Jag har aldrig sett ditt bloggande som något som kan stämplas som "ÄS". Du skriver om dig själv, om livet, om tankar, om glädje och sorg. Svårigheter, utmaningar och insikter.
Någonstans finns det väl en omsorg och glädje att dela med sig, liksom en förhoppning om att andra ska må bra av att känna igen sig och få inspiration. Och det är ju bara positivt. Dessutom är du personlig, utan att vara privat. Man behöver inte läsa många blogginlägg av dig förrän man får en känsla av beröring, närvaro. På något sätt så känner man dig, fast man ( = jag) aldrig träffat dig IRL.
Nä, ÄS står verkligen inte i centrum. Du är inte först och främst "sjuk". Du ÄR Ida, på alla plan. Jag ser dig som en hel människa, och det tror jag att de flesta som är här också gör.
Tänk på dig själv och ditt välmående, först och främst. När du mår tillräckligt bra kan du dela med dig. Men det är du som är viktigast, och vi andra tycker också att du är viktigast. När du mår bra, då mår vi bra också! :-)
Kram
(du vet var jag finns, om du behöver något)
Funderar på samma sak själv...vill försöka skapa mig ett nytt liv och en ny identitet utan ätstörningen...gör det som känns bäst för DIG ida precis som du skriver, jag tror på dig (och skriver det för att jag menar det trots att vi aldrig träffats och att jag inte känner dig på "riktigt" men vi har trots allt haft kontakt rätt länge nu på olika sätt...)! Kramar!
Skulle sakna din blogg om du slutade... men självklart ska du göra det som känns rätt för dig! Kramar
Jag tycker du ska sluta blogga.
Inte för att jag inte gillar din blogg. Men det känns som du ofta fokuserar på det negativa och jobbiga som händer.
Just för att bloggen är din ventil.
Kanske är det bättre att inte lägga det på pränt? Det löser ju lixom ingenting.
Du äter..men du vill ofta skriva hur jobbigt det är.
Men du gör som du vill:)