onlyonewaytogo.blogg.se - Att jag inte gett upp måste tyda på en inre styrka

Hej torsdag!

Hade tänkt städa ut julen idag men jag har verkligen inte orkat. Sover så jävla dåligt om nätterna så är helt mosig om dagarna. Pallrade mig iaf iväg till psyk för samtal med min teraput. Blev ett hyfsat bra samtal där jag verkligen poängterade vad det är för slags hjälp jag behöver och vad jag vill jobba med. Sa även att jag inte vill fortsätta att vägas då det bara skapar ångest och fel fokus hos mig. Hon höll med så vi ska trappa ned vägningen nu. Så skönt! Vill fokusera framåt nu. Sätta upp små mål. Gå emot mina rädslor som hindrar mig från att leva det liv jag vill. Jobba för att hitta nån sysselsättning i liten dos till att börja med. Hoppas få träffa en sjukgymnast snart (stått i kö sedan i våras) och jobba med avslappning och kroppskännedom. Vill komma igång och ta mig framåt. Ska fortsätta läsa böcker som stärker mig och lyssna på poddar som ger motivation. Det räcker inte med att vilja ha en förändring. Tyvärr. En måste agera också. Ett mål utan en plan är bara en dröm. Ska börja skriva tacksamhetsdagbok tänkte jag. Känns bara som att det blir samma tre saker jag är tacksam för... Är det nån vits då? Vad tror ni?

Min terapeut sa även att hon ALDRIG skulle klarat det jag gjort. Att må så dåligt som jag gjort/gör men ändå aldrig ge upp. Det är fan styrka! Att ha smärta dygnet runt, inte ha någon sysselsättning, kass ekonimi, inga vänner att umgås med, ångest dagligen, ätstörningar, en kropp som är trasig, djup depression, tvångstankar och beteenden, massa fysiska men pga anorexin mmm. I 19 år! Allt det men ändå inte ge upp. Visst fan har jag en inre styrka och ett driv för annars hade jag inte levt idag. Jag är orättvis mot mig själv när jag jämför mig med andra för de har inte levt mitt liv. De har inte gått i mina skor. Så varför ska jag jämföra mig med dem och känna mig misslyckad? Jag har kämpat som en dåre för att överleva över huvud taget. Det har inte funnits ork, lust, tid eller möjlighet för mig att träffa nån, jobba, gå utbildning, resa, skaffa barn osv. Hade jag varit frisk hade jag kanske haft allt det där, vem vet? Men nu är det inte så och det får jag bara acceptera. Nu är nu och det är därifrån jag står idag jag kan börja skapa mig ett liv värt att leva. Jag VILL leva men vill inte leva om det ska vara som det är nu. Därför behöver jag göra förändringar. Stora och många. Efter 19 år är det sjukt svårt att bryta invanda mönster. Testa själv. Och det handlar inte om EN vana jag ska bryta, det handlar om hundra typ. Känns som jag behöver byta ut hela mig. Hela min hjärna behöver uppdateras. Jag behöver finna mig själv där jag är idag. För jag är inte samma person nu som innan jag blev sjuk. Ska försöka se det som en spännande resa. Ett äventyr. En upptäcktsfärd. Kommer vara skrämmade såklart men ska inte låta rädslorna ta över. Har mycket att jobba med som ni hör. Men en sak i taget... Kram <3

Maolion

HEJA DIG <3

Svar: Tack!

Ida

Jen

Jag skriver tacksamhets dagbok varje dag och min bästa vän också. I början visste hon inte vad hon skulle skriva ens men när man väl kommit in i det mind setet och lite ändrar inställning så börjar man också se på sina dagar och sig själv med andra ögon. Exempel: ätit god frukost, tagit en skön promenad, fick ett fint sms, träffat familjen, fick en kommentar som värmde på bloggen, ätit och njutit av alla mina mål, sett på tv program som jag gillar, tog ett fint foto, varit ute i naturen, lyssnat på kroppen och vilat, sovit gott, en dag med mindre ont, varit positiv, lyckats återhämta en del vikt, gick till terapeuten etc etc. Det finns så mycket att vara tacksam för om man börjar se med andra ögon <3

Svar: Jättebra!! Ska börja med det. Redan idag :-) Finns såklart alltid nåt litet att va tacksam över. <3

Ida

Matilda Berlin

Men JA! Ett stort, stort JA på tacksamhetsboken! Inget illa menat alls, men ibland känns det lite som att du fokuserar på det negativa (vilket verkligen inte alls är konstigt med tanke på din situation och allt du kämpar med dagligen). Och jag tror till 100% på att allt blir vad man gör det till, så med lite mer fokus på det positiva kanske det kan lyfta allt. Så I say go for it =) Kram <3

Svar: Ja det blir lätt att jag bara ser det negativa just för att jag känner att jag inte har nåt positivt i livet. Inga vänner, inga pengar, sjuk både fysisk o psykiskt. Svårt att se det positiva med det men ska försöka. Kram

Ida

Nathalie

Såklart att du är jävligt stark Ida! Du kämpar så och letar hela tiden efter nya sätt att komma vidare på, du är BRA eller mer än bra till och med.
Kram ❤️

Svar: Ja jag försöker verkligen men har ändå dåligt samvete för att jag inte kämpar tillräckligt :-( Tack vännen <3

Ida

Linda

Bra att du ska sätta upp små mål lättare ju att få det att fungera. Jag har för många år sedan gått hos en sjukgymnast för kropskännedom. Gjorde inget åt mig mer än mer ångest, men hoppas det passar dig. Och du får ut något bra ifrån det. Inte lätt att bryta mönster o idéer o tänkesätt man haft i så många år. Du har ju vart sjuk i 19 år, många år. Jag har ju oxå vart sjuk för länge i 34 år. Nästan hela mitt liv. Är idag 42 år. Blev sjuk när jag va 8 år gammal bara.
Ingen tror på mig längre, Psyk har slängt ut mig, de har inget mer o erbjuda mig sa dom. Vårdcentral har ingen kunskap om anorexi sa dom. Så nu står jag själv. Har vart på alla ätstörningsenheter som finns tror jag. Mhe kliniken va bäst. Jag försöker kämpa på varje timma i taget. Vill bli frisk o fri. Jag som du har inga vänner, ingen kontakt med någon i min familj, så jag är ensam i detta. Svårt som fan. Men vill kunna säga en dag till vården Psyk - ha, jag är frisk utan er hjälp. Kämpa på du med med allt så du inte blir som mig. Får jag fråga, när va du på mhe kliniken? Läste att du vart där. Ha en fin kväll. Kramar

Svar: Trist det inte gav dig något. Får se hur jag känner när jag väl får träffa en. Hur menar du att de inte tror på dig? Sök Capio? Mhe? Mando? Går att skicka in egenremisser. Det har jag gjort. Fortsätt kämpa för DIN skull <3
Jag va på MHE för några år sedan. Minns inte exakt. Varit där tre omgångar. Kram

Ida