Jag är så trött på att vara sjuk. Kan inte fatta att jag varit sjuk i ARTON år! Det är helt galet! Hade jag vetat då när jag insjuknade att jag skulle vara sjuk så länge hade jag med största sannolikhet inte levt idag. För fy fan vilket helvete jag gått igenom och än går igenom. Kan inte förklara med ord den smärta det inneburit och innebär. Jag är så trött på ALLT!! Jag vill också leva och njuta av livet. Jag vill så mycket mer. Men utan äs är allt tomt. Till en början. Måste bygga upp ett helt nytt liv från noll. Skrämmande och tufft. Vet inte vad jag vill mer än att jag inte vill vara där jag är nu.
Varit på bildterapin idag. Tredje veckan nu. Är där två dagar i veckan från 10 till 15. Satan va trött jag är efteråt! Men skönt att ha något att göra och träffa andra. Bävar redan efter när det slutar om 9 veckor. Måste hitta nån annan sysselsättning då. Nu är detta ingen vanlig aktivitet utan mer terapi. Många känslor väcks och tårar fälls. Behöver verkligen prata med min terapeut nu. Pratade in ett telefonmeddelande i fredags att hon skulle höra av sig men inte hört nåt än... Hoppas få sova i natt för är helt slut men kan ändå inte sova. Sov typ två timmar i natt. Inte bra!
Lånade massa böcker på bibblan igår förresten. Nån som läst dessa?
Önskar er en lugn kväll ❤
Camilla

Tycker du att bildterapi är bra? Jag har aldrig testat det. Jag har läst självmedkänsla och den är bra, sen vem bestämmer i ditt liv men den gilla jag inte så läste inte klart den. Kraam ❤️

Svar: Svårt att säga så här tidigt i processen. Inget jag fastnat för än men tänker fortsätta och se. Skönt att träffa andra sjukskrivna, vi förstår varandra liksom. Får se vilka böcker som jag fastnar för. Kram
Ida

Anonym

Har också provat bildterapi men det va inget för mig. Kändes som att man inte gjorde mått vettigt utan mer som ett 'vuxendagis'. Så gick vidare till annat. Men vi är alla olika så gillar du det och får ut nått av det, är det ju toppen 💖

Svar: Detta är verkligen inget "vuxendagis". Alla är väldigt seriösa och känslosamma. Vi pratar på djupet. Men känner väl inte att det är mitt sätt att hantera känslor på, att måla. Jag föredrar att skriva och fota. Men värt att ge det en chans tycker jag. Kram
Ida

Johanna Ahlsten

Jag tror du vet mer än du tror om vad du vill, men att de sjuka delarna har för stort utrymme för att du ska kunna se det just nu. Andra ser din potential, jag till exempel ❤️ Stor kram

Svar: Ja så är det nog. Tack fina <3
Ida

Therese - psykiskt sjuk, men ändå mest som alla andra

Massa styrkekramar <3

Svar: Tack <3
Ida

Emma Engström

Det kan vara skrämmande med ett nytt liv och man kanske är nollad, men tänk egentligen vad spännande och på allt man kan fylla det med - så man vill ha det! Även om man kanske inte vet just nu vad man vill så kan jag lova att det kommer! <3

Svar: Ja jag får försöka se det som ett äventyr. Kram <3
Ida

ajlimullersandvik.blogg.se

Jag förstår verkligen vad du menar med tomheten efter sjukdom. När jag blev friskförklarad var jag då rakt inte frisk heller (från tvångssyndrom framför allt, men också när jag fick utmattningssyndrom), det tog många många år. Och när jag blev friskförklarad från tvångssyndrom gick jag i nian och det var verkligen ett sjukt läskigt sommarlov då. För om jag inte var OCD vem var jag då?

Jag hoppas att du kan jobba med och få ut allt du kan av bildterapin de här nio veckorna och tänka mindre på vad som händer sedan. Nio veckor är lång tid att ta till sig av behandling om man klarar av att vara där både fysiskt och i tanken. Ta vara på det :)

Svar: Så lätt att en identifierar sig med sin sjukdom. Ju längre en lidit av den desto starkare etsar den sig fast. Även om jag vill bli sedd som Ida o ingen sjukdom så är det svårt för omgivningen att göra samma upplever jag. Ja jag ska försöka va i nuet och ta det andra sen:)
Ida

Celine

Kram på dig <3

Svar: Kram!!
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress