Sen vill jag säga att jämföra med andra är svårt att komma undan. Det gör även jag ibland trots att jag är frisk. De dyker upp tankar men jag väljer att inte agera. Istället tänker jag följande, jaha där står han och bara tar en sallad utan det ena eller det andra, en lightläsk och utan efterrätt. Stackars människa som går miste om allt det goda, men ffa väljer ett liv i ensamhet. Jag väljer vad jag tycker är gott, som ger mina kropp alla förutsättningar för en frisk kropp och ett liv som har en innebörd utan plats för sjukdom. Hans situation är sorglig men inget jag kan göra nått åt. Kan bara konstatera att jag har andra mål och ambitioner med mitt liv och det är jag stolt över. Lite så tänker jag.
Sen håller jag med om brago,äter alltid minst ett halvt paket för jag älskar dom . Doppa i kaffe och smula brago choklad i glass 😘
Du är så starkare vännen som hela tiden går emot och gör saker ändå trots ditt dåliga mående. Det är verkligen inte lätt nånstans! Har du funderat något på om du vill ha hjälp med din ätstörning eller är det mer fokus på annat, som att prata med en psykolog/kurator?
Många kramar ❤️
Så himla starkt utav dig vännen att du åt allt i alla fall! Blir verkligen så himla glad av att läsa det!! KRAM finaste <3
jag påverkas absolut av vad andra äter. Om jag äter tillsammans med någon, till och med min egen familj så äter jag mindre än vad jag äter när jag är själv.
Det finns 3 obligatoriska fikabröd man måste ha på sommaren. Brago ballerina och gifflar😀 och kaffe givetvis ❤ underbart att va ute och fika, folk som bara tar kaffe och aldrig nått till är bara tråkiga. Klart man ska njuta. Kram
Jag blir påverkad av när andra äter, vad de äter osv.Fika går helt bra att göra, men skäms att äta "vanlig mat" inför andra. Det är som en spärr... Bra att du klarade av situationen, så grymt bra! Trafiken är mina favoriter också ❤. Kram Mia
Klart att man måste klara det på hemmaplan sen men jag tänker att man förhoppningsvis klarar det bättre efter en inläggning. Om du själv vill så tycker jag att du ska satsa på det. Finns ju egenanmälan till Stockholms centrum för ätstörningar läste jag på deras hemsida. Kraam ❤️
Nej precis det är ju bara att du inte har funnit rätt behandling just för dig. Det finns ju så många olika. Jag testade ju Capio i Stockholm och det var verkligen inget för mig, tror att det är bättre i Varberg. Kram
Jo så kan det ju också vara. Man blir äldre och klokare och förhoppningsvis får mer motivation.
Kram
Tycker verkligen det är starkt av dig och du ska ge dig en klapp på axeln att du stod emot och faktiskt åt upp allt. Ingen ska påverka dig till det sämre, och verkligen inte anorexin! Ju mer man går emot den rösten desto starkare blir man <3
Ha, ha förlåt menar Bragokexen men den stavar fel, jävlar T9. Kram Mia
Jag är glad att du nu är ärlig mot läsarna (och kanske också mot dig själv) att du fortfarande har ätstörningen kvar. Länge har det låtit som att den ligger bakom dig och att du 'bara' är underviktig men i dina senaste inlägg har du varit uppriktig med att problem finns kvar rätt så mycket. Det är verkligen bra att du erkänner och på så vis tagit ett steg i rätt riktning. För att bli frisk går ju ❤ känner en del som varit sjuka i så många år som du och de är idag friska. De sa att det är ett rent hlvete men det som fick de att hålla ut var liksom dig mammarollen. En motivation att inte dra ut på tiden tills fertiliteten är passerad utan gå all in, bryta med alla tvång och nå normalvikt snabbt. De två jag känner har båda sambo och barn idag, det tog ca 7-8 månader till livet blev enklare matmässigt och kroppen fått sin näring. Livet redde upp sig och jag är glad för deras skull. Jag hoppas du fick lite hopp om du kommer bli frisk, gå all in och satsa. För som du skrev hur vill man ägna sitt dyrbara liv? Till en sjukdom som ger en sjuk kropp, psyke och ensamhet eller ett liv med en stark kropp, lite gladare sinne och familj med egna små barn som älskar sin mamma över allt annat? Den vetskapen gjorde mina vänner fri idag och det kan även du bli❤