Har läst ett tag men undrar vad som är ditt/ dina egenliga problem? Förstår att du har ätstörningar/ restriktivt ätande men har du även depression eller ångest som du vet va det beror på? Hur jobbar du för att kunna leva friare? Kanske var flummiga frågor ber om ursäkt för det. Men jag hoppas du förstår mina frågor. Alltså det är tydligt att du har mycket problem men vad är grundorsaken? Kramar❤
Försöker komma på något bra att säga, något som kanske kan hjälpa dig. Men just nu har jag inget superbra att komma med utan lämnar nog det till dina läkare/terapefter/liknande. Istället skickar jag en enormt stor kram hjärtat <33
Du verkar kunna se det objektivt, utifrån vilket ju är bra. Försök att sätta det där ” monstret” utanför dig själv och behandla det som det monster som det är. Säg till det att hålla käft, att du inte lyssnar på det och att du förtjänar att må bra som alla andra. Ha typ olika standardfraser att ta till, typ alla måste äta, det är bara min kropp- jag bestämmer osv...till slut kommer monstret sluta hävda sig ..kram
Det är helt sjukt att man står helt ensam under sommaren och det är som du säger då det är som tuffast. Du får inte tveka att höra av dig till psyk för eventuell inläggning om det blir alldeles för jobbigt <3 vet att det inte är någon bra hjälp men kan iallafall vara ett tillfälle för andrum och bara vara och få maten serverad.
Ta hand om dig vännen <3 kramar
Fina bilder! Men väldigt tråkigt att du känner att tryckkokarens maxtryck närmar sig. Du har klarat stora utmaningar förut, och du fixar säkert det här också. Men med det sagt så ska ingen underskatta vad du upplever och känner, det ÄR tufft! Tufft på ett sätt som förmodligen inte många andra kan förstå. Du vet var jag finns, kan jag bidra med något så gör jag gärna det. Kramar! :-)
Det är hemskt Vännen, allt du behövt gå igenom/går igenom. Det finns ju ingen quick dig tyvärr och ja det vet vi ju båda så det kanske var dumt att skriva. Men ja jag tar en dag i taget, försöker att göra saker jag gillar, tvinga ut mig själv när det är tufft att ta sig ut, fotografera, läsa osv. Kram Mia
Åh, håller tummarna för att du börjar må bättre snart <3
Det är fruktansvärt att må sådär! :( Det är ju så jävla svårt att få ett slut på det med för det förföljer en ju överallt, precis hela tiden, det är ju sällan det tar en paus. Jag vet inte hur man ska göra för att bryta, jag tycker också att det är så segt att ta små steg, men även små steg blir ju stora kliv i slutändan. Ibland kan jag tänka att jag bara skulle vilja lämna ALLT, sälja lägenheten, flytta till en annan stad och bara slippa alla bojor och minnen som finns här, men det är nog bara att fly tror jag. Kram och kämpa på <3