onlyonewaytogo.blogg.se - Småsaker som ger mig glädje och ångestsnack

Det finns små saker i vardagen/livet som ger mig glädje. Som lättar upp min mörka tillvaro. Det behöver inte vara något stort eller speciellt egentligen. Några saker jag mår lite bättre av är musik, en solig dag, en god fika som jag verkligen njuter av, nyköpta kläder, att öppna senaste numret av en efterlängtad tidning, att lyckas fånga en känsla i mitt fotograferande, plocka in en bukett med vildvuxna blommor, ta en cykeltur i sommarväder, mysa med mina vovvar. Vad gör dig glad?

Jag har enormt mycket ångest. Har nog ångest över det mesta i livet faktiskt. Föddes som ett oroligt barn och har alltid varit det. Hade mycket ont i magen som barn, åt mediciner redan då. Va rädd att mamma skulle dö. Va rädd att säga vad jag ville även till mina närmaste. Va otrygg om inte syrran va med mig. Var rädd att jag hade aids och cancer. Rädd att dö. Grät mig till sömns ibland. Blev utnyttjad av "vänner". Vågade inte stå upp för mig själv. Hade svårt med andningen ofta vilket inte va astma som mamma o pappa trodde. Nej det va ångest. Minns att mamma satt och andades med mig många kvällar när jag hade panik. Men då visste vi ju inte att det va ångest. Jag visste inte ens att det fanns något som hette så. Numer har jag ångest över livet, existensiell ångest, hypokondriker, rädd att bli ensam, rädd att folk i min närhet ska dö, rädd för döden, rädd för höjder, att flyga, att resa över huvud taget. Rädd att det värsta ska hända. Är tom rädd när jag åker bil med nån annan. Känner att jag inte har kontroll. Jag vill helst köra och gör så ALLTID när jag åker med mamma även om det bara är en kort bit. Är rädd för trånga utrymmen, hissar och är rädd att prata inför folk. Kan fortsätta länge... Så mycket jag har ångest för. Usch! Då kan det hjälpa att ta en cykeltur eller fota eller plocka blommor eller baka. Blir bara värre av att sitta ensam hemma. Ha en fin fredag ❤

anorexiresan.blogg.se

Jag blir glad av min hund, både den här vanliga kontakten, att spendera all vakten tid med honom, närheten man får och glädjen i att träna med honom och gå kurser och träna hemma. Han betyder så mycket för mig. Har väl lite svårt att känna glädje men även att umgås med familj och vänner kan ge positiva känslor även om jag inte alltid orkar ta till mig det och vara närvarande. Jag tror du kommer hitta något som du blir glad av, något positivt. Tror det finns något/några saker för varje person. Kram

Svar: Ja djur är underbara! Dom ger en så mycket kärlek och glädje! Så synd jag är allergisk :( Kram

Ida

Anonym

Trodde jag var själv om att ha ångest av sånt man inte "bör" ha ångest över. Som bussar med mycket folk (eller bussar öht faktiskt) ogillar att åka bil med nån jag inte vet hur de kör (har inte själv körkort).. rädd för det mesta du listar, döden,att bli sjuk, hissar osv. Vågar inte prata om det heller för det känns så "knäppt" att vara "rädd" för allt. Ibland kommer jag på mig själv att jag har sagt för många "jag gillar inte att" och sen massa saker (flyg, hundar, åka buss). Tänker att de ska tycka jag är knäpp. Förlåt för lång inlägg men än en gång får du mig att inse att jag inte är så ensam med dessa tankar som jag ibland känner mig. Tack.

Svar: Du är verkligen INTE ensam om att känna som du gör. Många lider av sådan här vardagsångest. Fler än du tror men inge som vågar prata om det av rädsla för att bli stämplade som knäppa eller nojiga. Därför är det oerhört viktigt att våga prata om detta öppet. Då vågar fler och fler prata om det. Du är inte knäpp. Detta är inget att skämmas för. Har du funderat på att gå i kbt för dina rädslor? Kram

Ida

Anonym

Nä.. visst är det så, säkert många som känner samma. Ja.. alla föreslår ju alltid kbt.. men åh jag skulle inte våga, hur dumt det än låter? Brukar ljuga för familjen o säga att jag gått i terapi. Känns som att det är så knäppt med mina katastroftankar/ångest som jag sen märker jag inte "behövde" ha liksom. Men i stunden blir man ju knäpp, det går ibland inte att intala sig själv att "detta o detta kommer verkligen inte att hända".

Svar: Varför vågar du inte? Vad är du rädd för? Jag har gått i terapi i många många år och det är inte farligt alls. Du ska inte behöva ljuga för din familj vännen! Det är inget att skämmas för att ha rädslor ❤

Ida

Anonym

vet faktiskt inte vad som är läskigt.. men det känns som att man själv nästan ska ha lösningen när man går i terapi liksom, att man måste veta vad man vill ha hjälp med och hur de ska kunna hjälpa en. Känns så stort på nåt vis som att det blir ett problem "på riktigt" då..

Svar: Du behöver inte ha några svar alls. Kan va skönt att få prata med nån bara. Lättar en del. Du har nog många fördomar om hur det är att gå i terapi känns det som. Man kan testa o sluta när man vill. Värt att testa!

Ida

Anonym

Ja.. har ju hört en del från vänner, men det beror nog mycket på vem man går till också. Är sant, går ju att testa och sen sluta, inte värre än så egentligen.

Svar: Lyssna inte så mycket på alla andra. Skaffa dig en egen uppfattning. Testa. Vad är det värsta som kan hända? Kram

Ida