har sjukersättning och inte ska tillbaka till något arbete. Jag är liksom stämplad som oduglig och inte värd att satsa på. Läkaren ansåg att detta var mycket tragiskt och fel men han kan inte påverka lagarna. Så tyvärr får jag ingen hjälp mot min smärta :-( Jag bröt ihop i bilen på vägen hem och mamma blev SÅ ARG på hur systemet är uppbyggt! Jag har väl för fan samma rätt att få hjälp med mina problem som någon annan? Även om jag inte har ett arbete att återgå till? Varför ska inte jag få hjälp? Är jag inte värd det bara för att jag har sjukersättning? Känner mig helt nedslagen!

På detta så har fötterna blivit ÄNNU värre (trodde inte de kunde bli det). Värker och smärtar så jag gråter. Även då jag inte belastar dem. Jag kan inte med ord förklara HUR ledsen jag är över dessa fötter. Inget finns att gör för att de ska bli bra heller. Jag skulle rest utomlands med syrran nu i vår men det går inte pga fötterna. Jag, syrran och Otto skulle åkt iväg senare i vår till djurpark en dag men det går inte heller pg fötterna. Jag kan inte göra NÅGOT!!! Är så jävla ledsen :-( En blir helt invalid av att inte kunna använda sina fötter. Folk tar för givet att kunna promenera, resa, shoppa mm. För mig är det en dröm att kunna gå 10 min utan smärta. En dröm att kunna hitta på nåt kul med syrran. Vi skulle åkt till Amsterdam men nu blir jag hemma :-( Livet är så jävla orättvist! Jag är fan värd att få må bra och göra nåt kul nån jävla gång!