Fredag!

 

Sover längre än vanligt. Har ändå inget att gå upp till. Inget att göra om dagarna. De är bara ett långt lidande. Smärta, en fot som inte kan belastas, kan inte gå ut och blir bara mer deprimerad av att hänga i min lägenhet. Försöker sysselsätta mig med att läsa böcker, kolla på inspirerande klipp på youtube, kolla på vackra bilder på instagram, läsa tidningar men det blir sjukt segt i längden. Gråter mest hela tiden. Bryter ihop av ångest ett par gånger per dag. Får dåligt samvete för att jag är en jobbig dotter och syster som alltid mår dåligt. Önskar verkligen jag hade råd att gå till någon annan än min terapeut på psyk. Vår kontakt leder ingenvart. Blir SÅ frustrerad och ledsen då ätstörningen blir bättre och vikten går upp MEN kroppen raserar totalt! Är fast i min lya. Det skulle vem som helst få panik av! Fick en fråga om varför min smärta blivit värre och det beror på att ju längre en går med den obehandlad desto värre blir den. Jag har ju ingen medicin (den förra fick jag hemska biverkningar av och har ännu inte börjat med min nya), TENS fungerar inte. En sista utväg är att de bränner mina nervtrådar. Nån operation. Fy fan! Orkar inte med detta! Fått höra att cykling skulle vara skonsamt så testade att cykla lite igår och idag har jag SJUKT ont i mitt knä :-( Kan inte ens cykla utan att få ont! Vad kommer härnäst? En permobil kanske? KATASTROFTANKAR!!

Nej, livet är ett helvete nu och jag ser inte hur det ska kunna bli bättre. Kämpar på som en idiot med att ta tag i mina sjukdomar men allt blir bara sämre hela tiden vilket knäcker mig och mitt psyke!

Gårdagens positiva:

• Torkade tårarna och gick ut och åt lunch med mamma på Thai House
• Åt pannkakor med jordgubbssylt vilket va såå längesedan
• Satte en surdeg