Hej. Jag känner verkligen med dig. Jag har o har anorexi. Har haft det över 34 år, så jag förstår dig. Är så jobbigt att inte få hjälpen man behöver. Jag har bett om mer hjälp men de vill inte ge mig mer, de tycker att de har gett mig all hjälp, nu måste jag fixa det själv tydligen. Jag har inga släktingar, familj, så jag är ensam. Ångesten är jobbig, ibland läser jag då den bok jag rekommendera dig häromdagen. Det är som du skriver ett monster på sin axel man bär med sig överallt. Jag hoppas du blir helt frifk o fri snart. Att du inte som jag vart sjuk över 34 år i anorexi. Känner mig gammal o pinsamt ibland att berätta att jag har o är sjuk fortfarande. Hur hanterar du den frågan? Varför du vart sjuk så länge. Inget illa menat bara undrar. Du borde om du kan satsa på något med dina vackra kort du tar, du är duktig. Kram.
Ida, du skriver så bra att jag glömmer att andas när jag läser, så brutalt ärligt och utlämnande, så äkta, du säger att du tycker om att skriva och fotografera, gör ett manus av dina inläggstexteroch dina fantastiska bilder och skicka in till alla små och stora förlag......och du, fortstätt kämpa, snart är det höst och svalare tänker jag, kräv vård och det nu! Du gör skillnad, din blogg BERÖR, du fixar det!!!
Du måste få mer hjälp än vad du har idag. Ett samtal en gång i veckan är ju ingenting! Vad menar du med att du får skit för vad du äter och vad du gör? Menar du att monstret i huvet ger dig skit? Hoppas att du kan få någon hjälp imorgon, starkt gjort att be om hjälp. Massa kramar
Du har en sån talang för foto, du kanske kan göra en bakbok? Om du gillar att baka och så kan du ju göra vackra kort av dina bakverk. Du kanske kan gå ut och hämta inspiration i naturen som hallonen du plockade? Göra en pepp-kokbok!
Det är viktigt, och precis som du skriver själv, att du aldrig jämför dig med andra. Personligen är jag väldigt privat och visar aldrig upp några negativa dagar eller sidor i sociala medier, vilket kan ge vem som helst ett intryck av att livet är underbart. Det är det definitivt inte, långt därifrån!
P.S. Du är mer än välkommen ner till Österlen precis när du vill! Här är alltid en soffa ledig. Du får eventuellt dela den med en blöt hundnos, men det är kanske inte så illa. D.S
Fråga på biblioteket. Ring några förlag och fråga eller fråga här på din blogg, jag håller tummarna!
Älskade lilla vän, hoppas du snart mår bättre.