15 januari 2019

Paus från vuxenpsyk

Allmänt

Vet inte vad jag ska skriva längre. Än mindre vad jag ska göra. Jag är helt utmattad! Orkar inte mer. Orkar inte ta tag i att jaga läkare, ringa och fråga om min egenremiss kommit fram, ringa och fråga var min betalningsförbindelse till mhe kliniken tagit vägen som jag skickade in i höstas (mhe har inte fått den), ringa vårdcentralen, kontakta kliniken för botox mm. Jag orkar inte! Satt och storgrät en timme på psyk idag. Orkade knappt ta mig dit. Blir en paus därifrån i en månad nu. Min terapeut ska till Kap Verde två veckor och sen känner vi båda att vi inte kommer nånvart med våra samtal så ska ta ett break. Ska ses i mitten av februari och se hur läget är då. Under tiden ska jag fokusera på att ta tag i min smärta o hitta nån läkare som tar mig på allvar plus att jag ska jobba med min viktuppgång. Frågan är bara hur jag ska orka allt ensam? Jag vet varken ut eller in just nu. Är bara utmattad. Vill bara att min fot ska bli bra igen så jag kan gå ut! Får panik av att inte kunna gå ut. Att bara ligga hemma dagarna i ända gör mig ännu mer deprimerad och aptiten minskar. Längtar ut! Min rygg är värre än någonsin nu pga att jag bara ligger i sängen hela dagarna. Blir så ledsen när jag ser andra va ute och gå, cykla, träna när jag inte kan. Vem som helst skulle bli deprimerad i min situation sa terapeuten och det stämmer. Detta är botten. Blir det inte bättre snart får jag börja med antidepressiva. För detta dödar mig långsamt. Nån kör blev det inte ikväll 😔 All yrsel och matthet och illamående har tagit över. Hoppas medicinen är ur kroppen imorgon. Nu ska jag sova och hoppas kunna drömma mig bort till en värld utan smärta och mörker. 
 
Tusen tack för ert stöd och pepp🌸 Är ovärderligt med er omtanke just nu. Känner mig SÅ ensam och utan hopp. 
Daniel Karlsson

Hej,
Känner igen mycket av vad du skriver, fast på ett annat sätt. Lider av en muskelsjukdom kallad FSHD.
Hör av dig om du vill dela erfarenheter 😊

Svar: Hej! Berätta gärna mer. Mvh Ida
Ida

Linda

Känner så med dig, det du beskriver känns så nära mig. Är ju oxå ensam o har konstant smärta i kroppen. Ingen tar mig på allvar o vill hjälpa mig. Gör allt själv, men så svårt med ingen som stöttar o peppar mig. Vill bli frisk från allt. Men ingen tror på mig, alla säger ju bara att jag har kronisk anorexi, sjukt ju. Vill en dag bevisa att jag kan bli frisk. Jag hoppas verkligen att du får rätt hjälp med din smärta, det är hemskt att ha konstant ont. Man lever ju inte direkt, gör allt svårt. Jag skickat en styrkekram till dig.

Svar: Det är verkligen ett helvete :-( Hur ska man orka kämpa ensam? Kramar
Ida

Daniel Karlsson

Känner också utmattning av att behöva ha kontakt med arbetsterapeuter och sjukgymnaster på både kommunen och i vården. Roddar i allting själv utan hjälp, det är aldrig en lugn vecka... Det är verkligen en bra fråga: Hur fan ska man orka allting ensam? Har också konstant smärta pga sjukdomen, men har inga erfarenheter om biverkningar från mediciner, då det inte finns någon medicin för min sjukdom.

Svar: Fruktansvärt att en ska behöva kämpa o slåss för sin rätt :-( ENsam är INTE stark!!
Ida

Yasmine

Jag tycker du är stark som fortfarande kämpar! Jag hoppas verkligen att foten snart blir bättre så att du kan börja röra dig! Kram

Svar: Tack <3 Men snart orkar jag inte mer. Är nära en kollaps :-( Kram
Ida

Helena

Sänder massor av varma kramar till dig Ida ❤️

Helena

Sänder massor av varma kramar till dig Ida ❤️

Svar: Tack fina du <3
Ida

Sadine

Önskar att du fick bli bättre och få den hjälp som du verkligen behöver. En person som befinner sig i en sån här sits borde få hjälp med att sammanordna alla vårdkontakter. Känns oroväckande att din terapeut lämnar dig vind för våg när du mår så pass dåligt som du gör. Du förtjänar att må bra<3

Svar: Ja hon skulle fixa en som hjälper mig med vårdkontakter men inte gjort det. Känner också att jag inte behöver bli lämnad just nu :-( Tack fina du <3
Ida

Stina

1000 KRAMAR 💛💜💛

Svar: Kram <3<3<3
Ida

Anonym

Hej! Så svårt du har det Ida!
Tycker det är märkligt din behandlare lämnar dej. Når ni ingen vart så borde hon be någon annan ta över. Var också med om det en gång för många år sedan. Kändes som dom gav upp.
Har du fått beviljat mhe i mora? Bra i så fall!
Men ang smärta. Jag remitterade en pat till smärtenheten på Uddevalla sjukhus. Dom har även psykologiskt stöd. Vet ej hur väl det föll ut då jag slutade strax efter. Men är det oavsett för långt att åka? Tror psykiatrin får svårt att arbeta efter sina mallar när det även är smärta som ligger till grund. Allt hänger ju dock ofta ihop.
Jag hoppas du får rätt hjälp snart! Anorexia är ju så tråkigt i längden. Inget blir ju kul när man har anorexia. Önskar du får bättring även där. Kram

Svar: Ja just nu behöver jag massa stöd. Nej jag har skickat in en betalningsförbindelse men den har försvunnit på vägen tydligen och jag orkar/kan inte leta reda på den :-( Blir nog inget mhe.
För att komma till Uddevalla måste man va färdigutredd hos läkare vilket jag inte är så kan inte söka dit. Kram
Ida

Daniel Karlsson

Ja, att man ska behöva kämpa så för sin egen rätt är fullständigt horribelt. Finns ingenting annat att göra än att försöka hjälpa varandra och kämpa på så bra man kan. Samhället förstår inte och enligt mina erfarenheter finns det ej tillräckligt med hjälp att få. Märker att du är på bristningsgränsen, ta det lugnt och försök ta en dag i taget.

Svar: Nej samhället o vården förstår inte och stöttar inte. Möter bara oförstånd och blir inte tagen på allvar. Kram
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress