Igår var det sju år sedan du lämnade jordelivet. Jag kan inte ta in att det redan gått sju år. Jag minns det som igår men ändå känns det som det var en evighet sedan jag träffade dig. Minns inte när det va sista gången jag träffade dig. Vi sågs ju inte så ofta pga dina problem. Jag tog avstånd för jag mådde SÅ dåligt av att se dig full. Mådde så dåligt av ditt beteende. Jag var ledsen över att du valt flaskan framför dina egna barn. Kände mig inget värd. Allt jag ville var ju att du skulle älska mig och visa det. Men du hade alltid svårt för att visa dina känslor. Därför du valde alkoholen tror jag. Som ett sätt att hantera allt du kände men inte kunde uttrycka. Usch, jag börjar gråta nu. Kan inte skriva mer om detta för det gör fortfarande ont. Jag kan önska att du aldrig började dricka och att du skulle vara en fin pappa till mig och syrran. Kan önska att du fått träffa Otto. Att du fått se mig ta körkort. Att vi haft en fin relation och umgåtts. Att vi kunde fota och cykla tillsammans. Vi va så lika på många plan du och jag pappa. Men nu fick vi aldrig den relationen. Det sista jag minns av dig är när du ligger i kistan på bårhuset. Iskall, blå, mager och med ett långt ärr där de skurit upp dig för obduktion. Minns att du hade en lapp fastklistrad på dig. En lapp med nåt nummer. För personalen var du bara en i mängden. Ett nummer som snart skulle skjutsat in i ugnen för kremering. Jag grät när jag satt bredvid dig. Jag pussade din iskalla panna och viskade orden till dig. Orden jag så länge önskat att få höra från dig. Jag älskar dig. Just i den stunden sprack det upp utanför det lilla fönstret och solens strålar strilade in i det kala rummet. Jag tog det som ett tecken. Ett tecken från himlen. Ett tecken på att du sa att du älskade mig också.
Nathalie

Så sorgligt, men otroligt fint skrivet! <3 Blir så berörd! Förstår din längtan efter att få känna kärlek från din pappa. Jag kan ibland känna samma sak, eller för mig är det mest en undrar varför jag inte dög, varför han inte ville/vill ha mig.
Massa styrka och kärlek till dig <3

Svar: Tack <3 Ja det är sorgligt och tragiskt. Ja jag saknar hans kärlek. Även innan han blev alkoholist va den obefintlig. Tror vi behöver inse att detta ligger hos DOM, inte hos oss. Vi har inte gjort något fel. Vi duger som vi är. Vi ska inte ta på oss deras ångest. Det va våra pappor som mådde dåligt och vi hamnade i kläm. Stor kram till dig fina fina du <3
Ida

Anonym

Kan du nånstans också se att din ätstörning lett till samma sak? Att du valt ätstörningen framför basala saker som skola och fanilj och vänner? Oavsett alkohol eller ätstörning är det i grunden samma beteende. Men lika sorgligt och tragiskt. Kramar

Svar: Alltså jag orkar inte riktigt med att förklara allt just nu. Ville bara skriva av mig. Skriva att jag va ledsen. Visst finns det likheter mellan alkoholism och ätstörningar, men den stora skillnaden är att jag tog emot hjälp. Jag gick i behandling och arbetade med mina problem. Pappa vägrade ta emot hjälp. Vägrade inse sina problem. Skyllde allt på alla andra. Det va andras fel att han drack. Det va MITT fel. Min ätstörning har inte gått ut över skolan. Jag gick ut gymnasiet med bra betyg. Har gått på flera folkhögskolor. Valde inte bort min familj. Ville ha dem nära. Vänner orkade jag inte med. Visst finns likheter men ändå var det så olika.
Ida

ISA

usch, förstår att det är så känslofyllt att skriva det här inlägget. Får en liten klump i halsen själv, det där med föräldrar är så känsligt. Jag har förstått att det är vanligt att barn till missbrukare tror att föräldern VÄLJER *insert valfritt beroende* framför barnen för att öl är gott eller en fylla är skönt. Jag hoppas du vet innerst inne att det inte är så utan att sjukdomen styr? Precis som med våra sjukdomar, det är inte så att jag velat ljuga för mina föräldrar eller ligga på sjukhus istället för att "bara äta". Aah fattar att det ligger i mina händer på något vis osv osv men jag tror det är mycket mer komplext än att man bara ska välja det som är viktigast. Hm, babblade jag på nu? Förstår du vad jag vill få fram? Det handlar inte om dig eller hur du är som dotter. <3<3

Svar: Jag är väl medveten om att det var en sjukdom han hade och att det var den som förstörde för oss. Sjukdomen är så stark. Sen va det betydligt värre än att han tyckte att öl va gott eller att en fylla va skön. Han ljög och smusslade konstant. Blev av med jobbet. Kunde inte ta hand om sin egen hygien. Han blev helt personlighetsförändrad och sa saker till mig jag aldrig kommer glömma. Det hände så mycket jobbigt som jag inte orkar ta upp här. Han va inte lite full ibland utan han drack varje dag och va helt borta. Han vägrade ta emot hjälp. Han vägrade inse att han hade problem. Då kan man inte hjälpa någon. Han skyllde sina problem på mig.
Ida

Allt oviktigt

Så sorgligt att förlora en förälder när man är så ung. Hemskt att det slutade som det gjorde. Kram

Svar: Ja det är verkligen hemskt :-( Kram
Ida

Matilda Berlin

Sickar Alla världens kramar finaste <3 <3 <3

Svar: Tack fina du <3<3
Ida

Camilla

Skickar en massa kramar och styrka ❤️❤️

Svar: Tack vännen <3
Ida

Anonym

Ja usch sorgligt ❤ du får tänka på att du iaf har din mor och syster med familj. Pyssla om och ta hand din mor lite extra så här på ålderns höst. Laga lite mat och bjuda eller massera. Små saker som ändå uppskattas. Sen har du din systerson att hitta på roliga grejer när han blir lite äldre om några år. Bjuda på fika eller gå på bio, kanske åka på zoo eller tivoli osv ❤

Svar: Pysslar allt om min mamma. Men hon är ju inte SÅ gammal än ;-) Ser fram emot att hitta på roliga saker med Otto när han blir äldre :-)
Ida

Sara

Finaste vännen❤️ Massa massa varma kramar.

Svar: Tusen tack fina Sara <3
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress