Det har nu gått tio dagar. Tio dagar av yrsel, muskelsvaghet, extrem trötthet och tårar. Tio dagar som känns som en evighet. Varje morgon ringer mamma och frågar "är det bättre idag?" och varje gång möts hon av en gråtande röst som säger "nej det är lika illa idag med". Jag vet inte vad jag ska ta mig till? Att vara fast i min kropp är hemskt. Att vara fast i min lägenhet likaså. Jag och mamma hade tänkt åka till kusten men det går inte nu. Jag orkar inte strosa runt. Känns som jag har tränat järnet och har mjölksyra i benen och de är som spagetti. Ringde vårdcentralen igår igen men de hade ingen tid och min läkare hade fullt upp hela nästa vecka så jag fick en telefontid på tisdag med en annan läkare. SÅ JÄVLA DÅLIGT!!! Känns som detta gjort att jag är på väg ner i en depression igen. Om jag inte redan är där. Längtar tills på måndag då jag ska träffa min terapeut och även mamma ska med då. Inte för att min terapeut kan gör nåt åt detta men brukar bli lite lugnare av att träffa henne. Är så rädd att detta aldrig ska gå över. Att jag aldrig ska må bra igen. Att min kropp lagt av.
Lyssnade på ett avsnitt av Ångestpodden igår. Det handlade om hypokondri eller hälsoångest som det tydligen heter numera. SÅ stor igenkänning!! Jag blir LIVRÄDD när jag får nåt symptom som jag inte vet vad det beror på. Tror på riktigt att jag ska dö. Har lidit av det ända sedan jag va barn. Minns att jag trodde att jag hade allt från Aids till cancer och att jag skulle dö. Hade ångest redan då. Många tycker att det är en löjlig sjukdom men hypokondri är galet jobbigt att leva med och skapar enorm ångest hos den drabbade. Att googla symptom är det SISTA en ska göra men det går inte att låta bli. En vill försäkra sig om att en inte har en dödlig sjukdom men oftast så blir det tvärtom. En hittar massa tecken som stämmer in på en själv och paniken ökar. Ångesten stiger och tills slut har en sån panik att allt blir svart och det enda en ser framför sig är sin egen begravning. Det är HEMSKT!!! Någon som känner igen sig i detta? Det går att bli fri. KBT ska vara bra. Jag har tyvärr inte sökt hjälp för detta då min ätstörning alltid varit "i vägen". Den har varit prio ett. Men i grunden lider jag av massa andra problem som inte är kopplat till min ätstörning alls. Det har hamnat i skymundan. Nu när jag drabbats av alla dessa symptom som muskelsvaghet, yrsel, trötthet mm så går min hjärna på högvarv. Kan det vara MS, ALS, Addisons sjukdom, Borrelia osv. Jag ser mig själv sitta i rullstol i framtiden, bli förlamad. Jag får panik!!! Ångest är bara förnamnet. Att då ligga ensam hemma, sysslolös hela dagarna är pest! Jag står inte ut längre.
Anonym

Jag har också med åren utvecklat hälsoångest och känner igen symptomen så! Svaga ben, matthet, yrsel mm. KBT har hjälpt mig jättemycket, så att jag kan känna igen mina tankar, ibland stoppa dem och ibland acceptera dem. Tycker att det känns helt ok nu. Har provat jättebra KBT via Hamnstadens VC och via nätet (Livanda). Båda bra! Hoppas så att du mår bättre snart! Övertygad om att dina symptom är helt ofarliga ❤️

Svar: Åh va skönt att du fått så bra hjälp!! <3 Vad berodde dina symptom på? Svaga ben, yrsel mm. Jag går på vuxenpsyk men för andra besvär än dessa. Vet inte om de kan nåt om hälsoångest där. Träffade du nån som va specialiserad på just det? Kram
Ida

Anonym

Mina såna symptom kommer när jag snurrar in mig i sjukdomstankar. Benen, händer o armarna domnar, yrsel, hjärtklappning. Jag kan nästan veta när det ska komma, en-tre dagar efter första sjukdomstanken...Tror de flesta kbt-terapeuter kan det, eller jag hoppas det. Jag lärde mig att se mina trigger-tankar, sen att jag inte alltid kan stoppa det, men har blivit så mycket bättre! Hoppas du får en fin helg, kram!

