

Det är ett evigt kämpande i livet, men som sagt små förändringar är alltid något, sen får dem som befinner sig i sin ärhet ta att det tar tid. Man gör ju trots alt vad man kan för att komma tillbaka. Kram
Jag tycker du är fantastisk som tar kriget och utmanar dig själv! Varje steg är ett litet steg närmare friheten!
Och det här med folkhögskolan och matsituationen där, jag gick på folkhögskola för ett antal år sedan och jag tyckte ändå att det fungerade rätt bra. Dock hade vi lite mer tid till frukost och sånt.. Kanske det är mer tid än det står? Tänker att många människor vill äta frukost i lugn och ro, det är inte bara personer som har/har haft ätstörning som vill ha tid på sig.
Jag tror att det kommer gå bra. Du kommer säkert ha det kämpigt även där, men tänk på att dom inte vet vem du är, de vet inget om din historia, du får möjlighet att prova att börja ett annorlunda liv där. Sedan kan det självklart vara så att du upptäcker att det inte fungerar, då är det helt okej att flytta hem igen, men då har du ändå provat.
Jag tror på dig <3
Du är otroligt stark Ida som hela tiden kämpar. Du ger aldrig upp hur tufft det än är och det bevisar på vilken kämpe du är 💖 Tycker om att läsa din blogg och du får mig att vilja kämpa vidare, för det är som du säger jäkligt tufft när man är mitt i det. När man går emot sin kritiska del och alla tvång det är då det är kämpigare än någonsin! Kram fina du 💖
Kämpa på!
"Faith is taking the first step even when you don’t see the whole staircase.”
Har följt dig ett tag och har förstått att du har det jobbigt. Dock undrar jag vad det är för tvång? Många ggr så låter det som att du äter vad du känner för nyttigt eller ej, och om du inte vill gå ut så är du inne. Kram