En sorglig låt spelas på radion, det duggregnar ute och jag ligger i sängen med ångest. Återigen smällt i mig massa jordnötssmör, torkad frukt och choklad. Mår inte bra av det. Men gjort är gjort...
Skulle träffat en kille över en fika på stan nu klockan tre. Men jag har avbokat. Känner mig usel som gjort det. Men har NOLL lust att anstränga mig att vara social och trevlig nu när jag mår som jag gör. Känns hopplöst att träffa nån. Mycket pga mig själv och mitt mående. Jag orkar inte dejta. Min terapeut tycker jag ska lägga allt vad dejting heter på hyllan ett tag framöver. Fokusera på MIG. Säkert bäst så. Bokar lätt in dejter men sen när det väl ska äga rum så drar jag mig ur. Så typiskt mig! Får skylla mig själv att jag är ensam. Har typ blivit skygg känns det som. Social fobi. Att umgås med andra kräver en enorm ansträngning för mig. Blir helt slut efteråt. Hur ska jag kunna träffa kärleken? Orkar ju inte. Därför jag planerar att skaffa barn på egen hand. Känns lättast så. Men innerst inne vill jag såklart ha en man/kvinna att dela livet med. Känns bara så hopplöst eftersom jag aldrig orkar ta mig ut.