Svar: Jag förstår. I mitt fall så kom yrseln, svagheten mm först och sedan kom mina paniktankar på att det är nåt farligt. Mest rädd att det aldrig ska gå över för haft det så här i snart 2 veckor nu :-( Kram
Ida

Allt oviktigt

Har de tagit några blodprover på dig under den senaste tiden? Det kan ju vara något så enkelt som att du har brist på något. Jag får små skakningar i händerna när jag har brist på B-vitamin. När jag låg för lågt i kalium var en promenad som ett maratonlopp, hjärnan fungerade inte och jag hade ingen kraft alls i kroppen

Svar: Ja alldeles nyss och alla prover är bra. Inga brister. Blir ännu mer rädd när de inte hittar nåt fel liksom. Som att det är nåt ovanligt fel som är svårt att hitta. Att det inte finns nåt botmedel. Att jag ska må såhär resten av livet nu.. Står inte ut!!!
Ida

Jenniferevelina

I sverige säger ett blodprov inte så mycket tyvärr. Du kan ha brist på t ex b vitamin/blodvärdet för dels kollar de bara ett värde av tre och dels är värdena som anses inom de normala väldigt låga. Jag t ex hade fina b12 värden men började ändå ta b12 sugtabletter som jag fick tips om av min naturläkare och de hjälpte mig. Oftast har vi människor i sverige väldigt försurade kroppar och påfrestade/inflammerade tarmar vilket påverkar vårt mående jättemycket både fysiskt och mentalt. Sen beror nog främst ditt mående på att du haft det jobbigt psykiskt i många år och kanske lider av inte stress och då kan man få hemsk symtom som yrsel osv. Prova att varje dag göra andningsövningar tre gånger om dagen. In genom näsan på fyra sekunder och ut genom näsan på åtta. Några minuter per gång. Tror det kan hjälpa dig. Stor kram

Carolina

Trist att höra att det är såhär illa :( jag hoppas innerligt att det snart blir bättre <3

Svar: Det är ett helvete! Tack <3
Ida

Camilla

Förstår att du är orolig och rädd mår såhär under så lång tid. Känner du dig lika yr och orkeslös än? Kan det vara sviter efter ätstörningen och stressen? Att kroppen säger ifrån en gång för alla? Du vill inte ringa G i Mora och rådfråga? Kramar

Svar: Ja det är lika illa :( Är så rädd! Får panikångest varje dag. Vet inte vad G ska göra åt saken. Svårt att rådgöra när han inte ser mig. Får bli jouren i veckan tror jag. Har så svårt för att ringa och prata i telefon tyvärr. Skäms också inför G för jag borde kommit längre än jag har. Önskar jag va i behandling på mhe nu.. Kram
Ida

Matilda Berlin

Men fyyy! Jag vet verkligen inte vad jag ska säga för att hjälpa dig! Vill hjälpa med allt jag har, men eftersom att jag inte kan sätta mig in i det är jag nog inte till så stor hjälp tyvärr =((( SKICKAR ALLA VÄRLDENS KRAMAR däremot! <33

Svar: Din omtanke betyder mycket ❤ Ingen kan göra nåt känns det som. Önskar att vården lyssnade på mig o undersökte mig ORDENTLIGT! Skulle behöva en kram och någon som flyttar in hos mig ett tag men det går inte så får stå ut själv. Kramar fina du!!!
Ida

Anonym

Bra att du är medveten ändå. Det märks rätt tydligt från vår sida av saken att ditt tankesätt drar mot hypokondri.
Hoppas du får hjälp med det oxå. Du borde verkligen ha någonstans att gå på dagarna. Ensamhet gör det ju tusen ggr värre.

Svar: Jo. Men faktum är att jag har massa jobbiga symptom som ingen vet orsaken till. Det skulle nog skrämma vem som helst. Ja jag skulle gärna ha nån typ av dagvård el aktivitet. Finns tyvärr inte här eller i nån närliggande stad. Har kollat upp det. Ensamhet är hemskt.
Ida

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress