Persiennerna är neddragna och jag sitter naken inne på min vita köksstol och dricker resorb (vätskeersättning). Allt för att försöka hålla mig så sval som möjligt och för att hålla värmen ute. Jag vet inte hur jag ska överleva denna vecka då det ska bli upp till 35 grader senare i veckan. GALET!!! Min ork blir ännu mindre vid värme. Hela jag blir låg och får värk i kroppen. Noll sömn pga överhettad lya. Va inne på Lidl och handlade nyss och guuuud va skönt det var där inne! Ville inte gå därifrån haha! Så svalt att jag hängde vid frysdisken ett bra tag ;-)
Mitt mående är åt skogen milt uttryckt. Sms:ade dagvården på psyk i förmiddags och skrev att jag mår så jävla dåligt och att jag inte orkar mer och vet inte vad jag ska ta mig till. Frågade om det fanns en tid till min terapeut tidigare än på fredag då jag egentligen ska dit. Fick en tid imorgon bitti klockan nio. Inte för att jag vet vad hon ska göra men jag behöver berätta hur dåligt jag mår för någon. Jag orkar liksom inte med min hjärna längre. Allt hat jag får ta varje dag från monstret dödar mig. Hur jag än gör får jag skit. Inget duger. Äter jag mer får jag skit för det. Går jag ut och går får jag skit för att jag inte gick tillräckligt långt eller fort. Monster blir ALDRIG nöjd! Inte förrän jag är död. Jag vill inte dö men jag orkar inte leva så här. Behöver mer stöd för att ta mig ur skiten. Vilken beroendesjukdom som helst kräver stöd, hjälp och en planering. En drogmissbrukare klarar inte att sluta ta droger helt på egen hand. Inte en alkoholist heller. Eller spelmissbrukare. Varför skulle då en med ätstörningar klara det? Vi behöver möta vår värsta fiende (maten) flera gånger om dagen livet ut medans en alkoholist/drogmissbrukare/spelmissbrukare kan avstå helt från sitt beroende. En MÅSTE inte dricka, spela eller droga för att överleva men en MÅSTE äta. Att hitta ett avslappnat och sunt förhållande till mat tar tid. Vissa kommer aldrig dit.
Läser om folk som blivit friska och känner mig så misslyckad som inte nått dit än. Men en ska aldrig jämföra sig. Allas bagage ser olika ut och allas resor är olika långa och snirkliga. Vissa bor hemma och får stöd av familjen, vissa har vänner som stöttar och vissa lever ensamma och kämpar på själva. Jag kan inte jämföra mig med de som "bara" varit sjuka i ett par år. Är stor skillnad på att ha lidit och kämpat och misshandlat sin kropp och knopp i 18 år och på att ha gjort det i två. Säger inte att deras resa är lättare på nåt sätt, verkligen inte. Menar bara att det är så mycket mer komplicerat att bli frisk när en varit sjuk över halva sitt liv. Tror också att det är superviktigt att ha något att komma tillbaka till. Ett jobb, studier, en meningsfull sysselsättning. Det spelar också in om en har vänner som stöttar och hittar på saker med en så en kommer hemifrån och får känna på det riktiga livet. Jag tror att det är svårare att slå sig fri när det enda en har är sin ätstörning. Jag har liksom inget annat. Behöver fylla min tårta med andra tårtbitar. Hitta saker som är viktigare än min ätstörning. Hitta något jag brinner för och ger mig mening. Som fotot. Gillar även friluftsliv och önskar att jag kunde vandra mer. Norge lockar verkligen men behöver bli starkare först. Gillar även bakning. Kanske kan börja baka mer avancerade bakverk som surdegsbröd. Sånt som tar tid. Skulle även vilja lära mig att sticka och virka. Behöver saker som uppehåller mig när jag ska ta mig ifrån detta monster. Behöver skingra tankarna. Sen älskar jag att skriva av mig. Kanske kan jag hjälpa någon annan med mina texter? Om inte så skriver jag för min egen skull. För att få det lite lugnare i skallen för en stund. Skulle kunna sitta på bibblan och skriva och läsa peppande böcker. Skulle gärna äta ute också, se andra människor. Älskar att luncha ute ensam. Även fika. Men jag har ju inte råd :-( Gör mig så ledsen. Skulle verkligen kunna göra så många saker som ger mig energi om jag hade råd. Massage, små utflykter (inte råd med bensin), fika, lunch, åka på en minisemester ensam (till Österlen vill jag) och bo på bed and breakfast. Pengar gör att man blir friare. Oj vilket långt inlägg. Ingen som orkade läsa kanske.
Stor kram till er fina själar <3 Ni betyder mycket för mig!
Eva

Älskade lilla vän, hoppas du snart mår bättre.

Svar: Tack!
Ida

Linda

Hej. Jag känner verkligen med dig. Jag har o har anorexi. Har haft det över 34 år, så jag förstår dig. Är så jobbigt att inte få hjälpen man behöver. Jag har bett om mer hjälp men de vill inte ge mig mer, de tycker att de har gett mig all hjälp, nu måste jag fixa det själv tydligen. Jag har inga släktingar, familj, så jag är ensam. Ångesten är jobbig, ibland läser jag då den bok jag rekommendera dig häromdagen. Det är som du skriver ett monster på sin axel man bär med sig överallt. Jag hoppas du blir helt frifk o fri snart. Att du inte som jag vart sjuk över 34 år i anorexi. Känner mig gammal o pinsamt ibland att berätta att jag har o är sjuk fortfarande. Hur hanterar du den frågan? Varför du vart sjuk så länge. Inget illa menat bara undrar. Du borde om du kan satsa på något med dina vackra kort du tar, du är duktig. Kram.

Svar: Så tragiskt och hemskt att du inte får hjälp fast du vill ha det! Blir fan förbannad! Säger en så till nån med cancer? Vi har gett dig behandling förut som inte gav resultat så nu skiter vi i dig. NEJ! Har du nån motivation att ta dig ur detta på egen hand? Läsa böcker och försöka peppa dig själv? Jag skäms också över att ha varit sjuk så länge. Känner mig misslyckad som inte är frisk än. Men inget är kört. Vi KAN bli friska! Tack :-) Kul du gillar mina foton! Kram
Ida

Anonym

Ida, du skriver så bra att jag glömmer att andas när jag läser, så brutalt ärligt och utlämnande, så äkta, du säger att du tycker om att skriva och fotografera, gör ett manus av dina inläggstexteroch dina fantastiska bilder och skicka in till alla små och stora förlag......och du, fortstätt kämpa, snart är det höst och svalare tänker jag, kräv vård och det nu! Du gör skillnad, din blogg BERÖR, du fixar det!!!

Svar: Men åh vad snäll du är <3 TACK!!! Blir såå glad att jag berör och kan göra skillnad. Att ge ut en bok någon gång vore en dröm. Vet inte hur en gör bara? Var börjar man? Tack för peppen <3
Ida

Camilla

Du måste få mer hjälp än vad du har idag. Ett samtal en gång i veckan är ju ingenting! Vad menar du med att du får skit för vad du äter och vad du gör? Menar du att monstret i huvet ger dig skit? Hoppas att du kan få någon hjälp imorgon, starkt gjort att be om hjälp. Massa kramar

Svar: Ja en timme i veckan är inte så mycket till hjälp tyvärr... Ja precis, menar att jag får skit av monstret när jag gör rätt. Kram
Ida

Anonym

Du har en sån talang för foto, du kanske kan göra en bakbok? Om du gillar att baka och så kan du ju göra vackra kort av dina bakverk. Du kanske kan gå ut och hämta inspiration i naturen som hallonen du plockade? Göra en pepp-kokbok!

Svar: Tack snälla! Vore jättekul att göra en bok av något slag. Kanske en bakbok med naturfoton i? Funderar på att göra en pepp-bok till mig själv :-)
Ida

Pernilla

Det är viktigt, och precis som du skriver själv, att du aldrig jämför dig med andra. Personligen är jag väldigt privat och visar aldrig upp några negativa dagar eller sidor i sociala medier, vilket kan ge vem som helst ett intryck av att livet är underbart. Det är det definitivt inte, långt därifrån!
P.S. Du är mer än välkommen ner till Österlen precis när du vill! Här är alltid en soffa ledig. Du får eventuellt dela den med en blöt hundnos, men det är kanske inte så illa. D.S

Svar: Tror det är många med dig som aldrig visar upp några negativa sidor på sociala medier. Det gör ju tyvärr att många tror att man aldrig mår dåligt utan lever det "perfekta" livet. Jag vet dock att ingen har ett felfritt liv. Alla brottas med något även om de inte visar upp det. Men åh :-) Tack!! Bor du på Österlen? Haha, hundpussar är mysigt ;-)
Ida

Anonym

Fråga på biblioteket. Ring några förlag och fråga eller fråga här på din blogg, jag håller tummarna!

Svar: Tack 🌸
Ida

Kourtney Yasmine Styles

Förstår verkligen din frustation! Men nån gång vänder det!

Svar: Tack snälla!!
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress