Fy va jobbigt det va igår eftermiddag /kväll. Hatar när det blir så att man liksom "ångrar" att man gått all in mot äs. Ätit mer och brutit andra mönster tre dagar i rad nu och då slår ångesten till med full kraft. Äs skriker "vad fan har du gjort?" Ätit massor och tappat "kontrollen". Magen är utspänd och jag känner mig vilsen. När mitt sätt att hantera livet och ångesten tas bort blir allt kaos och jag mår tusen gånger sämre rent psykiskt. Inte så konstigt. Är som att sparka undan någons kryckor som den hoppat på i 17 år. Klart man känner sig svag och vilsen och rädd! Hur ska jag klara detta utan mina kryckor? Utan äs som varit min trygghet så länge. Vet inte hur en lever utan äs? Jag har inget annat. Allt blir tomt. Jag får panik och blir vilsen. Vad ska jag göra nu? Jag behöver börja om på noll. Har inget utan äs. Men äs är inget att ha. Behöver och vill hitta tryggheten i mig själv nu. Men det är en helvetesresa. Speciellt när jag inte har någon som helst hjälp. Jag har bara mig själv att lita på nu. Det är jag mot äs. Dygnet runt. Ett helvete. Har trots allt ätit en stor frukost och ligger nu illamåendes i sängen och lyssnar på Winnerbäck. Är så ledsen att jag inte kan beskriva med ord smärtan inombords. Men ingen blir ju bättre av att lyssna på äs. Inte på sikt. För stunden ja men inte på sikt. Och jag ska se framåt nu.
