Jag ryser när jag läser detta, dina ord får mig att beröra så oerhört. Ville bara tala om att jag tänker på dig <3 Tur att din mamma var i närheten, att du inte var ensam. Att förlora ett djur är som ett förlora en familjemedlem, det gör så fruktansvärt ont. Du verkar vara sådan fin tjej, som ovan skrev, han kunde inte haft ett bättre hem. Fina du, vad jag önskade jag kunde göra något för dig, dina bilder bara säger smärtan, känner så med dig! Tusen kramar till dig <3
Åh nej vad tråkigt och jobbigt.. Styrkekramar till dig!
Döden är inte vacker, även om det är en del som påstår det. Livet är vackert och det är där vi ska vara, det vi ska minnas. Sorgen är förstås fruktansvärd men du får försöka trösta dig med allt kul och fint som ni hade tillsammans, alla mysiga stunder och tilliten som finns mellan ett djur och dess "ägare" (konstigt ord, kan man äga ett djur?).
Att krypa under sängen när det är dags är typiskt för katter. Men du kan var lugn över att han var där han skulle, att han kände sig trygg. Han slapp vara i en främmande miljö, kände ingen skräck. Djur läser av oss människor väldigt väl och de förstår att något är fel när det är dags för avlivning.
Det du beskriver har jag fått vara med om flera gånger, tyvärr. Man kan aldrig förbereda sig för känslorna, den hemska förlusten.
Men det är bra att du är ledsen, fullt ut. Det kommer att kännas bättre sen. De positiva minnena kommer att ta överhand igen. Men nu är det bara hemskt, och det är som det ska vara. Tyvärr.
Ingen kärlek utan sorg. Det får vi alla lära oss, för eller senare. Men vad vore livet utan kärlek? Inget liv alls.
Urinblåsan stängs av en ringmuskel och efter döden slappnar muskeln av. Därför blir det en pöl. Helt naturligt. Men det var ju också ett tecken på att han inte var helt uttorkad och led av det. För honom var det säkert det tryggaste och bästa sättet att dö på.
Det är av samma orsak som ögonen blir helt svarta. Pupillen som reglerar ljusmängden slappnar av och då blir det helt öppet (svart), vilket blir väldigt uppenbart på en katt. Ingen puls och öppna pupiller är två tecken på att döden inträtt. Likstelheten börjar tillträda efter någon timme och efter något dygn försvinner den gradvis. Helt naturligt, som sagt.
Tusen kramar till dig vännen <3 Förstår chocken som måste blivit då du fann honom där under sängen men jag lovar dig att han har det bra nu. Han har inte ont och det bästa av allt var att han fick somna in själv utan att behöva avlivas på sjukhus. Tänker på dig och sänder massa styrka! <3
Tänker på dig!<3 han levde ett bra liv, och som du skrev så somnade han in hemma, och hade inte ont. Han hade levt ett långt och bra liv, och nu får han vila lungt. Tungt är det för dig, men tänk på hur bra han hade det! Kram på dig, du finns i mina tankar!<3