
Jag håller med dig. Men det märks att du behöver mycket hjälp ändå. Även om du inte ser det så märks det att du har många varnings signaler gällande äs .
Jag förstår hur du tänker kring det här med behandling. Att gå och prata med någon som du skriver skulle säkert hjälpa dig mycket! Att prata, få hemuppgifter och utmaningar för att ändra olika beteenden, tankar osv. Satsa på det. KBT skulle nog vara bra isåfall :) KRAM
Hej Ida! Har du aldrig funderat på o försöka släppa tanken på just ätstörningen? Kanske är du "bara" deprimerad? Du kanske står i ett vägskäl i livet där du helt enkelt är sjukt vilsen, men du behöver inte vara ätstörd längre? Kanske bara vilsen? Kram
Va skönt att du ändå kommit en bra bit på vägen! Var stolt över det. Fortsätt kämpa på och jag hoppas verkligen att du får den hjälp som är rätt för just DIG! Kramar
Sorgligt att hela ditt liv iprincip är förstört. Du tänker bara negativt. ryck upp dig