Va en riktigt tuff kväll igår. Jag kände mig så jävla ensam. Såg hur alla la upp bilder på instagram där de hade kräftskivor. Verkade va en sån dag igår då många ordnat kräftskiva. Grannen hade fest. Musiken va hög och folk skrattade. Jag kände mig så brutalt utanför. Ensam hemma i min soffa med kvällsmat framför en dålig film. Jag ville också vara en del av ett sammanhang. Ville också skratta och lyssna på hög musik. Hatar att vara bitter. Vill inte vara det. Blev bara så ledsen igår över hur min tillvaro ser ut. Saknar den sociala biten nåt enormt. Tycker det är väldigt dåligt att det inte finns någon mötesplats för ensamma människor i stan. Ett ställe dit man kan komma och vara vara. Fika, spela spel, läsa tidning, snacka med andra, anordna olika aktiviteter och utflykter. Finns väldigt många ofrivilligt ensamma personer som bara sitter hemma. Många skulle må bättre av att komma ut och träffa andra. Finns mötesplater för pensionärer men inte så kul som ung att gå dit. Många unga är arbetslösa, sjukskrivna, mammalediga mm. Varför inte starta en plats för dom?
Jonna

Tänk om du skulle ta tag i att starta ett sådant ställe, värt att undersöka ialla fall. Kram

Svar: Ja tanken har slagit mig men känns som ett stort projekt att starta själv
Ida

Ann Pettersson

Vet inte vad du bor men finns det nåt RSMH i närheten? (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) Googla på det, det kan jag verkligen rekommendera.

Svar: Finns inte här :(
Ida

Sara

Åh vännen.. Vet du? Jag har haft PRECIS samma känsla och tankar idag, det här inlägget var som att läsa sina egna tankar och känslor , jag satt precis som du och kollade igenom Facebook och instagram och såg hur roligt alla hade och vilken gemenskap, och det får mig att känna mig så jäkla utanför, så ensam och isolerad, som att jag inte har några vänner egentligen, som att ingen finns kvar, för det är ingen som hör av sig längre, ingen som undrar hur jag mår eller vill besöka mig, och det gör mig så ledsen. Hur mycket den här jävla sjukdomen jag tagit ifrån än. Och hur lång väg det känns som att man har kvar att vandra. Jag är så osäker på mig själv i sociala sammanhang och undrar om jag nånsin kommer återfå kontakten med gamla vänner eller våga skapa nya, jag saknar den här gemenskapen, att skratta och ha kul med andra, att kunna ta en fika eller bara något som att kunna ringa en tjejkompis och bara snacka skit. Det finns liksom inte i min värld nu. Nu blev det här jättelångt.. Förlåt , Men om det är till någon tröst så är du inte ensam i dina tankar, jag förstår dig verkligen till 100%. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att både du och jag kommer vara med på alla dessa bilder på instagram så småningom, jag har aldrig träffat dig i verkligen men du verkar vara en sån underbar tjej, fantastisk på alla sätt och för att inte tala om hur vacker du är vännen!! Vill skicka en himla massa Styrkekramar till dig finaste du, du är värd allt bra i livet<3

Svar: Åh tusen tack Sara! Va gullig du är! Du är en otroligt fin tjej inifrån o ut. När du blivit av med äs så kommer du uppleva allt det som du vill och du kommer njuta tusen gånger mer än alla andra av det. Du kommer komma dit. Men låt det ta tid. Bygg en bra grund att stå på först. Du är inte ensam. Vi är många som kämpar med livet på olika håll invärlden. Skriv till mig när du vill. Kramar <3
Ida

Helena

Jag brukar tänka att det känns så jäkla tragiskt att jag sitter hemma fredag och lördag kväll och bara väntar på att få gå och lägga mig. Det känns så sorgligt att inte vara "normal", att inte umgås med vänner, att allt bara är så förbannat ensamt. Förstår dina tankar och vet inte om jag kan peppa dig till att känna annorlunda men vill att du ska veta att du inte är ensam. Och kanske kommer det en dag komma en stund av glädje och tillhörighet. En tid då vi inte längre känner oss ensamma utan trivs i vårt eget, och andras sällskap. Kämpa på <3

Svar: Åh tack fina!Känner precis som du. Dagarna går ut på att stå ut och hoppas att det blir kväll snart så man får lägga sig . Önskar du får må bättre snart <3 Kramar
Ida

Mary

I Göteborg finns det en massa olika aktivitetshus som är till för människor som haft/har psykiska problem. Där finns olika saker man kan göra, som baka, måla, silversmide, sjunga, man kan få hjälp att komma vidare ut i samhället och studera. Ett sådant ställe skulle du starta, du verkar vara kreativ. Jag tror att du skulle lyckas. Det behöver inte kosta pengar. Men man kan behöva hjälp så att man inte är ensam. Man kan ju börja litet. Starta en grupp på Facebook, sätt upp en lapp på någon anslagstavla och kolla om folk hör av sig.

Svar: Synd jag inte bor i gbg... Låter jättebra ju.
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress