Förut skrev du att du gör som du vill, lyssnar på dig själv och inte på andra. Men detta är ju bevis på att du inte gör så, sluta upp att lyssna på vad alla andra tycker och tänker om vad du ska göra. Du behöver läggas in, och det är aldrig kroppen som ska spela in utan ditt psykiska. Du är ju deprimerad, har grov ångest, manodepressiv,tvång och ätstörning. Alla varningsklockor ringer. Om du lyssnar på dig själv och sätter dig själv först så åk in och kom inte med några ursäkter när du vet att det är det du vill. Tänk på hur du vill ha framtiden. Fortsätta som du gör och aldrig komma vidare eller åk in nu, få lite stöd och bli frisk en ggn för alla. Att vården inte tar dig på allvar kanske beror på att du ständigt mår dåligt och är i samma situatuon trots att de erbjuder olika saker enligt dom. Sen när åren går och patienten fortfarande inte är förändrad så 'ger de upp'. Man blir en kroniker i deras ögon pga 'jaja,hon klagar alltid och mår aldrig bra så priorotera de som vill/ kan bli bättre'. Det är min erfarenhet av hur de resonerar. Bla därför som jag bara kände att nu jädrar ska jag fixa detta själv och visa dom🏋

Jag tycker också att du ska åka in. Din terapeut vet uppenbarligen inte hur hon ska kunna hjälpa dig. Du känner själv att du behöver mer hjälp och kanske är en tids inläggning ett bra alternativ så du får en möjlighet till vila. Även om en avdelning inte är det ultimata alternativet så bryter man åtminstone alla tvång för en tid och ger dig möjlighet att vila.
Jag tycker att din terapeut borde bekräfta dig och hur du mår betydligt mer. Jag hatar när vårdpersonal ”bara” säger att vi ses nästa vecka. Vad hjälper det mig om jag inte ens orkar leva resten av den här dagen liksom? Du är värd så mycket mer än all denna skit, vännen! Åk in till psykakuten och be om den hjälp du såväl behöver. Berätta om hur dina tankar går, hur du mår osv. Jag finns här om du behöver ❤️ Och jag står inte heller ut i värmen.... det enda positiva är att kanslipresident frysa som jag alltid gör annars... stora kramar ❤️❤️❤️

Jag blir så berörd a ditt inlägg, jag förstår inte att de inte ser din kamp när du till och med ber om konkret hjälp som en inläggning. Jag har till skillnad från dig haft vårdkontakter som tagit med mig till psyk för inläggning när de sett att jag behövt det (innan jag själv insett det). De har varit tuffa och ställt krav men även bekräftat mitt mående och varit inlyssnande. Jag har också varit sjuk och har haft vårdkontakter länge men alltid blivit "sedd". Det visar stor styrka att du kan säga till din terapeut att du tror att du skulle vara hjälpt av en inläggning; men hon verkar inte bemöta dig professionellt eller läsa mellan raderna. jag hoppas innerligt att du vågar söka hjälp själv för en inläggning då du verkar tor att du behöver det just nu (och det tror jag verkligen utifrån det du skriver här, utan att känna dig). Du är en kämpe men ska inte behöva göra jobbet helt själv. Blir så förtvivlad på vården. Rekommenderar även Capio KRAMAR

Förstår att du har det jättetufft 😔 Beklagar att det är så svårt att få rätt vård för sin ätstörning, fattar inte att det får se ut såhär... Fortsätt kämpa Ida! Kram ❤️

Ledsen om min kommentar upprörde, det var absolut inte min mening. Tror jag nog bara blir frustrerad...vad ja menade var att du ska följa ditt hjärta. Åk själv eller tillsammans med din mamma till psykakuten och be om inläggning. Vad din terapeut anser struntar du i, du väljer själv. Sen var det bara min tanke när du undrade om varför de inte gör mer, absolut inget illa ment. Det var bara min egen erfarenhet som jag också fått bekräftat av andra som upplevt samma sak. Kämpa på

Blir så ledsen att du inte kan få någon hjälp! Kan du själv inte söka dig till psyk för en eventuell inläggning? Har du varit inlagd förut där du bor så du vet hur det är? Antar att det är en avdelning där dom blandar olika diagnoser? Kämpa på vännen ❤️ Du gör det bra! Kramar

Kan du inte åka till akutpsyk då? De kan ju inte neka en inläggning. Tror de frågar dig vad du vill ha för hjälp för den hjälpen de gett dig inte passat.
Du känner ju ändå dig själv bäst. Det är ju för att få med patienten i vården. Vilket är väldigt viktigt när det gäller sjukdomar som sitter i huvudet.

Men har du inte sagt innan att du inte vill ha ÄS behandling? Det funkade ju inte på Korallen.

Jag känner igen mig i delar, trots att vår historia är olik varandras då jag inte hade samma besvär endast. Men känner igen mig i det där "Men du ville ju inte...". För jag träffade en terapeut som ville ge mig EMDR-terapi, vilket är något slags hypnosliknande historia som ska bearbeta trauman. Och jag sa NEJ eftersom det är sjukt i huvudet och eftersom jag hade utmattningssyndrom med depression och inga bortglömda trauman i ryggsäcken. Och det ledde till att det stod att PATIENTEN HAR TACKAT NEJ TILL PSYKIATRISKT STÖD. Hallå, how about some KBT eller samtalsterapi eller DBT eller kanske lite medicin!? De suckade nog bakom ryggen på mig när de drog in allt stöd som kunde ges.... och sa att DU HAR JU SAGT NEJ SJÄLV!

Emdr är inte sjukt i huvudet! Det har hjälpt många. Det är väl mer situation som är hemsk? Med personal som ljuger? (Till dig ovan ^)

Jag känner igen mig så mkt i de symptom och vad du går igenom, jag har en autoimmun sjukdom visade det sig utöver min 25 åriga anorexidiagnos. https://www.google.se/amp/s/stegforhalsa.se/6-saker-du-maste-veta-om-hashimotos-sjukdom/amp/ Vet inte om du kollat upp detta innan men värt att kolla upp iaf. Stor kram till dig som dagligen kämpar från en som kämpat och ska fortsätta kämpa trots kronikerstämpel av vården.

Tack för deltagande, visst är det helt sjukt!!! Och till anonym #10 har du givetvis alldeles rätt i att emdr förmodligen är en bra form av behandling om man har trauma eller ptsd eller vad som helst som det är ämnat för. Lögnen är VERKLIGEN det jag egentligen är upprörd över.